Fru talman! Helhet och visioner har varit he-
dersord i denna debatt - bristen på visioner och bris-
ten på helhet. Det kanske vore dags att så här ca 20
dagar innan det gamla årtusendet går ut göra en liten
backspegeltitt, men också titta framåt för att se hel-
heten. Varför står vi här i dag i riksdagens kammare
och debatterar miljöfrågor på nivåer som denna
kammare över huvud taget inte ska debattera?
Jag trodde faktiskt i måndags att vi skulle slippa
denna debatt när kristdemokraterna i ett tacktal till
miljöministern bedyrade en total enighet i miljöfrå-
gor. Men här står vi som vanligt. Vi diskuterar sam-
ma reservationer som vi har diskuterat i fem år.
Vad är det som har hänt, egentligen, och varför
står vi här, fru talman? Om man tittar på de tusen år
som har gått ser man att jordens befolkning har vuxit
från 500 miljoner till över 6 miljarder. Den största
ökningen har skett de senaste hundra åren - 600 %.
Än mer dramatisk ter sig den ekonomiska utveck-
lingen. Fram till mitten på 1700-talet var den ekono-
miska tillväxten obefintlig. I dag ser vi det som ett
problem om tillväxten understiger 3 %. Den enorma
ekonomiska utvecklingen har också naturligtvis inne-
burit en dramatisk omvälvning i samhället.
För bara hundra år sedan bodde merparten av Eu-
ropas befolkning fortfarande ute på landet. I dag bor
80 % av européerna i storstäder. Dessa förändringar
har inneburit ett stort förändringsarbete i samhället.
Visst har vi fått bättre livskvalitet, men tyvärr har
utvecklingen på vissa andra områden inte varit lika
positiv.
Vi har de senaste hundra åren haft ett antal krig.
Många människor lever fortfarande i fattigdom. Vi
utnyttjar fortfarande våra naturresurser för hårt, och
vi håller på att riskera hela jordens ekosystem. Efter-
som vi människor är en del av ekosystemet handlar
det också om vår överlevnad i framtiden.
Kopplingen mellan fattigdom och miljöproblem är
väldigt tydlig. Samtidigt vet vi som bor i de rika län-
derna att det är vi som utnyttjar de stora resurserna.
Frågan om faktor 10 är den fråga som diskuteras. Vi
ska klara vårt klot - vi har bara ett enda. Vi måste bli
tio gånger effektivare för att klara av en vettig tillvaro
och säkra överlevnaden för alla människor på jorden
- inte bara i Sverige. Då får vi försöka använda våra
energi- och naturresurser tio gånger effektivare. Vi
måste försöka åstadkomma en välfärd med mindre
resurser och med mindre avfall och utsläpp av rest-
produkter.
Fru talman! Tyvärr har det i denna kammare fun-
nits röster som kräver att tillväxten ska upphöra. Det
vore att göra kommande generationer en björntjänst.
Det skulle inte leda till vare sig bättre välfärd, bättre
liv eller bättre miljö. Tillväxt behövs för att driva på
omställningen, och omvänt är det där de riktigt stora
möjligheterna till tillväxt finns i dag.
Utvecklingen under de senaste 20 åren har inne-
burit genombrottet för den moderna miljöpolitiken. I
dag är det självklart att tillväxten ska vara hållbar
ekonomiskt, ekologiskt och socialt.
Nödvändigheten av tillväxt märks väldigt tydligt
även i det budgetförslag som vi i dag debatterar och i
morgon beslutar om. Efter några års besparingspolitik
med budgetunderskott och statsskuld kan vi igen
försöka satsa resurser i angelägna miljöåtgärder. Men
utan den budgetsanering som vi genomförde tillsam-
mans med Centerpartiet och den tillväxt som skapats
efter budgetsaneringen skulle vi inte ha de möjlighe-
terna. Jag tycker att det är lite pinsamt när Miljöparti-
et säger att man är det enda lyftande partiet i denna
kammare och som är mamma till alla miljöåtgärder.
Det är faktiskt så att Miljöpartiet behöver ett stödpar-
ti, Socialdemokraterna. Vi är 131 socialdemokrater i
denna kammare. Utan det stödet hade vi faktiskt inte
klarat av detta.
Nu kan vi förstärka de prioriterade områdena igen
- biologisk mångfald, skogsmark, kalkning. Vi kan
sanera och satsa på forskning och utveckling.
Som jag sade i början har jag läst de reservationer
som finns fem år i rad, så det blir lite ledsamt till slut.
Kristdemokraterna tar upp kalkfrågan igen. Det är
den enda miljöfråga som ni debatterat de senaste fem
åren. Jag tycker att ni skulle kunna fixa en bättre
miljöprofil, kanske tillsammans med de övriga bor-
gerliga partierna. Då får vi en helhetsvision och en
helhetssyn på miljöpolitiken.
När äskanden av mer pengar till sjökalkning inte
ger några poäng ute i samhället går man över till
skogskalkning och föreslår 63 miljoner till verksam-
heten utan att tala om varför, var och hur det ska
göras. Det är bara att kalka på!
Moderaterna lyfter traditionsenligt upp forskning-
en, och det tycker jag är jättebra. Det som också är
väldigt bra i den här diskussionen är att ni ändrat er.
Ni säger att det faktiskt är statens ansvar att ta fram
forskningen. Om vi går några år tillbaka och tänker
på diskussionen om forskningsstiftelser hade staten
ingenting med forskningen att göra enligt er. Så jag är
väldigt glad att ni är på vår sida. Att ni har lite mer
pengar får jag väl acceptera. Jag har inte de pengarna
i år, men jag är glad för inriktningen. Så välkomna till
sällskapet!
Sedan ska vi veta att miljön inte enbart är en bud-
getfråga, men budgeten är naturligtvis en del. Vi
behöver från statens sida pengar för vissa åtgärder.
Många säger i denna kammare att talet om hållbar
utveckling bara är ord, att det inte händer någonting.
Men det är helt fel. Vi är mitt i en omfattande föränd-
ring av det svenska samhället i hållbar inriktning.
Miljöpolitiken genomgår kanske sin största förnyelse
någonsin. Vi har arbetet för att nå de 15 nationella
miljökvalitetsmålen. Miljöbalken har trätt i kraft.
Kampen mot miljöbrotten stärks. Vi ska minska sop-
berget med hjälp av producentansvar och deponiskatt.
De lokala investeringsprogrammen ökar insatserna
för en ekologisk omställning i hela vårt land.
Folkpartiets fråga om producentansvar skulle jag
vilja kommentera på två olika sätt. För det första har
miljöministern varit ute och i massmedierna talat om
att han är angelägen att göra den här uppföljningen.
För det andra har vi Riksdagens revisorers skrivelse
på vårt bord som vi ska behandla i utskottet och se
vilka åtgärder vi från riksdagens sida kan vidta i den
frågan. En av de viktigaste uppgifter vi har som riks-
dagsledamöter är att följa upp våra beslut. Det är
väldigt angeläget i denna fråga att göra en uppfölj-
ning. Har vi fattat rätt beslut? Måst vi rätta till nå-
gonting - är det lagstiftningen eller frivilligheten? Jag
tar i öppen famn den debatten nästa gång vi i kamma-
ren diskuterar producentansvar.
Det är kanske det lokala engagemanget som är
mest imponerande. Jag har åkt under de senaste åren i
ganska många kommuner, följt upp Agenda 21-
arbetet och de lokala investeringsprogrammen. Till
min glädje ser jag hur kunskaperna spridits, hur
mycket man gör och hur konsumenten har tagit till
sig. Man ser också att det är Agenda 21-arbetet som
varit drivande när man gjort de lokala investerings-
programmen. När Kristdemokraterna säger att vi nu
ska ge symboliskt 5 miljoner kronor till Agenda 21-
arbetet, när vi redan satsar miljarder på lokala inves-
teringsprogram, är det i det perspektivet kanske lite
för symboliskt.
Utan trycket från konsumenterna, utan miljö-
märkning och miljöcertifiering av företagen skulle vi
inte ha nått så långt i Sverige som vi gjort i dag. Det
har varit samarbete mellan oss politiker, konsumenter
och företag. Men konsumenterna är naturligtvis den
starka drivkraften i miljöpolitiken.
Det räcker inte med miljömedvetna konsumenter.
Det behövs faktiskt mer politik, både nationellt och
internationellt. Jag tror nämligen inte på moderater-
nas linje att det är marknadsekonomin som är den
enda medicinen för att klara av det. Mer marknad och
mindre politik - jag har precis den motsatta åsikten.
Där syns oenigheten i det borgerliga blocket. Jag
tolkar Harald Nordlund i varje fall så att han ville ha
mer politisk styrning, men moderaterna vill ha mer
marknadsstyrning. Det är ganska roligt att se den
oenighet ni har i er debatt.
Men de här frågorna är viktiga lokalt och globalt.
Det behövs också, något som jag tror att vi alla är
ense om, ett ansvarstagande näringsliv. Ett samarbete
mellan politiker och näringslivet är ett måste i framti-
den om vi ska klara både sektorsansvaret och de and-
ra frågorna.
De stora utmaningarna är klimatfrågan, kemikali-
efrågan, uppföljningen av de 15 miljökvalitetsmålen
och miljöbalken. Så visst har vi visioner, och visst har
det funnits visioner på 1900-talet, en del mörka som
kommunismens och nazismens totalitära läror men
också det kraftfulla, ljusa, hoppingivande som vi har i
Sverige i visionen om folkhemmet. Den fortsatta
visionen för mig som socialdemokrat är det gröna
folkhemmet. Min röda dröm är grön i framtiden. Det
handlar väldigt mycket om att ha det här helhetsbe-
greppet, inte bara budgeten, utan ha hela samhället
med i debatten.
Jag känner en optimism, fru talman, inför framti-
den, med de stora åtaganden som vi har gjort. Vi har
gjort mycket, vi har inte klarat av allt. Med den opti-
mism som jag som socialdemokrat bär i mig ska vi
nog klara av det här.
Härmed yrkar jag, fru talman, bifall till utskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer.