Fru talman! Miljön i världen har blivit bättre.
Teknikutveckling, marknadsekonomi och ökade kun-
skaper i samhället har lett till att världen blivit en
trevligare plats att leva på. Faktum är att städernas
luft blir allt bättre, antalet sälar och rovfåglar runt
Östersjön ökar, antalet fiskarter i våra vattendrag ökar
och människan lever allt längre. Det finns anledning
att vara positiv.
Marknadsekonomin har visat sig vara överlägsen
andra former av system som t.ex. planekonomin när
det gäller att ta hänsyn till miljövärden. En enkel kort
jämförelse mellan Väst- och Östtysklands miljöpoli-
tiska utveckling under 1900-talet är slående. Socia-
lism, dvs. en stark övertro på statliga lösningar, ska-
par ett samhälle där ingen tjänar på att utveckla sina
produkter på ett miljövänligt sätt, ingen köpare har
möjlighet att välja den miljövänligare produkten och
inget enskilt miljöengagemang premieras. Låt oss
hoppas att de stora politiska projektens tid är över, fru
talman, för miljöns skull.
Ett miljöarbete som byggs underifrån leder i de
flesta fall till ett mycket bättre resultat. Att ett antal
människor tar ett eget miljöansvar är oändligt mycket
mer värdefullt än en ny lag med restriktivare regler.
Är allt därmed bra i samhället så att vi kan lägga
ned miljöpolitiken? Nej, så enkelt är det inte. Det
finns fortfarande en rad olika, i huvudsak lokala och
regionala, miljöproblem kvar att lösa. Utsläpp av
svaveldioxid, kväveoxider, tungmetaller och koldi-
oxid överstiger på många platser de nivåer som natu-
ren långsiktigt tål.
I första hand ska miljöarbetet utgå ifrån den en-
skilda människans ansvar, men staten ska ta ansvar
för de uppgifter som inte den enskilda människan
eller marknaden kan eller bör utföra. Effektiv lag-
stiftning och olika typer av ekonomiska styrmedel är
viktiga verktyg i detta arbete. Att stödja miljöforsk-
ning, att ansvara för miljöövervakning och kalkning
av försurade sjöar och vattendrag är andra områden
där staten har ett huvudansvar.
Marknadsekonomin som verktyg måste användas
i större omfattning för att på ett dynamiskt sätt driva
miljöarbetet framåt. Handel med utsläppsrätter bör
införas för att öka måluppfyllelsen och kostnadsef-
fektiviteten i miljöarbetet. Att sätta ett pris på miljön
är viktigt för att företag och enskilda ska känna att
förbättring lönar sig.
Det internationella samarbetet är också viktigt,
inte minst inom ramen för EU. Det måste förstärkas.
Sverige måste driva på och även ta intryck från våra
grannar när det gäller de gränsöverskridande mil-
jöproblemen.
Fru talman! Jag nämnde forskning inom miljöom-
rådet. Det finns ett stort problem inom miljöpolitiken
som oroar mig. Allmänt tyckande och förhastade
slutsatser är inte ovanliga i debatten. Förföriska bud-
skap om teoretiska modeller som saknar förankring i
verkligheten förvillar folks uppfattningar. En ny tids
domedagspräster sprider sitt skrämmande budskap
om att jorden håller på att gå under om vi inte föränd-
rar hela vårt sätt att leva.
Livsvalsdiskussionen blandas vilt med miljödis-
kussionen. De problem vi har förstoras och anpassas
till budskapet. För mycket löst tyckande i debatter
riskerar att på sikt minska trovärdigheten för de reella
problemen. Det är viktigt att vetenskapligheten får
styra vår problembild i en större utsträckning än i
dag.
Det är viktigt att forskningen får ett ökat stöd. Det
är därför vi moderater föreslår en anslagsökning till
miljöforskningen med 80 miljoner kronor, dvs. 30
miljoner mer än regeringens budgetförslag. Detta har
vi med i det särskilda yttrande som vi har i betänkan-
det.
Fru talman! Regeringens miljöpolitik präglas av
en brist på helhetssyn och konsekvens. Inom områden
som miljöforskning, miljöövervakning och kalkning,
där staten har en viktig uppgift, har det tidigare gjorts
stora neddragningar. Samtidigt har stora pengar sat-
sats på statliga bidrag till verksamheter med liten eller
ingen miljönytta alls. Begrepp som kostnadseffekti-
vitet och miljönytta i förhållande till den insats som
görs har regeringen bortsett ifrån. Det som prioriterats
har varit statliga bidrag, företrädesvis till kommunala
projekt.
Sverige borde vara ett föregångsland inom miljö-
politiken. Tyvärr har arbetsmarknadspolitiken suddat
ut en del av vår miljöpolitiska profil. Vi moderater ser
i och för sig med glädje att regeringen nu höjer ansla-
get till kalkning till den nivå som vi tidigare krävt,
men ett större grepp behöver tas över de här frågorna.
Fru talman! I årets budget har vi moderater två re-
servationer. Den första handlar om att vi vill ge möj-
lighet till länsstyrelserna att använda en liten del av
sina markanslag, dvs. de pengar som ska säkerställa
en del av våra naturskogar, till att administrera ut
pengarna. Med länsstyrelsernas nuvarande resurser
kommer de att få svårt att leva upp till de mål som
regering och riksdag ställt upp. På det sättet vill vi se
till att pengarna verkligen kommer ut där de behövs.
Den andra reservationen handlar om ett bättre le-
darskap för våra myndigheter. Varje gång Kemikali-
einspektionen påförs nya utredningar eller andra extra
arbetsuppgifter måste tillräckliga resurser tillföras så
att myndigheten har en rimlig chans att klara de extra
åtagandena. Detta har inte skett i önskad utsträckning.
Varje extra arbetsuppgift som påförs utan att man
betalar för det är en smygbesparing. Det är också
orimligt att regeringens höjda kostnader för interna-
tionella åtaganden ska finansieras genom avgifter från
industrin. Det är inte ett rimligt sätt att arbeta på. Vi
vill därför att regeringen ska återkomma till riksdagen
med förslag till hur en ökad finansiering med stats-
budgetens hjälp ska utformas. Detta för att det ska
finnas en rimlig avvägning mellan höjda ambitioner
och tilldelningen av resurser.
Fru talman! Givetvis står vi bakom båda våra re-
servationer, men jag ber att för Moderaternas räkning
få yrka bifall till reservation 2.