Fru talman! Nu står vi från de olika partierna
återigen här och ska så småningom besluta om det
budgetförslag för miljö- och naturvårdsområdet som
finns framför oss. Detta budgetområde är inte stort,
sett i pengar. Det motsvarar ungefär 0,25 % av det
sammanlagda beloppet för de 27 utgiftsområdena,
men området är viktigt. Det gäller kommande gene-
rationers framtid.
Målet för utgiftsområde 20 är att skydda männi-
skors hälsa, bevara den biologiska mångfalden,
främja en långsiktig god hushållning med naturresur-
ser och att skydda natur- och kulturlandskap. Detta är
övergripande mål och ska vara en allmän inriktning
för vårt miljöpolitiska arbete.
Regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har
lagt fram ett gemensamt budgetförslag. Förslaget
innehåller förstärkningar på miljöområdet, förstärk-
ningar som vi upplever som positiva.
Det har varit ett framåtsyftande samarbete på om-
rådet hos majoriteten. Ser man på minoritetens reser-
vationer så ser man att det inte har varit några större
kontroverser i utskottet på miljöområdet. Skillnaderna
inbördes mellan de borgerliga partiernas budgetför-
slag är nästan lika stora som de är mot majoritetens
budgetförslag - om nu detta säger något.
Trycket har varit stort på att kalkningsinsatserna
måste utökas. Naturvårdsverkets nationella kalk-
ningsplan visar att kalkning kommer att behövas
under en lång tid framöver. I utskottet är vi överens
om, vilket är bra, att kalkningen behöver hållas kon-
stant under den närmaste tioårsperioden. Den beräk-
nade nivån på 212 miljoner för år 2000 är rimlig.
Miljödebatten har under året i hög grad särskilt
rört kemikaliesamhället, t.ex. den ökande använd-
ningen av bekämpningsmedel, sanering av förorenad
mark, försurning och kalkning, metaller och brome-
rade flamskyddsmedel i slam, sopförbränning och
dioxiner i aska. Andra frågor har varit olika fordons-
bränslen och trafikmiljöfrågor. Men vi ska kanske
inte glömma det ökande sälbeståndet, det minskande
torskbeståndet och den alltid levande debatten om
jakt på rovdjur. Detta är en liten lista med en del av
de miljöfrågor som människor spontant lyfter fram
när man träffar dem. Detta visar att det finns ett stort
intresse för miljöfrågorna och en stor oro för den
utveckling som håller på att ske i vår natur och miljö.
Den oron är berättigad, och den måste vi ta på allvar.
Vi i Vänsterpartiet tar denna oro på yttersta allvar.
Vi inser att vi måste skydda naturresurser som ska
kunna vara till glädje för kommande generationer,
men vi ser även att detta är svårt att förena med att
tillgodose vinstintressen. Ett exempel som tydligt
talar för att det är så är nedhuggningen av gammel-
skog och igenväxandet av naturbetesmarker. Särskilt
illa känns det när staten som ägare i norr hugger ned
tallar som är flera hundra år gamla och skogsvårdan-
de instanser inte har något att invända mot avverk-
ningen. Denna typ av gammelskog finns på endast
ytterst få ställen i Europa, och den bör vi bevara.
I betänkandet framgår det att i de fjällnära sko-
garna är 46 % naturreservat, medan mindre än 1 % av
den produktiva skogsmarken i övriga landet har
skydd. Även skogen söderut har ett stort behov av
skydd. Det är glädjande att vi har fått en höjning av
anslaget A3, men det gäller inte bara att t.ex. avsätta
pengar till skogsinköp; det gäller även att veta vad
man ska använda skogen till och hur man sedan ska
sköta den, inte minst när man ställer avkastningskrav
på Fastighetsverket. Här är jag medveten om att det
kan behövas förstärkningar och förändringar av olika
slag.
När det gäller den marina miljön borde det vara
lika självklart att där inrätta referensområden eller
naturreservat som det är på land. Detta område är
eftersatt, vilket snarast bör rättas till, och vi vill gärna
återkomma till detta.
På miljöområdet, liksom på så många andra om-
råden, är behovet stort, men som vi vet är resurserna
begränsade. Desto viktigare är det då att resurserna
kan användas på ett effektivt sätt. Ska vi klara av att
inom en generation lämna över ett samhälle där vi har
löst de stora miljöproblemen får vi nog öka ar-
betstakten på miljöområdet lite extra. Denna budget
är förhoppningsvis ett steg i den riktningen.
I miljöpolitiken gäller det att kunna se både smått
och stort och att både kunna och vilja se den lilla
växten och det stora landskapet. Miljön kräver kon-
kret handling. Miljön kräver omtanke och kärlek.
Miljön har ingen nytta av ickehandling. Den behöver
resultat, resultat som vi här kan hjälpa till att skapa,
både som kollektiv och som enskilda. Vi måste inse
att det är helheten som gäller. Vi måste ha en helhets-
syn på miljöfrågorna, men i den helheten måste vi
lyfta upp det som andra trampar ned eller kör över.
Det har skett och sker fortfarande klavertramp i
vår miljöpåverkan som utan tvekan påverkar budge-
ten och kommande budgetar. Vad som särskilt oroar
just nu är den ökning av sopförbränning som sker i
landet, en förbränning som inte bara sker av svenska
sopor utan av en ständigt ökande import av sopor som
har blivit en handelsvara. Resultatet av detta kan man
bl.a. se i de undersökningar som Greenpeace har gjort
på ställen där man tippar slagg och aska. Dioxinhal-
ten i restprodukterna uppgår till värden som borde
skrämma de flesta till eftertanke.
Jag fick i går frågan: Är det risk att verkningsfulla
förslag till lösningar av miljöproblemen hamnar
längst ned i skrivbordslådan för att de kostar för
mycket? Jag hoppas att det inte är så, men frågan är
berättigad då miljöarbetet alltför ofta går i stå när det
inte längre genererar en synbar ekonomisk eller poli-
tisk vinst just för tillfället.
Fru talman! Jag vill sluta med säga att jag hoppas
att miljöfrågorna ska få ett större utrymme i kom-
mande budgetar och att vi kan hjälpas åt så att det blir
så. Sverige bör gå före i dessa frågor.
Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betän-
kande för utgiftsområdet.