Herr talman! Nu kom vi in på ett specialämne, men ett mycket viktigt specialämne, nämligen nationerna i Uppsala och Lund som har en särställning och som vi inte har talat så mycket om i dag.
När jag började arbeta med denna fråga omkring år 2000 och vi yrkade på utredningar i utbildningsutskottet var det för många med mig i den dåvarande oppositionen viktigt att garantera nationerna en möjlighet att vara kvar. De flesta trodde att det skulle vara helt omöjligt att låta dem behålla sina skattelättnader. För mig som Lundabo och med respekt för hela den kulturtradition som nationerna har känns det oerhört viktigt att skattelättnaderna blev kvar. De blev kvar för nationerna i Uppsala och Lund. De blev också kvar, vilket var osäkert in i det sista, för Akademiska Föreningen som förvaltar fastigheter.
Att i ett skede när den traditionella skattelättnaden på fastigheter och på inkomster från bland annat nöjesverksamhet och annan verksamhet är kvar utmåla det nästan som en självklarhet att spex, festligheter, studentsång och karneval kommer att upphöra på grund av detta beslut är en skräckmålning som jag menar inte har någon som helst förankring i verkligheten. Dessutom är jag övertygad om att nationerna med sitt rika nöjesliv inte kommer att ha några svårigheter att ha kvar studenter - även om det bara är av det enkla skälet att man vill gå ut och roa sig och umgås med varandra, vilket inte är något föraktligt skäl, för det behöver man göra när man pluggar.
Morgan Johansson utelämnar nästan helt föreningsfrihet. Han nämner med bara några föraktfulla ord att det är lite löjligt det här med föreningsfrihet. Han säger inte ett ord om vad han bryr sig om alla de människor i olika åldrar som faktiskt inte har lust att betala för att vara med i en nation eller kår. Han bevärdigar dem inte med en tanke.