Herr talman! Lars Hjälmered säger att man inte ska ifrågasätta studentinflytandet. Han är övertygad om att det går att kombinera. Jag tycker mig känna igen argumentationen. Hade vi inte en sådan diskussion om a-kassan? Avgiften till a-kassan skulle höjas och försäkringen skulle kraftigt försämras. Folk vill ju gå med i a-kassan. Det är väl bra? 500 000 människor lämnade försäkringen. Nu står regeringen där mitt i lågkonjunktur och växande arbetslöshet med över en miljon människor som står utanför försäkringen. Det är allvarligt.
Nu säger man att det inte behöver bli så. Verksamheten kommer att gå vidare. Det krävs bara att man på ett bättre sätt berättar om verksamheten och betjänar studenterna lite bättre än vad Lars Hjälmered och jag gjorde när vi var aktiva i kåren.
Man måste inse att det Lars Hjälmered och regeringen nu gör, och som utredningen pekade på, är att man faktiskt ställer kostnaderna för studentmedverkan mot lärarledd undervisningstid. Det är vad man de facto gör på universitet och högskolor. Högskoleledningar kommer att för att upprätthålla någon form av studiesocial verksamhet och ett studentinflytande behöva ta pengar från grundutbildningsanslaget. Varför sade ni inte innan att det var er idé? Jag tycker att det är en dålig idé.
De frågor som måste ställas, Lars Hjälmered, är: Vilken beräkning har gjorts? Hur hög kommer avgiften att bli för att vara med i en studentkår? Det är avgörande för hur många som kommer att ha råd och tycka att det är värt att vara med i en studentkår.
Det går inte att klämkäckt säga att det går bättre med lite bättre information, att då kommer folk att vara med. Det här handlar om fattiga studenter som måste få vardagen att gå ihop. Vad är egentligen regeringens bedömning av hur många som kommer att vara med i studentkårerna i framtiden?