Fru talman! Jag håller helt med om att man ska titta på helheten, och jag hoppas att Ulrika Carlsson inte menar att jag inte gjorde det.
Enligt alla andra bedömare av någon relevans på det här området som jag har hört talas om är det här alldeles för lite pengar. Det är regeringen som bedömer att det är alldeles lagom. Då kan man ifrågasätta varifrån man har fått den bedömningen.
Jag är fullt medveten om att det är 105 kronor som är den statliga insatsen. Jag tror i och för sig inte att det blir 105 kronor i längden om man ska fortsätta att ha 30 miljoner. Med ett ökat antal studenter och ett fast anslag blir det knappast ens 105 kronor.
Men frågan är: Vad baserar man det här på?
Det är klart att Ulrika Carlsson, när hon ska försvara den här propositionen, tror att det kommer att blir bra. Men var finns det någon form av kunskapsbaserat antagande och inte bara ett trosbaserat antagande? Det är väl rimligt att det är det vi ska jobba med här i riksdagen.
Såvitt jag har kunnat se av de erfarenheter som man har från Australien och så vidare är det inte så att man får lika mycket resurser eller att studentinflytandet blir lika bra om man inte gör något vettigt av det.
Jag vill precis som de borgerliga partierna att vi ska ha föreningsfrihet. Men frågan är: Vilket pris ska studenterna behöva betala för det? Är det inte rimligare att staten betalar lite för det här?
95 miljoner kronor är inte så mycket i statsbudgeten. Det ska inte föraktas. Men är inte det ett rimligt pris att betala ytterligare för att vi ska kunna ha ett studentinflytande som fungerar?