Fru talman! Jag vill tydliggöra att vi i Miljöpartiet tycker att det är rimligt att föreningsfriheten gäller och så vidare. Men det är inte det vi diskuterar här, utan vi diskuterar ett konkret förslag som, om det blir verklighet, riskerar att så att säga slå undan fötterna för studentinflytandet.
Det som sades om 1968 tänker jag inte kommentera. Det var innan jag var född och innan Miljöpartiet hade bildats.
När det gäller detta med att göra en avvägning mellan föreningsfrihet och studentinflytande är det inte så som Ulf Nilsson sade. Det var nämligen inte jag som sade det, utan det var Ulf Nilsson själv som i sitt anförande sade att man behöver göra det. Jag vänder mig mot just detta, för jag tycker att det är rimligt att inte behöva välja mellan föreningsfrihet och studentinflytande.
För att återkomma till frågan om vad de här beräkningarna baseras på vill jag säga att det enda jag nu fick ut är det Ulf Nilsson pekade på: att man ska ha föreningsfrihet och maximerat inflytande. Då måste slutledningen vara att med just 30 miljoner kronor till studentinflytandet blir detta maximerat. Hade man gett mer hade det blivit ett mindre inflytande. Det måste, som sagt, vara slutledningen av det Ulf Nilsson sade.
Därför undrar jag hur man har kommit fram till det. Det är väl ändå rimligt att kårer som ska verka i olika sammanhang har resurser för det. Då kan det väl inte vara fråga om ett maximerat inflytande. Sanningen är att det är om inte ett minimerat så ändå ett kraftigt decimerat inflytande. Det borde man stå upp för om man inte vill ge de pengar som utredningen föreslår och som de flesta tyckt vara en miniminivå.
Vidare har vi det här med att det spelar roll hur många medlemmar man har. Det kommer de facto att spela roll. Även om ni hade gett 100 miljarder hade antalet medlemmar spelat roll. Poängen är att det definitivt hade spelat roll om man hade gett det utredningen föreslagit, alltså åtminstone 95 miljoner mer. Varför har man inte gjort det, och vad baseras det på?