Fru talman! Debatten denna sena timme börjar närma sig sitt slut. Vi pratar fortfarande om kårobligatoriet, om frihet och inflytande.
Fru talman! Mycket klokt har sagts redan i debatten, mycket är upprepat några gånger och en hel del är upprepat väldigt många gånger. Jag ska försöka att inte upprepa mig alltför mycket, men jag kan naturligtvis inte lova någonting.
Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
Andra före mig har talat om de stora och viktiga principiella frågorna. De resonemangen ska jag inte upprepa utan instämmer gärna i att det verkligen är en viktig principiell fråga. Det är därför som Kristdemokraterna under lång tid, tillsammans med flera andra partier, har krävt att kårobligatoriet ska avskaffas. Vår tilltro till att alla människor, oavsett om de är studenter eller pensionärer eller mittemellan, själva kan fatta beslut om sin egen livssituation är nämligen stark och orubbad hos oss. Statlig styrning och kollektiva beslut tillhör en svunnen tid, men detta innebär inte att vi inte är mycket medvetna om att ett slopat kårobligatorium ställer extra stora krav. Fokusering på studentinflytandet måste verkligen säkerställas.
Studentkårernas centrala uppgift är ganska otacksam - att organisera studentinflytande. Tror det eller ej, men jag har faktiskt min egen studenttid i färskt minne, så jag är väl medveten om hur stora skillnader det kan vara på olika studenters syn på inflytande och sin egen roll. Jag har en hel del personliga erfarenheter av studentarbete. Min mans decennier långa engagemang som kaplan i en av Uppsala universitets större studentkårer gav oss också möjlighet att riktigt på insidan under väldigt många år ta del av det otroligt positiva arbete som studentkårerna gjorde och gör. I nuläget har jag dessutom två söner som är studenter på olika orter i Sverige.
Jag vet, med den personliga erfarenhet som jag och min familj har och efter alla de alla besök som jag gjort på universitet och högskolor, hur olika man kan se på studentkårerna även som student. En del studenter vill bara vidare, nå examen och komma ut i arbetslivet. Andra ser det närmast som sin plikt att engagera sig och bevaka just studenternas inflytande inom universitetsvärlden.
Hos vissa studenter tolereras en undermålig kurs trots att en konstruktiv och genomgripande utvärdering hade ökat möjligheten till framtida förbättringar. Eftersom studentinflytande i stor utsträckning handlar om att åstadkomma förbättringar för kommande generationer av studenter och inte i första hand för sig själv saknas det ibland intresse och drivkraft att lägga ned den extra tid som man ibland eller ganska ofta inte har som student just för detta framtidsarbete. Det är ett av studentinflytandets stora dilemman. Men eldsjälar går att hitta överallt i vårt samhälle, och studentkårerna är inte heller något undantag. Därför drivs studentkårerna ofta av ett antal riktiga eldsjälar.
Hittills har det här arbetet pågått lite i det tysta. Det beror delvis på den problematik jag nyss beskrev men också på att studentkårerna haft garanterade intäkter oavsett om de gör ett bra eller ett dåligt arbete med studentinflytande, oavsett om man har klarat av att marknadsföra sitt arbete eller inte, oavsett om studenter har lagt märke till det positiva eller det arbete som har gjorts inom kårerna.
Det har inte varit så lätt för SFS och lokala kårer att tänka sig ett scenario som innebär en negativ spiral. Frågor som har rests har bland annat handlat om hur studentkårerna ska kunna bli bättre på studentinflytande och kontakt med medlemmarna för en mindre summa pengar. Hela idén med slopat obligatorium bygger just på frivillighet, vilket kommer att få den självklara konsekvensen att några väljer att inte vara med.
Fru talman! Ett slopat kårobligatorium kommer självklart att innebära förändringar för samtliga studentkårer i Sverige. Detta är jag den första att erkänna och påpeka. Men förändringar är inte nödvändigtvis av ondo. Omstruktureringsarbeten innebär inte nödvändigtvis att slutresultatet blir sämre. Jag har naturligtvis stor förståelse för att det finns en del osäkerhet om hur studentkårernas roll kommer att se ut och utvecklas i framtiden. Det kommer med all säkerhet att ställas högre krav på en större tydlighet i redovisningar och vilka frågor som man har drivit och vad man har åstadkommit. Det slopade kårobligatoriet kommer säkert att bli en sporre att hitta nya samarbetspartner som bidrar till att stärka de olika kårernas verksamhet. Det viktigaste är förstås kopplingen till lärosätenas kärnverksamhet.
En hel del av den verksamhet som bedrivs av landets studentkårer bedrivs i dag på lärosätenas uppdrag. Det är självklart att det bör fortsätta, men det bör även kunna vara intressant för kommuner och företag att bidra till studentkårernas viktiga verksamhet genom exempelvis ekonomiska stöd av olika slag. Regeringen har skickat signaler om att man är villig att stötta studentkårerna under den första tiden för att säkerställa övergången under den inledande omställningsperioden.
Omställning, fru talman, skapar alltid en viss osäkerhet. Förändringar är inte alltid efterfrågade. Till och med inom en så föränderlig värld som studenternas kan förändringar ibland mötas med osäkerhet och oro. I det läget känns det betryggande att kunna citera SFS ordförande Moa Neumann som skriver i sitt senaste veckobrev att kårerna trots ökad osäkerhet för kårernas intäkt "kommer att fixa det här till hundra procent".
Jag delar den optimistiska synen på framtiden till hundra procent och ser fram emot att få utvärdera de nya, förändrade, omstrukturerade och framtidsfokuserade studentkårerna om några år.
(Applåder)