Herr talman! När jag lyssnade på Ulrika Carlsson funderade jag på ett antal olika högskolestäder runt om i Sverige. Skövde är årets studentstad, har fått en enorm utveckling och har utvecklats väldigt positivt. Det är en framtidsinriktad stad som har stort självförtroende. Ronneby, Kristianstad - man kan se det på fler ställen. Vad vore dessa studentstäder utan studentkåren? Vad hade hänt med utvecklingen av de här städerna om vi inte hade haft starka studentkårer som varit med och drivit och stimulerat utvecklingen, haft idéer och varit med och samarbetat med både universitet och högskolor, men också med stad och kommun? Vad vore Visby och Gotland utan studentkåren och deras organisering? Vad hade hänt med utbildningen där? Ser Ulrika inga kopplingar mellan detta? Ser hon inte att studenternas engagemang har betytt oerhört mycket för de här studentorterna?
Då blir det lite provocerande, måste jag säga, att det är "spännande" att nu bli av med fyra femtedelar av sina intäkter. Det är ett intressant sätt att beskriva saker och ting på - det är "spännande". Hoppas att man hittar några andra intäkter, så att man kan bedriva sin verksamhet. Det är spännande!
Jag vänder på frågan: Tror du att det blir bättre eller sämre studentinflytande om man tar bort fyra femtedelar av de fasta intäkterna? Om det blir sämre, varför skrev ni då i direktiven till utredningen att den här förändringen skulle göras med lika eller bättre studentinflytande?