Herr talman! Riksdagen har i dag att debattera förslaget om att avveckla kårobligatoriet. Innan jag går in på lite argumentation för detta ska jag bara framföra en hälsning från högskole- och forskningsministern att han önskade att vara med på debatten i dag - jag vill för protokollet säga att det var den tydliga ambitionen - men att debatten i kammaren i dag i tidigare ärenden har dragit ut på tiden så att han dessvärre inte har möjlighet att delta. Han är hemskt ledsen för detta.
Vi debatterar alltså att avveckla kårobligatoriet. En student vid ett universitet eller en högskola måste i dag vara medlem i en studentkår. Det är obligatoriskt, en skyldighet, en plikt, ett tvång - ett krav för att över huvud taget få studera vid högskola. Obligatoriets vara eller icke vara har varit en fråga på den politiska agendan under rätt lång tid. Frågan sträcker sig historiskt tillbaka till 1600-talet. På den tiden införde man ett obligatorium för att kunna hålla ordning på och övervaka studenterna. Situationen ser naturligtvis helt annorlunda ut för kårer och nationer liksom för studenterna i dag jämfört med hur det var för 350 år sedan.
En fråga som är aktuell och som varit uppe i några av de tidigare anförandena är principfrågan, om man tycker att det är rätt med ett obligatorium eller inte. Svaret från Moderaterna och kollegerna i alliansen är att vi inte tycker att det är rätt med ett obligatorium. Vi tycker inte att man ska tvinga personer att tillhöra en studentkår för att plugga vid en högskola. Det är självklart för oss att stå för föreningsfrihet - att kunna välja att vara med i en förening eller en sammanslutning. Lika självklart tycker vi principiellt att det ska vara att kunna välja att stå utanför om man så önskar.
Det förslag vi i dag diskuterar innebär att från den 1 juli 2010 ska obligatoriet att vara medlem i en kår eller en nation avvecklas och att man därigenom själv kan avgöra.
Jag tycker också att det kan vara på sin plats i samband med principfrågan att poängtera att det här inte innebär att vi på något sätt ifrågasätter vikten av studentinflytande och studenters deltagande i att utveckla utbildningar och lärosäten, tvärtom. Möjligheterna till inflytande är helt avgörande och en viktig förutsättning för kvalitetsarbetet på universitet och högskolor. Studiesocial verksamhet är också avgörande för att man som person ska få en bra studietid.
Jag är övertygad, herr talman, om att de här perspektiven går att kombinera: å ena sidan principfrågan att själv som en vuxen person kunna avgöra om man ska vara medlem i en förening eller inte, och å andra sidan att kunna ha och värna en bra studentverksamhet och goda möjligheter till inflytande. Det är också det jag tycker har möjlighet att ske med det förslag som vi i dag diskuterar och om några veckor ska besluta om i riksdagen.
Det här förslaget innebär i korthet att tvånget att vara medlem i en studentkår eller nation föreslås avvecklas från och med den 1 juli 2010. Det innebär också att studentkårer i framtiden på samma sätt som i dag har rätt att utse studeranderepresentanter i universitets och högskolors styrelser och i andra organ där så ska ske. Att alla studenter har rätt att tillhöra en studentkår innebär att 30 miljoner kronor avsätts varje år för att finansiera en grundläggande inflytandeverksamhet för kårerna. Det blir också en fortsatt generös skattefrihet som få andra i det svenska samhället har del av.
Herr talman! Man kan också fråga sig om verksamheten och förutsättningarna för studentkårerna kommer att vara desamma med som utan ett obligatorium. Svaret på den frågan är naturligtvis nej. Med ett obligatorium är man garanterad intäkter och medlemskap, och utan ett obligatorium måste man förtjäna medlemmarnas förtroende på ett helt annat sätt än om man hade haft ett obligatorium.
Under det arbete vi har haft de senaste åren i utbildningsutskottet - utredningar och diskussioner med regeringen - och efter att vi behandlat den här frågan har vi mött väldigt många synpunkter från studentkårer och företrädare för studentkårer. Det finns en oro. Jag förstår det, herr talman. Man vet vad man har, men man vet inte vad riktigt vad man får. Jag tycker kanske att det har varit lite för många domedagsprofetior och halvtomma glas som vi har mött i den typen av diskussioner. Låt mig utgå från min egen erfarenhet som student. Efter ett mångårigt engagemang i en studentkår kan jag konstatera att det generellt är bra verksamhet som sker vid landets studentkårer och nationer. Verksamheten är bra och uppskattad. Man gör ett bra jobb, och jag tror att man har goda förutsättningar att klara sig också utan ett obligatorium i ryggen.
Det nya för kårer och nationer kommer att bli att man måste bli duktigare på att berätta om sin verksamhet. Man kommer att behöva bli duktigare på att beskriva på vilket sätt man gör skillnad för studenterna. Man kommer också att bli duktigare på att betjäna studenterna - kort och gott sammantaget att förtjäna medlemmarnas förtroende.
Det kommande året fram till den 1 juli nästa år kommer att ställa krav på omställning, höga krav. Det tycker jag att man kan vara tydlig med. Jag tycker också att vi med det här samlade förslaget ger en lång framförhållning. Vi avsätter pengar och har viss lagreglering och annat så att man känner till förutsättningarna framåt. Till det har regeringen aviserat att man fram till avvecklingen också kommer att ge någon typ av stöd för att hjälpa till vid omställningen.
Herr talman! Jag är övertygad om att om studentkårer och nationer går in i detta med kreativitet, med en positiv inställning och med rätt inställning kommer de att klara omställningen. Vi kommer fortsatt att ha en bra studentverksamhet för och av studenter.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)