Fru talman! Lage Rahm säger att han är emot att göra avvägningar mellan studentinflytande och föreningsfrihet. Men det går väl inte att vara emot att man försöker tillgodose båda sidorna. Det är ju två viktiga inslag, två viktiga prioriteringar. Det är viktigt att prioritera föreningsfriheten. I dag är denna inte prioriterad när det gäller studenter, för de har ingen föreningsfrihet.
Samtidigt är det viktigt att försöka bevara och utveckla studentinflytandet. Det kan göras på många olika sätt. Det kan man göra genom att se till att kårerna får goda förutsättningar men naturligtvis också genom att skärpa kraven på universiteten att utse studentrepresentanter på olika beslutande nivåer. Det är inte så konstigt att tala om de två sakerna samtidigt, alltså om att behålla och utveckla studentinflytandet och samtidigt införa föreningsfrihet.
Att då komma fram till en balans som skapar en dynamik genom att man måste arbeta hårt för att få fler medlemmar och som samtidigt ger föreningarna goda förutsättningar att inte krossas under omställningsperioden är naturligtvis inte lätt.
Jag tycker - med all respekt - att det är naturligt att studentkårerna kräver 300 kronor per student i stället för 105 kronor. Men jag tror inte att de har räknat på att exakt det skulle skapa det perfekta förhållandet. Det enkla svaret är det som jag tidigare gett: Vi får följa detta och se hur det utvecklas. Om det av någon anledning inte alls fungerar eller om det inte fungerar för vissa kårer får man fortsätta diskussionen om det. Viljan finns hos regeringen och allianspartierna att även i fortsättningen ha livaktiga kårer och nationer.