Fru talman! Vänsterpartiet står bakom den eko-
nomiska ramen för utgiftsområde 9. Jag ska här
främst beröra synpunkter kring området hälso- och
sjukvård och folkhälsa. Lena Olsson kommer sedan
att beröra frågor kring funktionshinder. Jag vill beto-
na att många andra viktiga områden berörs i detta
betänkande, och att vi har gjort reservationer på en
rad av dessa områden. Att jag inte berör dem i anfö-
randet innebär inte ett ögonblick att de kan betraktas
som mindre viktiga.
Fru talman! Hälso- och sjukvården är med all rätt
av många ansedd som en av de viktigaste hörnstenar-
na i den generella välfärdspolitiken. Sjukvården står
fortfarande för trygghet för många människor.
Tilltron till att vi har tillgång till ett effektivt, välfun-
gerande och väl utbyggt sjukvårdssystem är stark hos
väldigt många människor. Det finns goda skäl för den
tilltron, anser vi i Vänsterpartiet.
Vi tänker inte delta i allmänna jerimiader över
brister i den svenska sjukvården som man med jämna
mellanrum kan få höra. Svartmålningarna av den
offentliga vården som vi ofta hör fyller ett bestämt
syfte, nämligen att bana väg för mycket omfattande
privatiseringar och systemskiften. En sådan äventyr-
spolitik tänker vi i Vänstern också i fortsättningen
motarbeta politiskt.
Jag vill understryka att det sagda inte innebär ett
ögonblick att vi inte ser att det finns mycket omfat-
tande brister och omfattande problem som vi måste
komma till rätta med i den svenska vården. Alltför
många patienter har tyvärr fått erfara långa väntetider
och köbildningar, överbelagda vårdavdelningar och
hårt slitna och underbemannade personalgrupper.
Om vi lägger till rapporter om sviktande sjukvård-
sekonomi och långsiktiga problem med försörjning
och rekrytering av kvalificerad personal är detta
sammantaget naturligtvis mycket allvarliga signaler.
Vi vet också att vårdbehoven kommer att växa med
en åldrande befolkning, och vi vet att förväntningarna
om förbättrade behandlingsmöjligheter ökar i takt
med framsteg inom forskning och utveckling.
Här finns således en blandning av rapporter om
brister och mer positiva tendenser till ökade möjlig-
heter att kunna ge människor bot och lindring. Sam-
mantaget menar vi i Vänsterpartiet att dessa rapporter
pekar på att det är alldeles nödvändigt att framöver
satsa resurser i den offentliga vården för att möta
behoven och förväntningarna hos de många männi-
skorna och även fortsättningsvis kunna leva upp till
målsättningen om en god vård på lika villkor för hela
befolkningen.
Socialstyrelsen har i dagarna i en rapport till rege-
ringen understrukit vikten av att Sverige satsar mer på
vården framöver. Den konstaterar att vi under 90-talet
halkat efter i internationella undersökningar när det
gäller vilka resurser som satsas på vården.
Det finns också aktuella undersökningar som tyd-
ligt visar ett brett folkligt stöd för mer resurser till
vården. Väldigt många människor tyckte också att det
var rätt och riktigt och alldeles nödvändigt att vi fat-
tade budgetbeslutet om de 9 miljarderna till primär-
vård, psykiatri och äldrevård häromåret, en budget
som nu har börjat löpa.
Det är också följdriktigt att de samverkande parti-
erna Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet i
budgeten går vidare och föreslår 3,75 miljarder kro-
nor de kommande åren i åtgärder för att förbättra
tillgängligheten i svensk sjukvård. Vi menar att detta
är alldeles nödvändiga tillskott till en mycket arbet-
styngd sjukvård.
I Vänsterpartiet är vi mycket intresserade av en
fortsatt diskussion om ytterligare förstärkningar av
svensk sjukvård under kommande år. Vi noterar med
stort intresse att socialministern häromdagen som
reaktion på Socialstyrelsens rapport var positiv till
fortsatta resursförstärkningar till vården. Han anser
att vårdens andel av BNP bör ligga på omkring 10 %.
Från Vänsterpartiets sida tolkar vi de uttalandena
som mycket positiva signaler som går väl i linje med
den politik vi för. Det innebär goda utgångspunkter
för ett fortsatt fruktbart samarbete på detta viktiga
samhällsområde.
Från Vänsterns sida tror vi på en fortsatt utveck-
ling och utbyggnad av den vanliga offentligt drivna
och offentligt finansierade vården. Vi hör inte till
dem som tror på att några mirakel inträffar med om-
fattande privatisering av drift och finansiering. Vi tror
tvärtom att det kan skapa nya problem.
Vad man däremot måste ta tag i med långsiktigt
ökade resurser är rekryteringen och utbildningen av
kvalificerad personal till vården. Vidare måste rap-
porterna om allvarliga arbetsmiljöproblem mötas med
bestämda åtgärder så att den ökade ohälsan bland
vårdpersonalen vänds. Åtgärder har vidtagits för att
utöka antalet utbildningsplatser för sjuksköterskor
och läkare för nästa år. Det är bra.
Från Vänsterpartiet vill vi understryka vikten av
att också satsa på de helt avgörande personalgrupper-
na som arbetar med omvårdnadsarbete, nämligen
undersköterskor och vårdbiträden. Kan vi inte med
det snaraste öka utbildningstakten för de personal-
grupperna kan en mycket bekymmersam situation
uppstå.
Fru talman! En framsynt hälso- och sjukvårdspo-
litik inbegriper också mycket insatser av det vi kan
kalla förebyggande arbete, dvs. arbete för att förhind-
ra skador och sjukdomar, och sjukvårdens aktiva
deltagande i ett brett folkhälsoarbete. Folkhälsoläget i
Sverige är vid internationella jämförelser relativt gott.
Men resultaten är fortfarande mycket ojämnt fördela-
de i befolkningen.
Det finns systematiska skillnader som tydligt kan
relateras till klass och kön. Vänsterpartiet har i reser-
vation 26 tagit upp vikten av fördjupade studier och
analyser av dessa skillnader för att kunna åtgärda
dem. Det finns tyvärr många tecken på att de skillna-
derna än så länge inte tydligt håller på att minska.
Vi menar att det är närmast groteskt - och det är
ett riktigt ord - när medellivslängden varierar mycket
kraftigt mellan kommuner, som den gör i en del fall i
Sverige, och inom kommuner i olika kommundelar.
Det handlar om stora skillnader, i vissa fall ända upp
till 8-10 år.
Det är alldeles uppenbart att den låga medellivs-
längden hos en del och de höga ohälsotalen samvarie-
rar med låg inkomst, hög arbetslöshet, hög andel
långtidssjukskrivna, hög andel invandrare och låg
genomsnittlig utbildningsnivå. Så är det, och nya
generationer tillkommer.
I den LO-rapport, LO-barnen och boendet, som
nyligen publicerades visas tydligt hur de sociala och
ekonomiska klyftorna slår igenom för barnen. Trång-
boddheten är fortfarande ett stort problem för många
familjer med barn. Den psykosociala tryggheten vari-
erar utifrån vilket boende och vilken social bas både
barn och vuxna har. De här skillnaderna tycks inte ha
blivit mindre. Det är synnerligen angeläget att vi
mycket noggrant studerar och analyserar de klass-
mässiga sambanden för att effektivt kunna åtgärda
dem.
På samma sätt är det fortsatt viktigt att fördjupa
kunskaperna och forskningen kring den ojämställda
hälsan. Kvinnor lever längre än män men drabbas av
fler hälsoproblem. På senare tid kan vi studera och se
tydliga tecken till att en majoritet av de långtidssjuk-
skrivna är kvinnor med arbetsrelaterad ohälsa. Ofta är
det kvinnor inom vård- och omsorgsyrken det handlar
om.
Inom forskningen, t.ex. läkemedelsforskningnen,
utgör fortfarande mannen ofta normen. Det finns
studier som visar hur män och kvinnor behandlas
ojämställt i vården, ofta beroende på okunskap om
kvinnors symtom, som kan skilja sig från männens.
Det är alltså mycket viktigt att det också på detta
område sker fördjupade studier som vi menar Folk-
hälsoinstitutet ska ansvara för. Det är bl.a. mot denna
bakgrund vår reservation 26 ska ses.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet står självklart bak-
om alla de reservationer vi lämnat i detta betänkande,
men för tids vinnande instämmer jag i Ingrid Bur-
mans bifallsyrkande, som gäller reservation 26.