Herr talman! Eftersom riksdagens majoritet, ge-
nom riksdagsbeslut den 21 november, har beslutat om
ramar för de olika utgiftsområdena och då valt en
annan inriktning av politiken än Folkpartiet liberaler-
na kommer vi inte att delta i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9.
Folkpartiet liberalerna har i parti- och kommitté-
motioner förordat en annan inriktning än riksdagens
majoritet. Jag tänker därför nu redogöra för delar av
vårt alternativ. Bo Könberg kommer att gå in närmare
på sjukvården och Harald Nordlund på handikappoli-
tiken senare under den här debatten.
Folkpartiet liberalerna anser att sjukvården ska
ges efter behov och vara gemensamt finansierad, dvs.
via skatter. Patienternas viktiga val gäller val av
vårdgivare och behandlingar - inte finansieringsfor-
men. En behovsbaserad sjukvård är den enda modell
som lever upp till en jämlik behandling av patienter-
na.
Från en del håll har det föreslagits att man också
ska införa valfrihet när det gäller olika finansiärer av
sjukvård. För det har olika modeller figurerat i de-
batten. Den vanligaste är någon typ av obligatorisk
sjukvårdsförsäkring med konkurrens mellan försäk-
ringsbolagen men under statlig kontroll. Vi tror inte
på den lösningen. Vi menar att en sammanhållen
finansiering av sjukvården är bäst av flera skäl.
Främst är det oacceptabelt att tänka sig att patienter
skulle få olika bra vård beroende på att de har valt
olika försäkringsnivåer - varken allmänhet eller
vårdpersonal skulle acceptera att patienter skulle
nekas vissa behandlingar bara för att de valt en billig
försäkring. Det går därför inte att ha olika innehåll i
olika sjukvårdsförsäkringar, till skillnad från de val-
fria olikheterna i självriskerna m.m. som är naturliga i
sakförsäkringar.
En annan viktig invändning är att erfarenheten
från försäkringsbaserad sjukvård är att den aktivt
inskränker patientens valfrihet. Dels hänvisar försäk-
ringsbolagen normalt patienterna till ett fåtal vårdgi-
vare som försäkringsbolaget har avtal med, dels an-
vänder försäkringsbolagen en rad metoder att slippa
de kostsamma patienterna. I en normal näringsverk-
samhet försöker företagen slå vakt om sina trogna
kunder och bygga ut sin kundkrets. För en sjukvårds-
försäkrare gäller det motsatta: Stamkunderna, de
ständigt återkommande och dyra patienterna, är ett
direkt hot mot försäkringsbolagens ekonomi.
Folkpartiet liberalerna anser att en nationell vård-
garanti omfattande alla diagnoser och behandlingar
ska införas. Om patienten inte kan få en behandling
inom tre månader ska denne på det egna landstingets
bekostnad kunna söka en annan vårdgivare, privat
eller offentlig.
Jag vill också tillägga att om vi ska kunna lösa de
problem som finns inom primärvården krävs det fler
privata vårdgivare. En återinförd etableringsfrihet för
privata allmänläkare ökar valfriheten.
Herr talman! Tandvården, eller rättare sagt bristen
på tandvård, har blivit ett stort problem. Det sam-
manhänger i första hand med att det har blivit allt
dyrare att få sina tänder åtgärdade. Socialdemokrater-
na har helt enkelt misslyckats med sin tandvårdspoli-
tik. Man kan dra en parallell mellan regeringens åt-
gärder och de provisoriska fyllningar som tandläkarna
gör ibland - man lappar och lagar lite tillfälligt och
hoppas att det döljer det mesta av det som är trasigt.
Det har varit extra stöd till yngre människor och stöd
till äldre som behöver tandproteser, och detta när man
vet att det finns många människor i åldrarna där-
emellan som har stora behov av reparationer av gamla
fyllningar som det orsakar stora kostnader att åtgärda.
Att dåligt fungerande tänder kan skada hälsan är ju
inte heller någon nyhet. Vad som behövs är ett rejält
högkostnadsskydd och en översyn av hela tandvården
i syfte att få en rättvisare tandvård.
Det behövs också en satsning på förebyggande åt-
gärder för att förhindra ökade tandvårdskostnader i
framtiden. I den budget som vi nu diskuterar föreslås
tandvården få 200 miljoner kronor mer än i år och
samma summa för 2003. De här pengarna är natur-
ligtvis ett välkommet tillskott, men de räcker inte ens
för att tillgodose det tandvårdsbehov de äldre har.
Konsekvenserna av denna otillräckliga satsning på
tandvården blir för de äldre sämre tandstatus, sämre
näringsintag och därmed sämre hälsotillstånd, vilket
drabbar den enskilde men också landstingen och
kommunerna i form av ökat vårdbehov.
Vi i Folkpartiet liberalerna är beredda att satsa
mer på tandvården, och vi gör det genom att anslå
300 miljoner mer än regeringen för 2002 och 400
miljoner mer 2003. Vi anser dessutom att en plan
behöver tas fram om hur tandvården successivt ska
kunna inlemmas under sjukförsäkringen och garantier
lämnas för att ingen ska behöva avstå från tandvård
av ekonomiska skäl.
Herr talman! I regeringens nationella handlings-
plan för äldreomsorgen avsattes speciella stimulans-
bidrag för att genomföra prioriterade insatser inom
äldreomsorgen under åren 1999 till 2001. Nu vill
regeringen avveckla dessa stimulansbidrag. Mening-
en med stimulansmedlen var att utveckla insatser till
anhöriga som vårdar och att åstadkomma en varaktig
kvalitetshöjning i det stöd kommunerna erbjuder
anhöriga.
På flera sätt har stimulansbidragen inneburit en
förbättring av villkoren för många närståendevårdare.
Antalet anhörigkonsulenter i kommunerna har ökat.
Träffpunkterna för närståendevårdarna har blivit fler.
Möjligheterna till avlösning i hemmet har blivit fler.
Den ekonomiska ersättningen till anhörigvårdarna har
ökat, och likaså har utbildningsinsatserna ökat. Detta
är mycket bra. Men behovet av stöd till de närstående
är stort, och arbetet med att bygga upp olika former
av stöd har egentligen bara börjat. För att detta ska
kunna fortsätta att utvecklas och bli permanent anser
vi att stimulanspengarna ska utgå i ytterligare två år,
och vi har avsatt medel för detta i vårt budgetalterna-
tiv.
För dem som så önskar är möjligheten att få vår-
das i sitt eget hem oerhört värdefull. Men det kan
bara klaras med ett ordentligt stöd både från kommu-
nen och från landstingen. Ett stöd som gör detta vär-
defulla arbete möjligt innebär i praktiken ingen extra
kostnad för kommunen eller landstingen, snarare
tvärtom: Det innebär, förutom de stora mänskliga
vinsterna, också en icke föraktlig samhällsekonomisk
vinst.
Herr talman! Vi väntar på en proposition om lä-
kemedel. Från Folkpartiet liberalerna har vi under
flera år motionerat om olika åtgärder för att komma
till rätta med de alltmer stigande kostnaderna för
läkemedel. Vissa åtgärder har vidtagits, t.ex. lands-
tingets övertagande av kostnaderna för läkemedel
även i öppenvård och inrättandet av läkemedelskom-
mittéer. För oss är det viktigt att kostnaderna hålls
nere, naturligtvis i första hand för patienterna så att de
har råd att hämta sina läkemedel. I måndags kom en
rapport från Reumatikerförbundet som visar att reu-
matikernas extrakostnader på grund av sjukdomen
även leder till att de inte alltid har råd att hämta ut
sina mediciner. Det är naturligtvis helt tokigt att kro-
niskt sjuka människor inte ska ha råd att hämta ut för
dem viktiga läkemedel.
Vi har i motioner tagit upp flera olika åtgärder
under årens lopp. En del återfinns också, har vi kun-
nat se, i den lagrådsremiss som har lagts fram. Det
finns åtgärder som kan vidtas ganska snabbt och som
gör att läkemedelsnotan kan sänkas. Med utgångs-
punkt i detta har vi ansett att om våra förslag genom-
förs skulle anslaget för läkemedel kunna minskas
med 500 miljoner kronor för nästa år. När väl läke-
medelspropositionen läggs fram kommer vi naturligt-
vis att återigen föra fram våra förslag. Det är viktigt
att vi även i framtiden ska kunna tillhandahålla nya
verksamma läkemedel för sjuka människor. Därför
måste vi också hålla kostnaderna under kontroll.
Herr talman! Alkohol- och narkotikakonsumtio-
nen ökar i Sverige, inte minst bland ungdomar. Det
behövs ett brett åtgärdsprogram för att komma till
rätta med problemen. Ett sätt av många som måste till
är att intensifiera droginformationen. Den kan verka
förebyggande om den utförs på rätt sätt. Därför är det
oroväckande att alltfler barn och ungdomar inte läng-
re får någon information. CAN:s drogvaneundersök-
ning bland elever i årskurs 6 visar att fyra av tio inte
får någon undervisning alls och att en fjärdedel får
väldigt lite information. Det här är oroväckande med
tanke på att barn i den här åldersgruppen är mottagli-
ga för hälsoupplysning, samtidigt som de är på väg in
i en känslig ålder då de dels är svårare att nå, dels
utsätts för många drogrelaterade risker. Den här ut-
vecklingen måste vändas.
Folkpartiet liberalerna anser att samtliga elever i
mellanstadiet måste få droginformation. Den måste
framföras i delvis nya former för att öka mottaglig-
heten hos eleverna för information. Vi har i vårt bud-
getalternativ anslagit 20 miljoner kronor extra för en
intensifierad informationskampanj kring droger bland
ungdomar.
Herr talman! I dag har Apoteket AB monopol på
sin verksamhet. Folkpartiet liberalerna vill bryta upp
det monopolet. På så sätt kan mindre, privata apotek
bedriva verksamhet i konkurrens med andra privata
apotek. Avknoppning av verksamheten bör skynd-
samt komma till stånd. Däremot bör apoteksmono-
polet inte ersättas av ett privat monopol genom en
utförsäljning. Det är viktigt att apoteken, även när de
blir privata, kan ge samma service som i dag med
rådgivning och olika typer av upplysningskampanjer.
Apoteken har enligt vår uppfattning en stor uppgift
när det gäller prevention och egenvård, och så måste
det fortsätta även om monopolet bryts.
Herr talman! Jag vill hänvisa till mitt särskilda
yttrande när det gäller budgetpunkterna. När det gäl-
ler övriga ärenden yrkar jag bifall till reservationerna
4 och 53.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 18.00 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.