Fru talman! Att vi har tydliga sociala geografiska
hälsoklyftor råder det ingen tvekan om. Nationella
folkhälsokommittén har pekat på det. Bl.a. kan det
vara positivt att vi har fått en ökande medellivslängd.
Men det negativa är att vi har en ökande psykisk
ohälsa, och vi har kvarstående hälsoklyftor. Välfärds-
bokslutet pekar ju i båda riktningarna beroende på
olika faktorer.
Då är frågan vem som har makten. Det är Social-
demokraterna med stöd av ett par andra partier. Och
vem har ansvaret? Det är Socialdemokraterna och ett
par andra partier. Och tyvärr har man inte lyckats
bryta den trend som måste brytas. Här ser man skill-
naden på just politiken. Socialdemokraterna stakar
faktiskt ut en politik för välbeställd medel- och över-
klass med maxtaxor, som Susanne Eberstein nämnde,
och med tak som ska höjas i olika förskringssystem.
Det gynnar i första hand människor med höga in-
komster. Dessutom ska bidrag höjas, vilket gör män-
niskor beroende.
Vi från Centerpartiet har en annan väg. Vi vill i
första hand höja golven. Vi vill satsa på grundtrygg-
het. Vi vill se strategiska skattesänkningar för dem
med låga inkomster. Vi vill att marginaleffekterna ska
minska. Vi vill ha fler självbestämmande utan bidrag.
I den riktningen vill vi gå. Och vi tror på ett underi-
frånperspektiv. Vi tror att man bäst löser problemen
lokalt. Vi har inte en toppstyrning som vår idealmo-
dell.