Fru talman! Jag ska börja med att sjunga: Säg det
med ett leende och med en glimt i ögonvrån!
Jag tycker att vi behöver det så här sent på kväl-
len.
En god tandhälsa stärker faktiskt självförtroendet.
Att våga sig på ett leende - jag ser flera stycken just
nu - och att kunna tugga sin mat är viktigt. Dessa
faktor har stor betydelse för hälsan. Vi svenskar kan
vara stolta över den generella tandstatus som vi har,
men det ligger ett stort arbete bakom den. Studier
visar att en större andel av dem i åldersgruppen 20-
44 år besöker tandläkare alltmer sällan. Det tycker jag
är en oroande signal som vi måste ta på allvar. Vi
måste fråga oss varför. Jag tror att ett svar är att
många inte har pengar till detta. Jag kan också tänka
mig att det finns vissa personer som inte prioriterar
tandhälsan, inte förrän tandvärken är olidlig.
Centerpartiet vill på sikt att avgifterna och finan-
sieringen av tandvården ska harmoniseras med hälso-
och sjukvården. Vi för ofta fram hur viktigt det är att
se helheten och sammanhang. Tänderna och munhäl-
san måste vara en del av helheten. Varför utesluta
munnen i detta sammanhang?
Det finns olika vägar att gå för att man ska få en
god tandhälsa, men det är förenat med kostnader. På
sikt sker en förändring till det positiva vad gäller
kostnaderna. Det minskar de sociala klyftorna, och
det är viktigt för oss i Centerpartiet. Det kom en rap-
port i dagarna om de hemlösas situation. För dem
hade tandvårdsinsatserna varit det som hade haft den
största och bästa effekten.
Centerpartiet vill börja med att ge stöd till de per-
soner som är i behov av en omfattande tandvård,
oberoende av ålder. Det är inte åldern som avgör
tandstatusen, även om det är en faktor. Det vill jag
särskilt framhålla för Susanne Eberstein. Man kan ju
inte vara så fyrkantig att man går just efter hur många
år personen är. Det måste ju vara behoven som är
avgörande. Det är faktiskt att hushålla med resurser-
na.
Från Centerpartiets sida vill vi också föreslå att
behandling av inflammationer och infektioner samt
provtagning ska kosta lika mycket som en liknande
behandling inom sjukvården. Detta kan ju ses som det
första steget mot en helhet. Man måste börja i någon
ända, var det någon som sade tidigare.
Vad gäller det förebyggande arbetet inom tand-
vården har Sverige varit en föregångare. Det finns
riskgrupper inom barn- och ungdomstandvården.
Dessa riskgrupper måste ges tillfälle till tätare kon-
takter med tandläkaren. Man kan inte behandla alla
lika; här måste man också utgå från behovet. Man bör
ge riktade insatser och ett ökat grundbelopp till ung-
domarna för att förbättra deras tandhälsa. Det lönar
sig alltid att förebygga.
Så kommer jag in på ansvar för medicintekniska
produkter, dentalmaterial. Det är numera Läkeme-
delsverkets ansvar. Jag tycker att det är ett steg fram-
åt. Biverkningar ska anmälas till tillverkaren och till
Läkemedelsverket. Biverkningar från material som
patienten har burit på länge, där tillverkaren inte är
känd, bör anmälas direkt till Läkemedelsverket.
Många fyllningar som är gjorda under 50-70-talet gör
sig nu påminda och förorsakar ohälsa.
Förbud mot att använda amalgam ska införas så
snart som möjligt. Arbetet inom EU med amalgam-
frågan måste påskyndas. Forskningen måste intensifi-
eras. Det här är segt. Jag kommer ihåg att jag i lands-
tinget i början av 80-talet väckte en motion om detta
med amalgam. Då var det många som fnyste. Amal-
gam var jättebra; det skulle vi fortsätta med. Men när
man ser tillbaka på en 20-årsperiod ser man att det
har hänt saker till det positiva, men nu måste vi
komma fram till ett beslut: Förbjud amalgamet!
För att man ska kunna bedriva en god tandvård
måste det också till yrkeskompetens - det har ju tidi-
gare talare sagt. Centerpartiet föreslår att regeringen
bör presentera ett åtgärdsprogram för att långsiktigt
säkra personalförsörjningen inom tandvården. Det
gäller tandsköterskor, tandhygienister och tandläkare.
Jag instämmer i Leif Carlsons ställningstagande att
tandläkaryrket måste uppvärderas, och åldersgränsen
i tandläkaryrket bör tas bort helt och hållet.
Sedan kommer jag in på hiv/aids. Den 1 december
förra veckan intensifierades kampanjen mot hiv/aids.
Det var 20 år sedan kampanjen startade, men vi har
märkt att intresset inte har varit så stort. Det har mat-
tats av. Vi ser nu med oro på vad som händer runtom
i världen. Med den rörlighet som vi har bland männi-
skor måste vi i Sverige agera med en bred informa-
tion på alla fronter. Vi ser att hiv/aids har ökat inom
alla grupper, så det behövs ett effektivt och långsik-
tigt arbete, både med information och med stöd för de
personer som har drabbats.
Ge Socialdepartementet samordningsansvaret med
Folkhälsoinstitutet som ansvarig myndighet för
hiv/aids! Det ska inte vara som det är i dag, att det
delas upp mellan Finansdepartementet och Socialde-
partementet. Man har svårigheter att se hur medlen
används, likaså hur viktigt det är att ha långsiktighet i
detta. Stötta frivilligorganisationerna, som gör ett
fantastiskt arbete när det gäller hiv/aids, och ge de
barn och ungdomar som har drabbats en extra om-
tanke och ett extra stöd för att de ska klara sin roll i
samhället!
Sedan ska jag gå in på en annan del av den före-
byggande hälsovården. Den gäller skolan, som måste
få till uppgift att tillsammans med ungdomsmottag-
ningarna stärka kunskapen om olika kulturers syn på
sexualitet och samlevnad bland ungdomar. Även de
funktionshindrade måste få möjligheter till en adekvat
undervisning inom detta område. Centerpartiet anser
att det finns behov av studier om hur ungdomar
präglas av sexuellt färgade budskap, pornografi, sex-
uellt språkbruk m.m. Detta är en synnerligen angelä-
gen fråga.
Jag vill också gå in på spelberoendet och det före-
byggande arbetet kring detta. Vi vet genom forsk-
ningsstudier att spelberoendet ökar och att det ökar i
de lägre åldrarna. Spelutbudet är stort, och det växer
snabbt. Tråkigt nog kan vi också se att antalet spelbe-
roende ökar. Det är en tung börda, särskilt för dem
som finns runtomkring de spelberoende, de anhöriga.
Det är lätt att man fastnar i lånekaruseller och i kri-
minalitet. Det finns flera exempel bland ungdoms-
gängen, och det finns exempel på våra anstalter inom
kriminalvården.
Centerpartiet kräver en samhällsekonomisk analys
av spel och spelets negativa konsekvenser.
Det måste till en annan fördelning av statens in-
komster av spel, som är på 5 miljarder, och landets
utgifter för spelberoende och dess konsekvenser, för
vilket man har beviljat 4 miljoner. Detta är inga rim-
liga proportioner.
Hur ser de anhörigas ekonomiska situation ut? Jag
har sett sådana här katastrofer på nära håll, och det är
mycket bekymmersamt. Och hur ser kommunernas
utgifter för att hantera detta med spelberoende ut?
Det behövs också ytterligare forskning på detta
område, inte minst när det gäller behandlingsmetoder
för att hantera de alltfler som drabbas av spelberoen-
de.
Detta handlade om en del av de allt viktigare
folkhälsofrågorna. I dag fick vi se tobaksproppen.
Den kom. Vi väntar på narkotikaproppen. Vi väntar
på läkemedelsproppen. Detta är viktiga och angeläg-
na frågor. Men de kommer och de ska behandlas, och
därför tar jag inte upp dem i diskussionen nu.
Det är många som har påpekat att kostnaderna för
sjukvården ökar, att pengarna inte räcker till och att vi
måste ha mer och mer pengar. Men ska vi klara mor-
gondagens hälso- och sjukvård långsiktigt måste det
till en allt större tyngdpunkt på de förebyggande åt-
gärderna för att folkhälsan ska öka.