Herr talman! Jag vill inledningsvis, för att spara
en del repliker, säga att Kristdemokraterna även i
fortsättningen vill ha en solidariskt finansierad sjuk-
vård. Det är faktiskt en av de saker som alla partier
här i riksdagen är överens om.
I den kristdemokratiska budgetmotionen under ut-
giftsområde 9 har vi bl.a. krävt mer pengar till kom-
muner och landsting för sjukvård och omsorg. Det
har vi faktiskt gjort i alla de budgetförslag som vi lagt
fram under den socialdemokratiskt styrda regeringen
utan att dessa har bifallits. I stället har företrädare för
socialdemokrater och i viss mån vänsterpartister sagt
att vi har svartmålat den svenska sjukvården.
Herr talman! Nu i tisdags när Socialstyrelsens
rapport kom tänkte jag: Jag undrar om det regerande
partietska säga att Socialstyrelsen också svartmålar
sjukvården. Det sammanfaller faktiskt med det som
Kristdemokraterna har sagt under många år. Man slår
fast att det behövs mer pengar. Man slår fast att psy-
kiatrin fungerar dåligt. Frågan om samarbetet om
psykreformen kommer Ester Lindstedt-Staaf att ta
upp senare. Man slår fast att det är långa vårdköer
osv. Det tycker jag är bra. Det är ingenting som jag
har någon skadeglädje över att vi har fått rätt. I stället
tycker jag att det är beklämmande att patienterna
bekymrar sig för att inte få den vård de behöver. Det
vårdunderskott som finns är oerhört stort samtidigt
som politikerparollen är att budgetunderskottet stort.
Men jag vågar säga, herr talman, att när vi drabbas av
sjukdom i vår närmiljö är vi också mer intresserade
av vårdunderskott än budgetunderskott.
Vi har också i vår budgetmotion anslagit 25 mil-
joner kronor för forskning inom den palliativa vården.
Vi är helt säkra på att detta är en nödvändig resur-
stilldelning för att man verkligen ska kunna utveckla
den och ha den ambitionen att låta dem som tar farväl
av livet få en värdig vård.
Jag vill i dag ha utgångspunkten i patientens, i
medborgarens, situation. Vi kan prata driftsformer,
och det ska jag också göra, men det kan aldrig bli en
huvudfråga för Kristdemokraterna - det viktiga är
faktiskt den vård man får.
Under senare år har sjukvården drabbats av något
slags trend, dvs. att den som lagt ned flest vårdplatser
och helst stängt ett helt sjukhus eller ett par avdel-
ningar har blivit populär, för det är någonting som
man säger är fint. Många gånger har inte verksamhe-
terna räknat med att om man lägger ned en vårdenhet
måste människorna få vård någon annanstans, för det
är ju kommunicerande kärl. Det är därför, tror jag,
som människorna har kommit i kläm så oerhört
mycket. Ett sorgligt exempel på det är psykiatrin.
Sedan vet vi också att bristen på antalet vårdplat-
ser är en av flaskhalsarna vid de långa vårdköerna,
som är så smärtsamma för så många människor i dag.
Jag läste och hörde i medierna att antalet läkare i
Norrbotten som hade sjukskrivit sig hade ökat med
26 % de senaste åtta månaderna. Dessförinnan har vi
hört att det är de sossestyrda landstingen som har
hållit tillbaka så att man inte ska få sin operation
genomförd på annat håll. Det kvinnliga landstingsrå-
det, som jag känner, heter Stålnacke, och jag tänkte:
Ja, det kanske behövs att man har en stålnacke när
man har så många bekymmer i sin omgivning.
När det gäller bekymret med de långa vårdköerna
tycker jag att vi som politiker måste erkänna att vi
inte har lyckats med att ge den vård som människor
vill ha. Det räcker inte med att konstatera att vi har
misslyckats, vi måste faktiskt göra någonting åt det.
Vi måste försöka att hitta lösningar så att vi kan ge
människor vård när man behöver det. Då tror jag och
Kristdemokraterna att andra driftsformer är en sådan
väg att öka både kvaliteten och tillgängligheten. Jag
känner absolut att detta är en viktig fråga och en
framtidsfråga för alla.
Alla bekymrar sig också över personalsituationen:
Hur ska vi kunna klara oss i framtiden när vi behöver
så mycket personal när vi vet att många av dem som
vi har flyr vården? Det tycker jag också är en viktig
fråga. Men en del i att hålla kvar arbete i sjukvården
är faktiskt att man kan vara intresserad av att starta
någonting, att ha ett entreprenörskap, att arbeta på ett
visst sätt under andra förutsättningar. Det tycker jag
att vi ska stimulera. Därför tycker Kristdemokraterna
att entreprenörskap är en del i den utbildning som vi
ska ge våra vårdarbetare för att man lättare ska kunna
starta något eget.
Jag kan inte låta bli att säga att vänsterflygeln - så
har jag skrivit i mina stolpar - har det så lätt i de här
debatterna att måla upp det farliga med en borgerlig
politik. Jag har aldrig förstått vad som är farligt, men
nu har jag lärt. Man säger att det bara är de rika som
kan gå till den privata vården osv. trots att vi andra
vid upprepade gånger har sagt att det inte är så, det
kostar lika mycket eller lika lite att gå till en privat
vårdgivare som att gå till landstinget. Högkostnads-
skyddet täcker oavsett om man går till den ena eller
den andra.
Sedan har jag läst i ett TT-meddelande i dag att de
två landsting som har de högsta kostnaderna för pati-
enten är socialdemokratiska, väl påhejade av vänster-
partister och miljöpartister. Kalmar läns landsting där
jag själv hör hemma har ett underskott på 300 miljo-
ner kronor - alltså en uselt skött ekonomi. Och man
har en av de högsta vårdavgifterna antagen på lands-
tingsfullmäktige i november. Då måste jag kunna
säga att det som är kostsammast för patienten är att
bo i de landsting där det är ett socialdemokratiskt
styre med understöd av vänsterpartister och miljöpar-
tister. Jag håller faktiskt med Chris Heister om att det
är handlingen som är det avgörande. Man kan inte i
talarstolen tala om hur eländigt det är i Stockholm när
man så att säga inte förmår få sina egna partikamrater
ute i landstingen att prioritera.
Jag tror att det är dags att vara ärlig. Jag har ing-
enting emot att vi kritiserar varandra och varandras
"regeringsarbete" både på nationell nivå och i kom-
muner och landsting. Men det ska vara sakligt under-
byggt. Därför gäller det nu att visa svart på vitt och
inte gå in i någon fålla med några hotbilder.
Patienterna är intresserade av tillgänglighet, be-
mötande och respekt. Hur bemöts patienterna? Hur
bemöts personalen av politiker? Jag tror att vi måste
restaurera ett förtroende mellan politiker och personal
och skapa förtroendekontrakt mellan människor. Vi
måste tänka nytt och se till att det vi har fungerar.
Patienterna är också intresserade av högkostnads-
skyddet. Högkostnadsskyddet har tenderat att splittras
upp på olika nivåer. Svårt sjuka människor kan få
betala stora pengar som de inte har råd med. Vi får
rapporter om det. Människor hämtar inte ut sin medi-
ciner på grund av det.
Tandvården är ett annat jätteområde, som Lars
Gustafsson ska ta upp. Det är en oerhört kostsam
process. Det är bra att Chris Heister tog upp tandvår-
dens kostnader och den skenbild eller i varje fall den
mörkare bild som regeringen har givit att det skulle
kosta 7 000 kr för dem som är 65 år och över.
Jag hörde för ett tag sedan att man hade gjort en
rapport om att politiker skär ned resurserna men krä-
ver att medarbetare, läkare och övrig personal ska
sköta samma arbete men med mindre pengar. Om de
inte klarar det utan det blir fel är det doktorns eller
sjuksköterskans legitimation som dras in och som inte
en enda politiker kan ersätta. Detta är en oerhört vik-
tig fråga för framtiden.
Avslutningsvis ska jag ta upp frågan om våra kära
äldre, som också Socialstyrelsen tar upp i sin rapport.
De behöver oerhört väl sjukvården. De orkar många
gånger inte göra sin röst hörd. Rosita Runegrund, som
är mycket påläst när det gäller anhörigvård, gav mig
den här broschyren om samspråk. Det finns en mängd
verksamheter och kommuner där man testar väsent-
ligheter i vård och omsorg av äldre.
Herr talman! Jag lovar att inte någon av oss kan
värdera de anhörigas insatser i vården för mycket.
Det gäller på alla områden. De gör en osjälvisk insats.
Tyvärr har de många gånger inte ens blivit bekräftade
för sin insats och än mindre fått några pengar för den.
Man har känt: Det här klarar väl inte ni. Man har inte
sett att anhöriga har en ny dimension att ge åt svårt
sjuka människor och även i den åldriga skröplighet
som vi säkerligen kommer att hamna i allihop.
Det handlar om valfrihet. Kristdemokraterna vill
ge de människor som vill välja frihet att välja. Men
de som inte själva kan välja ska ha en värdighetsga-
ranti så att de kan känna trygghet i att få den vård och
omsorg de behöver.
Herr talman! Med detta står jag naturligtvis bak-
om alla de reservationer där kristdemokraterna finns
med. Men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till
reservation 22.