Herr talman! Jag vill börja med att ställa mig bak-
om mitt särskilda yttrande i betänkandet och yrka
bifall till reservationerna 3 och 53. Jag står självfallet
bakom övriga reservationer där Centerpartiet före-
kommer.
Mina kolleger Gunnel Wallin och Viviann Gerdin
kommer att ta upp folkhälso- och tandvårdsfrågor
respektive handikappfrågor senare under debatten.
Herr talman! Vårt land bokstavligen klyvs regio-
nalt och socialt. Alla är förlorare. Det gäller inte
minst på hälso- och sjukvårdens och omsorgens om-
råden. Vi tappar service ute i landet, medan storsta-
den har svårt att klara den. Vi ställer olyckliga männi-
skor i vårdköer. Vi långtidssjukskriver i stället för att
rehabilitera, så att människor kan komma tillbaks till
arbetsgemenskapen. 100 000-tals barn finns i familjer
med långvarigt socialbidragsberoende. Hemlösheten
är fortsatt alldeles för hög.
De sociala och geografiska hälsoklyftorna är tyd-
liga. Hälsan är ojämlikt fördelad.
För att vi ska kunna överbrygga klyftorna krävs
det en uthållig tillväxt och en politik som ger möjlig-
heter för fler att försörja sig själva och som ger fler
företag som ger tillväxt. Människor och regioner ska
få makt och möjligheter att vara självbestämmande.
Det är nödvändigt med åtgärder om vi ska klara ser-
vice, vård och omsorg som ger trygghet, livskvalitet
och livskraft i hela landet.
Vårdköerna måste reduceras kraftigt.
Arbetslösa och sjukskrivna ska tillbaks i jobb eller
börja studera.
Vi vill medverka till goda uppväxtmiljöer för våra
barn och ungdomar. Det ska vara mycket värme och
kärlek, och det ska vara fritt från droger. Familjen är
grunden. Föräldraskapet måste stöttas bättre.
Alla måste ha rätt till en bostad - även de kvinnor
som jag träffade för någon vecka sedan på Stadsmis-
sionen här i Stockholm.
Vård- och omsorgsverksamheten måste priorite-
ras. Den ska vara av hög kvalitet, och man ska ha
nära till den.
Decentralisering och småskaliga lösningar åstad-
kommer helheter och sammanhang. Storskalighet,
sektorisering och centralstyre förvärrar klyftorna.
Inriktningen på vår hälsopolitik är att vi ska över-
brygga klyftorna. Vi vill ge förutsättningar för ett
hälsosammare samhälle, där folkhälsoaspekter ge-
nomsyrar alla beslut. Det ska vara ett samhälle där
man lever - inte bara överlever. Slutsatsen är att det
behövs mer av Centerpartiets decentraliseringspolitik.
Herr talman! Centerpartiet har medverkat till - det
är bäst att upprepa, eftersom vi glömmer så lätt - att
via vård- eller centermiljarderna ge de mest utsatta
områdena inom hälso- och sjukvården en chans att
lyftas fram och få förutsättningar för vidare utveck-
ling. Det gäller primärvården - basen i svensk hälso-
och sjukvård - som måste förstärkas och ges förut-
sättningar att ta sitt helhetsansvar. Det gäller stödet
till barn, ungdomar och vuxna med psykiska problem
och psykiskt funktionshindrade.
Fungerande vårdkedjor inom äldrevården måste
säkras. Likaså måste läkarmedverkan säkras. Även
kommunernas stöd till anhöriga måste förstärkas. Vi
måste också stimulera mångfald i form av alternativa
livsformer.
Centerpartiet medverkar således till att mer resur-
ser tillförs vården och omsorgen - sammanlagt 8
miljarder åren 2002-2004. Nu gäller det att landsting
och kommuner, oavsett vem som är i majoritet, gör
något riktigt bra av detta.
Vi stärker från Centerpartiets sida även landsting-
ens och kommunernas ekonomiska resurser genom att
vår politik ger en förbättrad skattebas.
Nu räcker det självfallet inte att bara tillföra nya
resurser. Det krävs också åtgärder för att bl.a. klara
personalförsörjningen. Det krävs ett tillåtande klimat
för nytänkande och att strukturella grepp tas. Vi
måste uppvärdera vård- och omsorgsyrkena. Vi be-
höver en tydlig strategi för hur den framtida personal-
försörjningen ska klaras. Här har såväl staten, lands-
tingen och kommunerna som de fackliga organisatio-
nerna ett stort ansvar. Vi måste vara rädda om befint-
lig personal, och vi måste skapa en positivare attityd
för att kunna intressera och nyrekrytera. En mångfald
av vårdgivare, som gör att personalen har fler arbets-
givare att välja mellan, vore ett steg i rätt riktning. Jag
tror också på nödvändigheten i att bryta ned hierarki-
er, korta beslutsvägar och stimulera arbetsrotation.
Dimensionering av och innehåll i vårdutbildningarna
behöver nog också ses över.
Ett exempel på ett mycket viktigt strukturellt
grepp är att använda sjukförsäkringen effektivt för
offensiva och aktiva åtgärder. Frågan debatterades
flitigt här i kammaren i går. Jag tycker att Folkpartiets
Bo Könberg tillsammans med min centerkollega
Birgitta Carlsson belyste frågan på ett bra sätt. Den
rör i högsta grad även den här debatten. Sjukförsäk-
ringen kostar ca 45 miljarder och förtidspensionerna
lika mycket. Samhället betalar ut ofantliga summor i
passiva ersättningar. Än värre är att människor inte
får hjälp utan tvingas dras med ohälsa, passiviseras
och ställas utanför arbetsgemenskapen. Det är ett
helsjukt system. Behovet av strukturella åtgärder är
tydligare än någonsin.
Förra hösten fick vi en överenskommelse i sam-
band med handlingsplanen för hälso- och sjukvård.
Den utlovade och överenskomna propositionen om en
lokalt baserad finansiell samordning för hela riket
lyser med sin frånvaro. Finsam, Socsam, Frisam - låt
oss stimulera lokala lösningar! Vad blev det! Det blev
snarare "Pinsam". Det sades att det skulle vara riks-
dagsbehandling före jul, ett nytt regelverk och utöka-
de möjligheter från den 1 januari 2002 - det är om
några veckor - och friare användning av sjukförsäk-
ringen för att man skulle korta köer och satsa på re-
habilitering. Intentionerna i överenskommelsen var
att det skulle vara uppemot 10 % fri användning av
sjukförsäkringen. Så såg uppgörelsen ut. Det blev
inget. Det blev möjligen nya uppdrag. Möjligen ska
man kunna presentera något förslag om ett år.
Vi vet att positiva utvärderingar av samordnings-
försöken och de stora problemen med sjukskrivning-
arna inte räcker. Överenskommelser är inget som
regeringen anser sig behöva bry sig om. Jag tycker att
det är dåligt. Miljöpartiets helomvändning imponerar
inte heller. Alla de som blir kvar i vårdköerna och de
som inte får sin rehabilitering är de stora förlorarna.
Ett annat exempel på strukturellt grepp är att släp-
pa in i stället för att förhindra och försvåra för alla
dem som på ett seriöst sätt vill vara med och förbättra
vården. I dag är det ytterst få som förnekar att fler
aktörer inom vården och omsorgen bidrar med kun-
nande, idéer och engagemang som kommer många
patienter till godo. Helt klart är att patienterna i fram-
tiden kommer att veta mer och kräva mer delaktighet
och inflytande över sin egen behandling. Valfrihet
och mångfald är viktiga medel och nödvändiga inslag
för att möta dessa berättigade krav.
Andelen privata vårdgivare inom den offentligt
finansierade hälso- och sjukvården är relativt liten.
Den har dock ökat något under senare år. Jag tycker
att det är hög tid att slopa grovt tillyxade stopplagar
som inskränker den kommunala självstyrelsen. Vi bör
i stället ta till vara kraften hos alla dem som vill vara
med och förbättra vården. Öka mångfalden - koope-
rativa och privata non-profit-alternativ! Ställ krav på
rätt pris och framför allt rätt kvalitet! Det är viktigt.
Centerpartiet vill släppa fram entreprenörskapet bätt-
re, även inom vården och omsorgen.
Herr talman! I vår partimotion En mer hälsoin-
riktad hälso- och sjukvård lyfter vi fram många an-
gelägna områden, som bemötandefrågor och en för-
bättrad tillgänglighet med införande av en nationell
vård- och hjälpmedelsgaranti. För vård- och hjälpme-
delsgarantin har vi i vårt budgetalternativ avsatt 500
miljoner kronor för att underlätta införandet. Vi lyfter
också fram frågor om ny teknik och forskning. För ett
utbyggt hälsonät avsätter vi pengar i vår skuggbudget.
Läkemedelsfrågorna tar vi upp samt den framtida
personalförsörjningen. Vi anser att alla patienter ska
ha rätt till en andra bedömning. Patienten i centrum är
bättre än i väntrum.
Vi står inför ett flertal viktiga ställningstaganden.
Det rör sig om frågor av etisk karaktär men även om
mer konkreta frågor som kräver omedelbara ställ-
ningstaganden. Läkemedelsfrågorna är ett sådant
exempel. Läkemedel är ju en viktig del i behandling-
en. Kostnadsansvar är på väg över till landstingen.
Det händer mycket på området. Jag ska inte föregå
den proposition som vi väntar på, men det är viktigt
med en effektiv hantering av läkemedel. Enligt upp-
gifter från professionen går det att göra mycket på det
området. Det är nödvändigt med utbildning, informa-
tion, en decentraliserad budget och möjligheter att
följa upp budgeten. Läkemedelskommittéernas arbete
är centralt. Det finns flera intressanta exempel på
besparingar som görs. I Helsingborg t.ex. gav apote-
kare placerade på akuten en årsbesparing på 30 mil-
joner kronor. Centerpartiet förordar också att Apote-
ket AB:s monopol bör avvecklas.
Herr talman! Centerpartiet avdelar 50 miljoner
kronor extra till bilstödet, vilket kommer upp senare.
Till sist vill jag återigen plädera för en subventio-
nerad hemservice. Vi avdelar 125 miljoner kronor för
ändamålet, vilket avser ett genomförande vid halvårs-
skiftet. Förslaget är att man ska komplettera den
kommunala hemtjänsten och ge människorna bättre
möjligheter att bo kvar i hemmet. Erfarenheterna från
bl.a. Kommunals verksamhet i Örebro är ett exempel
med positiva erfarenheter. I första vändan var t.o.m.
socialministern intresserad och uttalade sig positivt
för verksamheten, åtminstone i tidningen Kommunal-
arbetaren. Men när det blev dags att bevisa om man
var beredd att stödja och bejaka verksamheten ändra-
des inställningen tyvärr mycket snabbt. Det beklagar
jag, herr talman.