Herr talman! Det är på det viset att regeringen
eftersträvade att få till stånd en gemensam
deklaration med EU. Det finns det klara belägg för
i ett uttalande av Göran Schäder, departementsråd
på Justitiedepartementet. Vi riksdagsledamöter vet
också på andra vägar att det var på det sättet.
Vidare har regeringen presenterat ett antal mer
eller mindre omöjliga förslag i den här riktningen.
Här har det förts diskussioner om möjligheterna att
få till stånd nämnda lösning. Men EU har klart sagt
ifrån. Något sådant blir det inte. I stället är det en
skyldighet för Sverige att följa de beslut som kan
komma att fattas av EU i de här frågorna. Det
gäller också de regler som är aktuella. Diarier kan
inte föras om direktivet går igenom. Det är ett
exempel på en situation som kan uppstå.
Vidare hade regeringen diskussioner om att få till
stånd en nordisk deklaration i de här frågorna. Men
inte heller det lyckades man med. Man kan väl
dessutom säga att det finns bättre uttalanden från
andra håll än det som har uttalats från svensk sida.
Statsrådet Reidunn Laurén försöker här säga att
hon vid TCO-mötet enbart syftade till en
markering. Men då måste väl berget ha fött en
råtta. Den deklaration som nu är gjord är ju i
praktiken inget annat än den deklaration som
gjordes från början. Där fick dock genom
statsrådet Laurén hela auditoriet ett klart intryck av
att sådana förändringar skulle vidtas i
förhandlingslinjen som tillgodosåg kritikernas
krav. Det har man alls inte gjort. Därför kan jag på
nytt fastslå att regeringen har misslyckats i sitt
agerande både i EU för egen del och tillsammans
med de nordiska länderna.
Jag tycker att det här är en allvarlig fråga av det
enkla skälet att det rör sig om en grundläggande
demokratisk princip som det är ytterligt angeläget
för oss att kunna vidmakthålla. Här hade det
behövts ett klart undantag.