Herr talman! Vi har genom vår
sekretesslagstiftning möjlighet att hemligstämpla
material som rör våra relationer till främmande
makt -- utrikessekretessen. Grundlagsfäderna
tänkte sig väl aldrig att våra egna inhemska lagar
skulle stiftas av institutioner i andra länder och
därmed kunna bli föremål för hemligstämpling
enligt sekretesslagen. Men det är precis vad som
har skett.
I förhandlingarna om EES-avtalet var det mycket
som hemligstämplades under åberopande av att
förhandlingar pågick -- plötsligt har vår lagstiftning
blivit en förhandlingsfråga som av denna anledning
kan hemligstämplas. Men också utrikessekretessen
åberopades, eftersom det uppenbarligen rörde
främmande makt.
Daniel Tarschys utredning är ovanligt frisk och
skön. Han tycker att vi skall sluta med det
överdrivna hemligstämplandet enligt lagen om
utrikessekretess och i stället friskt och frejdigt
behålla vår offentlighetsprincip också när det gäller
EU:s institutioner i de fall det är fråga om
gemensam lagstiftning. Men då är problemet att vi
har fått besked att vi, under förutsättning att vi blir
medlemmar, skall rätta oss efter de gällande
reglerna. Institutionerna tillämpar alltså
hemligstämpling och såvitt jag förstår en mycket
sträng sådan. Visserligen läcker det. Men om vissa
saker läcker som inte får läcka, kan tjänstemän inte
bara avskedas utan deras pensionspoäng dras in
etc. Det är alltså frågaom viss repressalie och inte
fråga om något meddelarskydd eller liknande.
Detta är vad som gäller där och som man kräver att
vi skall gå in för så fort någonting är gemensamt.
Det blir alltså EU:s institutioner som kommer att
stifta de lagar som skall gälla i Sverige.
Då är min fråga till statsrådet: Tycker statsrådet
liksom jag att det är lämpligt att vi, innan de olika
medlemsländerna godkänner vår
medlemsansökan, gör som Daniel Tarschys? Han
talar bara frejdigt om att vi ämnar fortsätta vår
offentlighetsprincip, att vi tänker läcka som såll, att
vi tänker göra prydliga register över alla de
handlingar som på något sätt berör vår egen
inhemska lagstiftning, även när de sker i EU:s
institutioner, och att vi liksom nu kommer att
välkomna alla människor som har lust att ta del av
detta, oberoende av nationalitet. Man behöver inte
ens vara svensk medborgare för att ha denna
rättighet. Detta vore ett effektivt sätt att snabbt få
offentlighetsprincipen gällande i EU. Men för att
det inte skall bli väldigt allvarligt framöver föreslår
jag att vi, innan vi accepteras som medlemmar,
talar om att detta är vad vi tänker göra.