Herr talman! I denna kammare har det vid ett
flertal tillfällen sagts av regeringens företrädare att
offentlighetsprincipen är en omistlig del av vår
demokrati och att den tillhör vårt kulturella arv.
Det fördes fram i den första deklarationen inför
förhandlingarna, och i slutskedet fördes ungefär
likartade formuleringar fram igen.
Trots detta vill man inte försäkra sig om att Sveriges
offentlighetsprincip inte riskerar att urholkas mer
än nödvändigt. Det pågår nämligen redan en
urholkning av offentlighetsprincipen. Det finns
redan förvaltningar som är tvungna att införa mer
sekretess än tidigare med anledning av den
anpassning som pågår i det svenska samhället. Om
vi sedan blir medlemmar i den europeiska unionen
blir det precis som de talare som tidigare har talat i
dag sagt, nämligen att en rad frågor som vi i Sverige
tidigare har fattat beslut om kommer att föras över
till unionen. Det är ju självklart. När man går in i
en union blir det ju så. Då kommer de facto
omfattningen av offentlighetsprincipen att
förändras. Beslut som rör svenska medborgare
kommer nämligen inte att vara offentliga i samma
utsträckning som hitintills.
Jag förstår att det är svårt att göra något åt det. Men
det man kan göra är att försöka verka för att de
gemensamma regler som skall gälla blir så öppna
som möjligt. Sverige bör verka i den riktningen,
vilket jag tror Sverige säkerligen kommer att göra
också.
Det EG-direktiv som Hans Göran Franck tog upp
har däremot antagits av Europaparlamentet efter
att ha diskuterats i flera omgångar. Vissa
förändringar har också införts från kommissionens
sida. Direktivet ligger nu hos ministerrådet för
beslut. Såvitt jag förstår var statsrådet nere i
Bryssel för att diskutera det. Jag vet inte om det var
vid samma möte som det hänvisas till i svaret, men
avsikten var att det skulle bli klart att Sverige inte
behövde ändra sin offentlighetsprincip om EG-
direktivet tillstyrktes.
Datalagsutredningen kom dock fram till att de
samtal som statsrådet hade med kommissionen i
Bryssel på intet sätt garanterade att Sverige skulle
komma att behålla sin offentlighetsprincip.
Tvärtom blev det uppenbart att EG-direktivet inte
är förenligt med den svenska
offentlighetsprincipen. Med det perspektivet
tycker jag att det är märkligt att man säger att
Sverige inte behöver några undantag och att det
finns garantier. Offentlighetsprincipens omfång
håller ju redan på att minskas, och vid ett
medlemskap i Europeiska unionen slår man inte
ens vakt om det som man vet föreligger och som
kan komma att införas.
I Europaunionens länder har man en helt annan syn
när det gäller den personliga integriteten. Många
tycker kanske att det förhållningssätt som man har
i södra Europa är bättre. Där tillåter man inte
journalister att gå in i olika handlingar som
innehåller personuppgifter. Men då tycker jag att
man också skall säga att man tycker att vår
offentlighetsprincip skall begränsas, för att man
tycker att man i EU har en bättre syn när det gäller
personlig integritet.
Offentlighetsprincipen innebär delvis att den
personliga integriteten skyddas. Det är i det öppna
samhället man kan se vilka uppgifter
myndigheterna samlar om de enskilda individerna.
Det är en del av integriteten som man inte skall
bortse från. Därför tycker jag fortfarande att det är
mycket märkligt att vi från svensk sida inte har sett
till att vi inte behöver ändra oss när det gäller just
detta EG-direktiv. Såvitt jag förstår kommer inte
detta att falla under det som statsrådet tidigare tog
upp om det som vi har överlämnat och det som kan
komma i konflikt med regeringsformen. Detta
ligger ju i tryckfrihetsförordningen och är inte
applicerbart.
I en diskussion i förra veckan med anledning av
konstitutionsutskottets betänkande uttalade KU
att regeringsformen inte kan anses öppna en
möjlighet att överlåta beslutande som väsentligt
rubbar dessa principer utan att samtidigt göra en
ändring av grundlag. Man avsåg då
tryckfrihetsförordningen.
Jag ställde då frågan om man kan se KU:s uttalande
som ett slags förbehåll att använda när en konflikt
uppstår, så att man kan säga att Sveriges riksdag har
beslutat att inte göra ändringar.
Hur ser statsrådet på konstitutionsutskottets
betänkande? Om man gör ett sådant
ställningstagande -- statsrådet sade tidigare att det
som vi säger här i Sveriges riksdag är viktigt -- håller
då ett sådant förbehåll vid en eventuell konflikt,
t.ex. när det gäller just frågan om personlig
integritet? Det är en fråga som man lägger stor vikt
vid och som väsentligen kan komma att rubba vår
offentlighetsprincip och andra principer som är
viktiga för vår demokrati. Jag skulle gärna vilja ha
svar på min fråga.