Herr talman! Statsrådet Reidunn Laurén säger att
man i EU:s institutioner har interna regler och att
dessa regler inte tillämpas i praktiken, utan
institutionerna läcker som ett såll. Det är alltså inte
så svårt att få ut handlingar, vilket också har
bekräftats av många journalister. Men det är ju
otillständigt att den byråkrat som sitter i
institutionen skall avgöra vilken typ av handlingar
som skall lämnas ut. De handlingar han vill behålla
sekretess på lämnar han helt enkelt inte ut. På det
sättet kan han alltså styra vad massmedierna får
tillgång till och på så sätt styra den offentliga
debatten.
Det är därför vi i Sverige har diarier, vilka
journalister kan gå in i och se vad som inkommit till
myndigheten. Även sekretessbelagda handlingar
noteras i diarier. De betecknas då på ett sätt som
gör att sekretessen inte röjs.
Kommer man hos svenska myndigheter att
bibehålla principen att diarieföra handlingar så att
journalister kan fråga efter dem, och vid diarier för
hemliga handlingar kan fråga varför handlingarna
är hemliga, när myndigheternas samarbete med
EU utökas och ytterligare fördjupas, som det
kommer att göra vid ett medlemskap? Eller
kommer svenska myndigheter att få anpassa sig till
EU:s regler, dvs. att inte ha sådana här diarier?
Den stora förändring som sker kan ju ske utan att
vi i någon större utsträckning ändrar vår
sekretesslagstiftning. Men förändringen blir ändå
påtaglig. Det som tidigare hanterats som
inrikespolitik kommer nämligen i växande
utsträckning att handläggas som utrikespolitik.
Därmed hamnar det under utrikessekretessen. Det
offentliga samtalet kommer, precis som
Grundlagsutredningen säger, att bli mer begränsat.
En rad frågor och handlingar kommer att
handläggas med sekretess. Det har vi för övrigt haft
en särskild utredning om. Det räcker alltså inte att
säga att det är förenligt med nuvarande
sekresslagstiftning. Man måste betrakta dessa
förändringar i politiken som sker när det gäller
hanteringen av handlingar.