Herr talman! Hans Göran Franck försöker här
måla upp bilden av att regeringen har misslyckats
när det gäller offentlighetsprincipen. Jag menar att
det är en alldeles felaktig bild. Tvärtom har
regeringen gjort precis det som man föresatte sig att
göra i början av förhandlingarna, vilket man också
har lyckats med.
Det har aldrig varit fråga om att försöka få något
slags juridiskt bindande verkan av en deklaration.
Varför inte det? Därför att om man skulle slå in på
den vägen skulle det innebära att vi ställer oss
under EG-domstolen när det gäller uttolkandet av
vår offentlighetsprincip. Så fort det har blivit EG-
rätt av detta, vilket det måste bli om det är fråga om
något med juridiskt bindande verkan, är det EG-
domstolen som har att göra en uttolkning. Den
situationen vill vi inte försätta oss i.
Det har från flera håll frågats varför inte Sverige
har begärt undantag för offentlighetsprincipen. I
förhandlingarna förhandlar man om gällande
existerande regler. Det är dessa som man begär
undantag ifrån. Som jag inledningsvis sade i mitt
interpellationssvar finns det på detta område ingen
EG-rätt att begära undantag ifrån, om man nu skall
vara så formell. Det är då självklart att man inte
heller begär undantag. Vi har i detta hänseende vår
nationella lagstiftning. Vi sade i inledningen av
förhandlingarna att vi ämnar behålla den, och vid
avslutandet av förhandlingarna sade vi i princip
samma sak. Tydligare än så kan man inte vara,
menar jag, vare sig mot EG-institutionerna eller
mot medlemländerna. Det är fullständigt
kristallklart var Sverige står i detta avseende.
Handlingar från EU som kommer hit omfattas av
utrikessekretess. Det var just därför som jag bad
Daniel Tarschys att se över våra regler om
utrikessekretess, vilket han har gjort. Som Birgitta
Hambraeus mycket riktigt sade har han lämnat ett
mycket bra förslag, nämligen att principen
beträffande utrikessekretessen fortsättningsvis
skall vara offentlighet och inte, som tidigare,
slutenhet. Detta är ett mycket bra förslag. Detta är
naturligtvis något som man kommer att följa när
det gäller EU:s handlingar.
Jag vill återigen understryka att vi i det här
avseendet tillämpar vår egen lagstiftning. Vi
tillämpar alltså inte någon lagstiftning som rör EG:s
interna institutioner.
Beträffande direktivet om dataskydd,
datadirektivet, är jag naturligtvis väl medveten om
att man i en arbetsgrupp under ministerrådet just
nu diskuterar ett förslag till direktiv till skydd för
personuppgifter vid databehandling. Men jag vill
betona att detta fortfarande är ett förslag till
kommissionen. Arbetet med direktivet har gått
mycket långsamt, och medlemsländerna har
synpunkter på i stort sett varenda artikel. När
frågan behandlades i Europaparlamentet fanns det
över 100 ändringsförslag.
Vi vet alltså inte i dag om det över huvud taget
kommer något datadirektiv. Men om det kommer
något vet vi att det på många punkter kommer att
se helt annorlunda ut än kommissionens förslag.
Det är bra, därför att det finns inslag i direktivet
som vi har varit mycket kritiska mot.
Från svensk sida har vi framfört våra synpunkter på
förslaget både till kommissionen och till
medlemsländerna. Vi har däremot inte tagit upp
frågan som en formell punkt i förhandlingarna.
Förhandlingarna har -- det vill jag återigen
understryka -- handlat om existerande EG-rätt.
Det här är ett förslag, och man förhandlar inte om
förslag.
Det mesta talar för att något datadirektiv inte
kommer att existera före den 1 januari 1995. Vid ett
ja till EU vid folkomröstningen kan Sverige som
medlemsland vara med fullt ut när det gäller att
utforma nya EG-regler.
Detta var vad jag nu ville säga om datadirektivet.