Herr talman! Vi är på väg åt rätt håll, sägs det. Nej, det är kanske inte så att vi är på väg åt rätt håll. Tänk om det är så att det finns människor i andra länder som i vissa lägen har ett bättre kunnande än vi och som väljer en bättre väg!
Jag tycker att det är bekymmersamt när vi i vårt lilla land - i förhållande till många andra länder och i förhållande till den gemenskap vi har i Europa - tror att just vi är på rätt väg om vi tycker någonting, även om andra inte gör det. Det skulle vara ärligare att ta till sig av den samlade kunskap som finns. Det finns en gedigen utredning som ingen av er som velat ha den här förändringen över huvud taget i något sammanhang har nämnt eller refererat till.
Om man förutsättningslöst ska se på en utveckling och avgöra om vi är på väg åt rätt håll måste det väl ändå värderas i relation till andras argument och andra delar. Jag gömmer mig inte bakom barnets bästa. Om man ska slänga argument kring sig på det sättet tycker jag att ni osynliggör ett totalt resonemang, ett resonemang om den samlade situationen för den unga generationen.
Jag försöker lyfta fram de här delarna. Om en stor utredning som varit verksam i Frankrike och vars betänkande lades fram den 25 januari förra året kunde utgå från barnets bästa eller komma till en sådan slutsats och därför säga nej undrar jag om det inte är intressant också för oss i vårt land att fundera på varför de säger nej? Är vi säkra på att vi ligger längst fram, och är vi säkra på att just våra mått och steg är det bästa för barnen i vårt land?