Herr talman! Jag vill först yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionsyrkandena.
När jag ser er sitta här vet jag att ni förväntar er, vilket också har efterfrågats, att jag ska lyfta fram frågan om Kristdemokraternas syn på den sakfråga som finns i detta betänkande.
Jag vill redan nu säga att jag instämmer i vad min kollega Inger René sade i sitt anförande i fråga om de övriga frågorna.
Först och främst skulle jag vilja säga att det naturligtvis är glädjande för mig med den nya situation som vi har hamnat i just nu. Det är väldigt intressant att vi är i regeringsställning. En annan sak som är mycket intressant när det gäller sakfrågan är den utredning som Frankrike presenterade alldeles nyligen. Det var en utredning liknande den som vi har här i Sverige och som vi nu har förpassat alla motionsyrkanden till. Därför finns det ingen reservation från Kristdemokraternas sida. Vi har ju inte ändrat oss i denna fråga.
Det riktigt intressanta med den utredning som Frankrike har lagt fram är att man där utifrån ett annat perspektiv, nämligen barnets bästa, har kommit till en annan slutsats än vad man har gjort här i Sverige. Då kanske det inte är så självklart att man ska ta till överord och säga att någon är alltför gammalmodig, alltför traditionell och aldrig ändrar sig. Det kanske är så att man någon gång ska pröva olika synpunkter. Jag för min del har stor respekt även för fransmännen. Och vi är ju alla Europainvånare i dag.
Jag tycker att motionärerna har gjort det alldeles för enkelt för sig när det gäller frågan om könsneutrala äktenskap när de säger att det är en fråga som handlar om rättsliga aspekter. Rättsliga aspekter kan aldrig isoleras från kulturella och etiska aspekter. Och enligt Haagkonventionen har vi förbundit oss att ha ett barnperspektiv. Och det har inte på allvar tagits upp här i Sverige. Jag tycker att vi har begränsat diskussionen om denna fråga.
Därför blir det intressant att se var utredningen så att säga landar. Men det är också intressant om den också tar upp de aspekter och utgångspunkter som man tar upp i andra delar av Europa.
Jag menar att om äktenskapsbalken skulle göras könsneutral till sitt innehåll så kan i alla fall inte begreppet äktenskap användas eftersom det betecknar den fritt ingångna och stabila föreningen mellan man och kvinna.
Herr talman! Barnen har genom FN:s barnkonvention rätt att så långt som möjligt ha vetskap om sina föräldrar och att bli vårdade av dem. Ett av äktenskapets absolut ursprungliga ändamål är omsorgen om barnen. Att omge barnen med ett rättsligt och ett etiskt sammanhang är den familjemiljö som uttrycks i barnkonventionen på detta sätt. Den ska säkra deras rättigheter visavi sina biologiska föräldrar och tydliggöra föräldrarnas skyldigheter. Att slå vakt om äktenskapet är därför att slå vakt om barnens rättigheter. En könsneutralisering av lagen skulle försvåra värnandet av barns rättigheter visavi deras biologiska föräldrar eftersom kopplingen mellan äktenskapet och det gemensamma ansvaret för gemensamma barn osynliggörs.
Att endast betrakta äktenskapet ur en snäv juridisk synvinkel innebär, menar jag, att man åsidosätter den djupt personliga, etiska och kulturella och i förekommande fall faktiskt också sakrala innebörd som äktenskapet har för väldigt många människor i vårt land. Den religiösa dimensionen aktualiserar också komplexa föreställningar som har att göra med religionsfrihet och gränsen mellan statens och samhällets kompetenser.
Att skilja på å ena sidan äktenskapets rättsliga innebörd och å andra sidan dess kulturella, religiösa och sociala aspekter är ett grovt förenklat sätt att se på lagstiftarens uppgifter. De flesta samhällsföreteelser är kulturellt och historiskt förankrade, och det gäller inte minst för äktenskapet. Det är ett institut som reglerar förhållandet mellan en man och en kvinna primärt som grundval för familjebildning. Så är det nu enligt gällande svensk lag. Det är den utgångspunkten som man hade i Frankrike när man gick in i det arbetet och när det gäller den slutsats som man har presenterat.
Juridik, historia och kultur är kommunicerande kärl. Det är hänsynen till det sambandet som gör att det är fråga om en stor dignitet som borgar för en legitimitet inför lagen. Äktenskapets kulturella värde är av den digniteten. Det visar sig också i att väldigt många människor via namnunderskrifter faktiskt har engagerat sig i frågan. Det är så mycket som näst intill 60 000 svenskars namnunderskrifter som lagutskottet har fått.
Kristdemokraterna menar att de begrepp som i dag finns för att skilja det samkönade partnerskapet från äktenskapet utgör ett fullgott alternativ i rättsligt avseende. Vi är inte i något avseende intresserade av att skilja ut de rättsliga aspekterna, utan här handlar det om äktenskapsbegreppet som sådant. I dag finns det olika beteckningar för skilda civilstånd. Det är inget konstigt med det. Även om terminologin kan diskuteras är, menar vi, de begrepp som finns i dag adekvata. De diskriminerar inte någon mot något.
Trots alla argument mot en könsneutral lagstiftning anser jag, om en sådan ändå skulle föreslås att den hävdvunna termen "äktenskap" bör lämnas tillbaka till den religiösa kontext som den ursprungligen kommer från och i lagstiftningen ersättas med ett annat begrepp som mer adekvat speglar vad det är fråga om - detta för att tydligt markera att det nya begreppet hör lagstiftningen till, medan äktenskapet behåller sin ursprungliga historiska, kulturella och etiska betydelse, nämligen som samlevnadsform för man och kvinna.
Herr talman! Sammanfattningsvis anser jag att nuvarande lagar beträffande juridiska samlevnadsformer är tillfyllest. Hittills har inte tillräckliga skäl framkommit för att ändra nuvarande lagstiftning.
Äktenskapet är en bas för framtida generationers trygga uppväxt och identitet. Det borgar för stabilitet i samhället. Sammantaget anser jag därför att det finns starka skäl för att begreppets grundläggande innebörd bör kvarstå enligt hittillsvarande tolkning och innebörd.