Herr talman! Flertalet av de punkter som oppositionen har tagit upp under diskussionen är ju frågor som ligger i Äktenskaps- och partnerskapsutredningen. För en stund sedan fick jag uppgiften att betänkandet kommer den 21 mars, alltså om en dryg månad.
Det är svårt att ta upp en större debatt om de frågorna när vi har en utredning där alla politiska partier är företrädda. Referensgruppen av politiker har beretts möjlighet att komma med skriftliga särskilda yttranden som kommer att ingå i utredningen.
En fråga som utredningen kanske inte har sysslat med är den 18-årsgräns som Inger René tog upp nyss. Det är olikheter för äktenskap mellan heterosexuella och partnerskap.
Jag har full förståelse för att det inte finns någon anledning att ha olika regler för dessa. Jag vill inte gå på det håll som Vänstern och Miljöpartiet vill. Jag vill gå på andra hållet och införa en absolut gräns vid 18 års ålder. Vår inställning i Folkpartiet är att vi ska ta bort dispensmöjligheten helt och hållet.
När jag anmälde mig till den här debatten var det egentligen för att tala om det som jag tycker är hjärtefrågan i betänkandet och som inte har varit uppe i debatten. Jag vill ta upp den eftersom jag vill försöka få till stånd en samhällsdebatt om den.
Det gäller makars egendomsförhållanden och frågan om vi ska fortsätta att ha en strikt hälftendelning eller om vi ska göra undantag för egendom som man har förvärvat före äktenskapets ingående och egendom som man förvärvar genom arv och gåva.
Jag har i min tidigare verksamhet som advokat stött på ett antal personer i skilsmässoläget som har haft det här problemet. Den ena av parterna har erhållit ett hyfsat bra arv efter sina föräldrar medan den andra kanske har ännu mer förmögna föräldrar som fortfarande är i livet. Ni förstår säkert att det är väldigt svårt att i skilsmässosituationen förklara varför man ska dela med sig av det arv som har utfallit.
Jag tycker att vi ska arbeta vidare med detta i utskottet och i varje fall i den borgerliga alliansen. Det kommer vi att göra också.
På den här punkten är Norge ett föregångsland. Där har man infört en regel om att egendom som man har innan man gifter sig och det som man erhåller genom arv och gåva är enskild egendom. Det är utgångspunkten. Sedan ska man naturligtvis ha en avtalsfrihet makarna emellan så att man kan ändra på detta om man känner för det.
Frågan om uppdelning av lån har ju kommit upp ett par gånger tidigare i de här debatterna. Den har jag också en hel del praktisk erfarenhet av. Min erfarenhet går stick i stäv mot motionärens. Bankerna är väldigt generösa när det gäller att dela upp lån i samband med skilsmässa. Jag har varit med om ett flertal sådana fall. Jag ser inte att det är något stort problem. Jag ser heller inte hur man praktiskt skulle kunna genomföra en lagstiftning på det området.
Jag vill slutligen nämna något som ingen annan har nämnt, nämligen samäganderättslagen som finns med som en punkt. Där känner jag stark sympati och arbetar för att vi måste göra en översyn av denna gamla lag. Den är från 1904. Det känns som om det är dags att titta på den.
Herr talman! Jag yrkar avslag på reservationerna och bifall till förslaget i betänkandet.