Herr talman! Religionsfrihet är faktiskt inskriven i våra grundlagar. Det tycker jag innebär ett absolut krav på respekt. Det är fortfarande de religiösa samfunden som till övervägande del ger äktenskapet en särskild innebörd. Äktenskapets uttolkning har för de religiösa samfunden en särskild betydelse. För många är det ett sakrament som är väldigt tydligt. Då bör man med hänsyn tagen till religionsfriheten inte ensidigt ändra innebörden, om så bara i juridisk mening.
Jag tycker att man i så fall ska kunna ha ett mångfaldsperspektiv. Av vilken anledning ska just begreppet äktenskap vara det enda? Nu säger Hillevi Larsson själv att över huvud taget alla andra delar är jämförbara. Av vilken anledning ska man då ta bort mångfaldsaspekten och kalla allt för äktenskap? Varför kan det inte få behålla sin ursprungliga, kulturella och traditionella innebörd?