Herr talman! Vissa samfund vill inte viga skilda personer. De vill inte viga personer som kommer från olika samfund, om man så att säga slår ihop två olika religioner. De här människorna kan faktiskt gå till ett annat samfund i dag eller bli borgerligt vigda. Det kallas ändå äktenskap.
Det är många som väljer att över huvud taget inte blanda in kyrkan, och det kallas ändå äktenskap. Det är ett vedertaget begrepp. Äktenskapet är dessutom inte alls detsamma som det var för flera hundra år sedan. Precis som jag sade handlade det väldigt mycket om ekonomiska överenskommelser över huvudet på de berörda parterna, där det i många fall fanns inslag av tvång.
Med tanke på detta och att vi lever i ett helt annat samhälle där äktenskapet har fått en helt ny modern innebörd som mycket mera handlar om kärlek tycker jag att det är en självklarhet att även homosexuella ska få gifta sig och kalla det vid dess rätta namn, äktenskap. Det är vansinnigt att vi som lagstiftare ska gå med på en apartheidliknande diskriminering, som det faktiskt blir. Det var lite av samma diskussion som fanns i Sydafrika. Det kunde vara så att i en buss fick de svarta resa bak i bussen och inte fram. Det finns många andra exempel. Man har tidigare inte velat viga svarta och vita till exempel. Man har sagt att det har varit en synd som gick emot äktenskapets grunder.
Jag kan känna att vi måste lämna de här ålderdomliga teorierna bakom oss och gå vidare.
Tidigare talade man om oäktingar, barn som var födda utanför äktenskapet. Det var ett skällsord. Det har hänt otroligt mycket, bland annat i lagstiftningen. Man har gett upprättelse åt alla barn som fötts utanför äktenskapet och naturligtvis deras föräldrar, många ensamstående mammor. Samma sak kan ske här. Genom en bra lagstiftning tar vi bort fördomarna i samhället. Det här är ytterligare ett viktigt skäl.