Herr talman! Det är alldeles självklart att jag i ett replikskifte här i kammaren inte kan dra den franska kommissionens alla argument. Jag talar om att de finns och säger att jag är bekymrad över att vi alltför ensidigt lyfter fram en sida och kanske glömmer bort andra sidor som vi över huvud taget inte haft uppe i debatten. Inte heller kan jag till fullo värdera allt. Men en sak kan jag värdera, och det är att det väl inte är rätt att bara lyfta bort saker. Kommitténs ställningstagande sammanfattas med att man anser att barnets bästa tillvaratas genom ett traditionellt äktenskap mellan man och kvinna - detta samtidigt som man genom en reformering av partnerskapslagen anser sig undanröja själva behovet av samkönade äktenskap.
Dessutom tar man rätt mycket upp argumentet om den normerande funktion som också lagstiftningen har och om gränsfall när det gäller lagstiftningens kompetensområde, statens och så vidare.
Jag tror att det är viktigt att lyfta fram andra argument och hävdar bestämt att det är en oförskämd beskyllning att påstå att man gömmer sig bakom barnets bästa. I så fall kan man sluta med att säga att här är vi inte överens.
Vi har valt olika argument och olika utgångspunkter, nämligen den vuxnes bästa eller barnets bästa. Men att säga att man gömmer sig bakom ett argument betecknar jag som knappast adekvat.