Fru talman! Jag måste faktiskt säga att det låter
som om Marianne Jönsson här har blandat ihop äpp-
len och päron. Nu talar Marianne Jönsson om att
socialnämnderna skall fatta beslutet om det slutgiltiga
samtycket utifrån att det faktiskt är de som känner de
blivande adoptionsföräldrarna. Det är de som har
arbetat med dem tidigare och gjort det tidiga medgi-
vandet. Javisst, men det är inte det som är den stora
frågan här. Det gäller ju den juridiska kontrollen av
huruvida lagarna stämmer överens i givarlandet och i
mottagarlandet.
Detta är exakt den sak som adoptionsorganisatio-
nerna har hållit på med i 17 år, och det har fungerat
alldeles utmärkt. Jag kan inte förstå varför de inte kan
få fortsätta med detta.
Den andra fråga som Marianne Jönsson tar upp,
nämligen en upprepad kontroll av att föräldrarna är
lämpliga för adoption, gäller något som inte alls är
stipulerat i Haagkonventionen, utan det är faktiskt
regeringens eget påfund. Det är klart uttryckt i Haag-
konferensens förklarande rapport till konventionen att
artikel 17 b, som tydligen är den som Marianne Jöns-
son stöder sig på, bara handlar om att man skall se till
att ett första medgivande de facto finns, inte om att
det skall behöva göras en ny utredning.
Vi har inget emot det nya som gäller en slutgiltig
legal kontroll - det är ju det som Haagkonventionen
talar om - men vi anser att den skall göras av dem
som kan det, nämligen av adoptionsorganisationerna.