Fru talman! Detta är en ganska inflammerad fråga,
som vi har diskuterat mycket innan vi kommit fram
till ett förslag till beslut. Min och Vänsterpartiets
grundinställning är naturligtvis positiv till adoptioner.
Vi tycker att det är bra att man ställer upp. Vi ser ett
stort mått av idealitet i detta. Vi har stor förståelse för
att adoptivföräldrarna vill att det skall gå snabbt och
utan fördröjningar när de har fått besked.
Att vi är positiva visar vi i våra två reservationer,
som bl.a. handlar om att vi vill förbättra de ekono-
miska förutsättningarna för adoptioner. I dag är det
mycket svårt och kostbart. Man skall ha mycket peng-
ar för att orka genomföra en adoption. Så detta är
angeläget.
Men vi har också att ta hänsyn till givarländerna
och till barnets bästa. Vad som är barnets bästa kan
man i och för sig tolka på olika sätt. Nu finns Haag-
konventionen som skall reglera dessa förhållanden,
och enligt vår tolkning har vi troligen kommit fram
till en bra kompromiss i den här frågan.
Enligt vår mening har vi minimerat risken för för-
dröjningar genom de skrivningar som finns i betän-
kandet. Om man läser noggrant står det att det skall
till synnerliga skäl för att fördröja det ytterligare två
veckor. Synnerliga skäl är det starkaste juridiska
uttrycket när man betecknar skäl. Det finns vanliga,
särskilda och synnerliga skäl. Vi tycker att detta är en
acceptabel kompromiss.
I Haagkonventionen hänvisar man till cent-
ralmyndigheten, och socialnämnden är en cent-
ralmyndighet. Det kan aldrig ett adoptionscentrum
vara. Så kan det inte tolkas. Så enligt vår mening har
vi kommit fram till en hyfsad kompromiss, även om
jag i och för sig förstår invändningarna och att man
kan bli irriterad över vissa klantigheter i byråkratin.
Jag vill sedan ta upp en helt annan sak, nämligen
könsdiskrimineringen vad gäller åldergränserna, som
man inte vill passa på att ta bort. Haagkonventionen
har inga krav på åldersbestämmelser för adoptivför-
äldrar. Däremot har åldersgränser definierats i svensk
praxis, och det tycker vi är typiskt byråkratiskt,
krångligt och felaktigt. För att få adoptera ett barn får
kvinnan inte vara över 40 år och mannen inte över 45
år. Men det omvända går inte. Om kvinnan är 41 år
anses hon mer olämplig än en man som är 44 år, t.ex.
Detta är väldigt bakvänt, och det skulle man ha tagit
tag i och rättat till.
Sådana här bestämmelser spiller över också på
andra områden. Man kan säga att detta är en rekom-
mendation just i det här fallet, men vi har t.ex. någon-
ting som heter mormorsupproret och som gäller fos-
terbarns placering. Mormödrar och morfäder har
mycket svårt att få adoptera sina barns barn om det
har hänt en olycka eller så. Jag vill göra er uppmärk-
samma på att den här åldersprincipen är ganska all-
varlig. Därför tänker jag yrka bifall till vår reserva-
tion, och jag hoppas att flera tycker att det här är en
dum regel som bör tas bort.
Utskottets bedömning är att ingen lagändring be-
hövs, och det har vi heller inte krävt. Vi kräver att
man ändrar på praxis, på rekommendationen. Det kan
regeringen göra. Det räcker alltså med ett tillkännagi-
vande från riksdagen till regeringen för att åstadkom-
ma en ändring här.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till vår
reservation som avser åldersgränserna. I övrigt yrkar
jag bifall till utskottets hemställan.