Fru talman! Socialutskottets betänkande angående
internationella adoptioner, som vi har att behandla i
dag, är egentligen till stor del av juridisk karaktär.
Dock har delar av förslaget väckt en debatt som i mitt
tycke antagit överdrivet stora proportioner.
Haagkonventionen har tillkommit för att tillför-
säkra barn som adopteras bort till andra länder ökat
skydd och större rättssäkerhet. Konventionen har
tillkommit i ljuset av barnkonventionens artikel 3 om
att alltid beakta barnets bästa.
Sverige är i detta sammanhang något av ett före-
gångsland, eftersom vi under lång tid varit noga med
att internationella adoptioner skall ske på ett kontrol-
lerat och säkert sätt.
Eftersom Haagkonventionen har inspirerats av
vårt svenska system för internationella adoptioner blir
inte förändringarna särskilt stora, när vi nu bestämmer
oss för att ratificera konventionen. Det är för övrigt
glädjande att vi alla är helt överens om att anta kon-
ventionen.
Under de senaste månaderna har många av oss
riksdagsledamöter fått motta brev och telefonsamtal
från oroliga adoptionsföräldrar.
Anledningen till oron är den bestämmelse i kon-
ventionen som säger att innan ett barn skall överläm-
nas till sina adoptionsföräldrar skall ursprungslandet
och mottagarlandet ha lämnat sitt samtycke till att
adoptionen får fortsätta. Detta samtycke, som vi har
pratat så mycket om tidigare här i dag, kan enligt
konventionen ges av en myndighet eller av auktorise-
rad adoptionsorganisation. Det är upp till varje land,
beroende på vilken juridisk tradition man har, att
avgöra vilken instans som skall ge samtycket.
Regeringen föreslår i propositionen att social-
nämnden i adoptivföräldrarnas hemort skall ha
prövorätten. Nämnden har redan ansvaret, genom
hemutredningen, att pröva adoptionsföräldrarnas
förutsättningar att ta emot ett barn.
Det är just denna del av förslaget som har väckt
den stora debatten. Regeln om ett samtycke har
kommit till på initiativ av barnens ursprungsländer.
De vill i så hög utsträckning som möjligt garantera
säkerheten för det bortadopterade barnet.
Utskottsmajoriteten delar regeringens uppfattning
att socialnämnden bör fatta beslutet om samtycke till
att adoptionsförfarandet får fortskrida.
Mot detta reserverar sig Moderaterna, Centern,
Miljöpartiet och Kristdemokraterna.
Ett av argumenten från reservanterna är att adop-
tionsförfarandet skulle dra ut för mycket på tiden om
socialnämnderna fick samtyckesrätten.
Jag har den största förståelse för att blivande ad-
optivföräldrar, när de äntligen vet att det finns ett barn
som de kan få adoptera, upplever varje väntan som
påfrestande. Det är just därför som vi i betänkandet
föreslår att det skyndsamt och senast inom två veckor
från det att anmälan kom in prövas om samtycke skall
ges till att adoptionsförfarandet får fortsätta.
En annan invändning mot den föreslagna lösning-
en är att socialnämnden inte skulle ha den juridiska
kompetens som behövs.
Med hjälp och stöd av NIA är jag övertygad om
att våra socialnämnder gör de kvalificerade bedöm-
ningar som krävs. Det juridiska arbetet är en uppgift
för adoptionsorganisationerna.
Jag vill påpeka att det jämfört med förhållandena i
dag måste bli en viss förlängning av adoptionen ge-
nom att det krävs ytterligare ett beslut. Den förläng-
ningen blir det oavsett vem som skall fatta beslutet
om samtycke.
En annan reservation handlar om problemet med
vår lagstiftning angående moderns samtycke. Den
svenska regeln om moderns samtycke är inte ny och
syns hittills inte ha inneburit att adoptioner till Sveri-
ge inte kunnat komma till stånd. I de flesta fall är det
någon annan i ursprungslandet än modern som i egen-
skap av särskilt förordnad vårdnadshavare lämnar
samtycke. Modern kan t.ex. långt innan frågan om
internationell adoption blev aktuell ha lämnat sitt
samtycke in blanko eller ha fråntagits vårdnaden om
barnet.
Det är alltid adoptionsorganisationens ansvar att
se till att sådant samtycke föreligger att adoptionen
kan fullföljas i Sverige.
Inte heller i fortsättningen torde den svenska
samtyckesregeln komma att innebära ett hinder för
adoptioner till Sverige. För övrigt innebär Haagkon-
ventionen att de situationer där det är nödvändigt med
beslut i svensk domstol kommer att bli väsentligt
färre, eftersom adoptionsbeslut som meddelats i ur-
sprungslandet automatiskt blir giltiga i andra konven-
tionsstater.
Fru talman! En tredje reservation som jag särskilt
vill bemöta handlar om kontroll av de tilltänkta adop-
tivföräldrarnas kunskaper om barn.
I artikel 5 i Haagkonventionen om skydd av barn
och samarbete vid internationella adoptioner sägs
bl.a. att en adoption inte får komma till stånd förrän
myndigheterna i den mottagande staten "säkerställt att
de blivande adoptivföräldrarna har fått den rådgivning
som kan vara nödvändig".
Att det nu skrivs in i lagen att medgivande får
lämnas endast om "den eller de som vill adoptera har
tillfredsställande kunskaper om barn och deras behov
och har blivit informerade om den planerade adoptio-
nens innebörd" är en nyhet i lagtexten. Men det är,
som ju sagts tidigare här, ingen nyhet i praktiken.
Det måste anses som en självklarhet att den som
skall bli förälder också måste ha sådana kunskaper om
barn att man kan ta hand om sitt barn på ett riktigt
sätt.
När det gäller adoption av ett utländskt barn till-
kommer behovet av speciella kunskaper. Det måste vi
alla ändå vara överens om. De blivande adoptivför-
äldrarna måste ha insikt om vad det innebär för ett
barn att ha varit utsatt för kanske flera separationer
och kanske även andra traumatiska upplevelser. De
måste vara införstådda med vikten av öppenhet inför
barnet om dess ursprung och allt vad som rör barnets
liv innan det kom till sina adoptivföräldrar, samt vik-
ten av att ta reda på så mycket som möjligt om detta
och bevara kunskapen till dess barnet är moget nog att
ta del av det.
Socialsekreteraren kommer, liksom tidigare, att
rekommendera de studiecirklar om internationell
adoption som finns på orten eller den distansutbild-
ning som numera finns. Men i samtalet med de sö-
kande måste socialsekreteraren förvissa sig om att de
sökande verkligen har den insikt som behövs för att ta
hand om ett adoptivbarn.
Fru talman! Slutligen vill jag säga att internatio-
nella adoptioner innebär mycket gott för vårt land. Vi
har all anledning att vara stolta över Sverige som
adoptionsland och känna glädje över den lycka och
tillgång som adoptivbarn från andra länder ger oss.
Jag yrkar härmed bifall till betänkandet och avslag
på samtliga reservationer.