Fru talman! Det här ärendet är viktigt. Som vi har
hört handlar det om ratificering av Haagkonventionen
om skydd av barn och samarbete vid internationella
adoptioner. Skälet har vi också hört. Det är att inter-
nationella adoptioner skall ske under ordnade former
och på ett etiskt godtagbart sätt. Det skall vara till
barnens bästa.
Här möts två behov när adoptivföräldrar som inte
kan få egna barn adopterar. Det är barnets behov, ofta
i ett fjärran land, och föräldrarnas behov av att få
slösa sin kärlek och sin omtanke på någon som behö-
ver den.
Vi här i riksdagen har framför allt att se till bar-
nets behov. Vi gläds med föräldrarna som får sina
behov tillfredsställda, men vi vill göra regler som
skyddar de allra svagaste i den här situationen, nämli-
gen barnen.
Fru talman! Det har redan yrkats bifall till reser-
vationerna 1, 5 och 6. Jag instämmer naturligtvis i
dessa yrkanden och skall motivera det.
Först och främst gäller det reservation 1. Den
handlar om samtycke enligt artikel 17.c i Haagkon-
ventionen. Vi kristdemokrater menar att det är olyck-
ligt att någon annan än den auktoriserade adoption-
sorganisationen skall göra den nya prövningen. Vi
menar att de har dokumenterat att de kan pröva. De
har de språkliga, juridiska och erfarenhetsmässiga
kompetenser som behövs. Dessa kan omöjligt spridas
på landets alla 288 kommuner. Det är omöjligt att så
många kan ha samma kompetens som dessa mångåri-
ga utredare på de auktoriserade adoptionsorganisatio-
nerna har.
Man kan också fråga sig vari adoptionsorganisa-
tionerna har brustit, eftersom majoriteten inte vill ge
dem det förtroendet när t.o.m. givarländerna och
Haagkonventionen medger att det är en bra lösning
med en delegering till de auktoriserade organisatio-
nerna.
Det är alltså för barnets bästa som vi i reservation
1 vill att de auktoriserade organisationerna skall få
detta utökade förtroende att göra den andra prövning-
en. Det är därför att barnen - som sagts tidigare -
lider varje vecka som de är ifrån föräldrar som kan ge
dem deras fysiska och framför allt känslomässiga tröst
och hjälp, möta deras behov av anknytning och allt
det som man behöver i de tidiga veckorna. Varje
vecka som det dröjer skadar barnen, och här handlar
det inte om veckor utan ofta om månader och ibland
ännu längre tid. För barnens bästa måste vi välja den
smidigaste lösningen, den som är beprövad, i stället
för någonting som vi har alla skäl att tro inte kan
fungera med en kompetens spridd på 288 kommuner.
Reservation 5 handlar om att ytterligare en gång
med lagens krav pröva de tilltänkta adoptivföräldrar-
nas kunskaper om barn. Dessa föräldrar har dokumen-
terat gång på gång att de är motiverade och att de är
kunniga. De har redan blivit prövade av socialtjäns-
ten. Jag har anhöriga som har gått igenom det här, och
det är en utomordentlig noggrann prövning. Vi som är
biologiska föräldrar kan nog inte ana vilka frågor som
ställs och hur man går under ytan på ett förhållande
för att utröna att det är till barnets bästa.
Det som redan utförs, och utförs väl, behöver inte
med lagens hjälp utföras med tvång. Det är onödigt,
orättvist och det är dessutom redan utfört på ett till-
fredsställande sätt av socialtjänsten. Det är naturligt-
vis för barnets skull som det skall ske en prövning,
men man behöver inte ytterligare understryka adoptiv-
föräldrarnas oförmåga. De känner redan det smärt-
samt att inte ha fått biologiska barn i många fall. Att
då ifrågasätta deras motivation eller kunskaper om
barn är att förstärka en traumatisk situation.
Den sjätte reservationen handlar om kostnader för
internationella adoptioner. Här vill vi kristdemokrater
tillsammans med flera andra att det skall ske en över-
syn av kostnaderna. Det är otillfredsställande att det i
princip bara är möjligt att adoptera för dem som har
en mycket god ekonomi.
Kommer ni ihåg när den förra finansministern
Wibble sade att alla borde ha en årsinkomst på ban-
ken? Vilket skratt, för att inte säga hånskratt, det blev
över hela Sverige. Hur skall man kunna spara ihop en
årsinkomst på banken? Det är ju bara inte möjligt. Det
är väldigt få förunnat att kunna komma upp i det. För
många människor är 100 000 kr efter skatt bra nära en
årsinkomst. Det gör att stora delar av svenska folket
med låga och medelstora inkomster aldrig får möjlig-
het att hjälpa ett barn och sig själva att bli föräldrar.
Samhällsstödet är 24 000 kr, men det är ändå margi-
nellt i förhållande till de stora initiala kostnaderna.
Sedan kommer också stora kostnader flera gånger.
Man vill säkert besöka landet som barnen kommer
ifrån, och det kanske mer än en gång. Det kommer att
medföra stora kostnader.
Vi tycker att detta kan genomföras på olika sätt för
att inte vara kostnadsdrivande. Ett sätt är att täcka
kostnaderna för resa och uppehälle i givarlandet. Det
behövs en översyn för att detta allsidigt skall belysas.