Fru talman! Det märkliga är att Kerstin Heine-
mann uppenbarligen har stort förtroende för organi-
sationerna i andra sammanhang, men just den här sista
biten kan hon inte ställa upp på.
Kerstin Heinemann sade att föräldrarna också
skall få en rimlig chans att sätta sig in i om barnet har
en diagnos. Men det sker ju även i dag, och det har
adoptionsorganisationerna hand om. Det vet jag ge-
nom att en mig närstående person är behjälplig med
att översätta dokument när det gäller hälsan hos barn
som blir föremål för adoption. Det har alltså inte med
den här saken att göra.
Visserligen kan det bli en fördröjning redan under
den första delen av processen, men varför vill Kerstin
Heinemann medverka till att fördröja processen ytter-
ligare genom att lägga det här ansvaret på social-
nämnden, som uppenbarligen har andra saker att
syssla med än adoptioner? Där finns det en uppenbar
risk för att man inte kan hålla den stipulerade tiden på
14 dagar utan att det blir ytterligare fördröjningar.
Varför tar inte Kerstin Heinemann blivande adop-
tivföräldrars oro på allvar?