Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Internationella adoptionsfrågor

LISELOTTE WÅGÖ (m), 1997-04-23 (riksmöte 1996/97).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! I socialutskottets betänkande nr 15

behandlas frågan om internationella adoptioner. Bak-

grunden är att Sverige vid konferensen för internatio-

nell privaträtt i Haag har deltagit i utarbetandet av en

konvention med regler för hanteringen av internatio-

nella adoptioner. Resultatet blev 1993 års konvention

om skydd för barn och samarbete vid internationella

adoptioner, benämnd Haagkonventionen. Så långt

bakgrunden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksda-

gen skall godkänna 1993 års Haagkonvention, och det

anser jag också att vi skall göra. Här finns alltså inga

delade meningar. Dessvärre innehåller regeringens

förslag flera förslag, och då blir det genast mer

komplicerat. Det gäller tolkningar och tillämpningar

av konventionen. Jag vill främst uppehålla mig vid

samtycke enligt artikel 17 c i konventionen.

I artikeln står det: "Ett beslut i ursprungsstaten om

att ett barn skall överlämnas för vård hos tilltänkta

adoptivföräldrar får endast fattas om centralmyndig-

heterna i båda staterna har samtyckt till att adoptions-

förfarandet får fortskrida". Det handlar alltså om en

andra kontroll och om en andra prövning. Detta är

någonting nytt och något som ytterligare kan fördröja

adoptionsprocessen, och den är i dag inte kort.

Jag har under de senaste månaderna fått många

brev från oroliga blivande adoptivföräldrar som vitt-

nat om hur seg processen kan vara. Nu motsätter vi

moderater oss inte en andra prövning, men dessvärre

har utkskottsmajoriteten inte precis valt den smidigas-

te vägen. Man anser att det är socialnämnderna som

skall göra denna andra prövning. Vi tycker att den

skall göras av de auktoriserade adoptionsorganisatio-

nerna. Och det finns många skäl till att vi tycker så.

De svenska adoptionsorganisationerna har ett

mycket gott rykte internationellt. De är seriösa och

har en genomtänkt policy i adoptionsfrågor. Man

sätter barnet i centrum och man ser till barnets bästa.

Det finns också en mycket stor kompetens. Detta har

lett till att dessa organisationer i väsentliga delar bi-

dragit till innehållet i Haagkonventionen. Man har

deltagit i beredningsarbetet inför konventionens till-

komst. Man har också varit förebild för konventio-

nens vision om en god adoptionsverksamhet. Man har

skapat bilden av ett respektfullt internationellt samar-

bete.

Fru talman! Vi moderater vill framför allt inte

förlänga processen. Det är inte att se till barns bästa.

Det gäller att till varje pris minska den tid som barnen

behöver vara omhändertagna i avvaktan på adoption.

Man skall också ha klart för sig att i dag är många

barn som blir föremål för adoption i mycket dålig

kondition och lever ofta under fullständigt oacceptab-

la förhållanden. Därför är varje dags fördröjning

olycklig. Vi anser att det finns en uppenbar risk för

väsentliga fördröjningar i processen, om ansvaret för

den andra prövningen läggs på socialnämnderna.

Kompetensen finns i första hand hos adoptionsor-

ganisationerna. Dessa organisationer sysslar endast

med adoptioner, så de är alltså experter på adoptioner.

Vad som i dag åvilar socialnämnderna är väl ingen

omedveten om, inte heller den stora belastning som

finns på grund av bl.a. arbetslösheten i Sverige och

vidhängande problem som det inte är så ovanligt att

just socialnämnderna får ta hand om.

Jag tror faktiskt inte att just adoptionsärenden för

närvarande är de mest prioriterade i socialnämnderna

i dag. Därför misstänker jag på starka grunder att det

finns risk för fördröjningar, och det kan jag inte ac-

ceptera. Som jag ser det finns det inte heller några

lagliga hinder för att låta de auktoriserade adoption-

sorganisationerna sköta den här saken. Att man nu

från regeringen och utskottsmajoriteten valde just

socialnämnderna betraktar jag närmast som ett hug-

skott - om än ett olyckligt sådant - som i praktiken

kan få oönskade effekter.

Fru talman! Jag vill också nämna att det i rege-

ringens förslag om internationell adoptionsförmed-

ling, som också utskottsmajoriteten har ställt sig bak-

om, sägs i 4 §: "Den eller de som vill adoptera ett

barn från utlandet skall anlita en sammanslutning som

avses i 3 §." - dvs. auktoriserade organisationer.

Detta förslag innebär att det i praktiken blir omöjligt

att adoptera enskilt. Detta anser vi mycket olyckligt.

Vi har därför reserverat oss mot det.

Vi har också reserverat oss mot förslaget att i lag

införa krav på att de tilltänkta föräldrarna skall ha

tillfredsställande kunskaper om barn. Det torde vara

få föräldrar som är så motiverade att tillägna sig kun-

skaper om barn och barns behov som dem som beslu-

tat sig för att adoptera ett barn. Det är dessutom

olyckligt, som jag ser det, att lyfta ut en grupp föräld-

rar som skulle vara i särskilt behov av föräldrautbild-

ning. Detta förslag är nog dessvärre inte särskilt ge-

nomtänkt.

Flera blivande adoptivföräldrar har, som jag har

nämnt, skrivit både till mig och till övriga riksdagsle-

damöter i den här frågan. De är oroliga. Någon ut-

tryckte det som att regeringens förslag till nya lagar

kom som en kalldusch. Samtidigt ställdes frågan:

Varför göra byråkratin krångligare och förlänga vän-

tetiden för föräldrar och barn? En annan familj skri-

ver: Har man en gång malts genom de kommunala

kvarnarna, fått alla godkännanden, stämplar och intyg

på att man nog duger som förälder, lockar ingen ny

granskning. Hur länge måste man då längta efter sitt

barn? En vecka, en månad eller två månader? Hur

mycket missar man inte av ett barns utveckling under

några månader? Vad kommer vi att förlora i kontakt?

Fru talman! Oron är stor och frågorna är många

bland blivande adoptivföräldrar. Den oron skall vi ta

på allvar. Vi politiker skall hjälpa och inte stjälpa

både blivande föräldrar och barn. Jag har också en

fråga till utskottsmajoriteten. Av vilket skäl valde ni

att lägga ansvaret på socialnämnderna i stället för på

de auktoriserade adoptionsbyråerna? Det är nog inte

bara jag som skulle vara tacksam för det svaret. Det

vill nog alla blivande adoptivföräldrar också veta.

Finns det någon tanke bakom detta, eller är det ett

hugskott?

Fru talman! Avslutningsvis står vi självklart bak-

om alla våra reservationer, men för tids vinnande i

kammaren yrkar jag bifall till reservationen 1 under

mom. 3.

Debatten

Hämtad sida: 40

40 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

LISELOTTE WÅGÖ (m): Internationella adoptionsfrågor (1997-04-23) — PRESS0