Fru talman! Klimatkonferensen i Kyoto kom fram
till överenskommelser om begränsningar och reduk-
tioner av utsläppen av sex växthusgaser. Det var bra.
Hur USA:s kongress kommer att göra återstår att se.
Den svenska riksdagen har redan 1993 antagit ett
klimatpolitiskt mål och kommer inte att tveka att
uppfylla kraven från Kyoto, om inte det senaste årets
signaler från regeringen underminerat den bastanta
majoriteten för klimatmålet. Signalerna består bl.a. av
inom EU tillförhandlade höjda utsläppsrätter och av
helomvändningen i fossilgasfrågan.
Vid vårens statsministermöte i Bergen uttalade
Göran Persson sitt stöd för ett utvidgat nordiskt ener-
gisamarbete omfattande även fossilgas. Detta uppfat-
tades av våra grannländer både i öst och i väst som en
svensk helomvändning. Frågan har utvecklats vidare,
och president Jeltsin uppvisade ju ingen större diplo-
mati i frågan utan krävde snabba svenska gasköp.
Det pågår just nu två omfattande studier av gas-
ledningar över Mellansverige och i Östersjön med
anslutningar till Sverige och Baltikum. Den ena studi-
en stöds av EU som ett s.k. Trans European Network-
projekt. Den andra studien utförs av ryska Gasprom i
samarbete med finska Neste och avser en transport-
ledning av stora dimensioner för gas från Sibirien, via
Finland till Tyskland.
Om en sådan motorväg för fossilgas läggs på
svenska fastlandet, ökar möjligheten kraftigt att ett
utbyggt svenskt gasnät i Mellansverige blir lönsamt.
Ifall regeringen stått fast vid Sveriges tidigare avvi-
sande inställning till ytterligare fossilgas, är det troligt
att åtminstone en av dessa studier inte kommit till
stånd och att åtminstone ledningar över svenskt terri-
torium inte kommit i fråga.
Nu har i stället förhoppningar väckts på olika håll,
inte minst i Ryssland, och näringsministern blev
tvungen att underteckna ett avtal om en utredning som
skulle presenteras 1999, efter valet. Hittills är det
endast vänsterns Lennart Beijer som uttalat stöd för
regeringens nya gaslinje, något som han i dagens
debatt något backat från. T.o.m. centerledaren Olof
Johansson har tagit avstånd trots tidigare mycket
positiva uttalanden om fossilgasen.
Fru talman! I måndags presenterades en utredning
beställd av Nordiska ministerrådet med rubriken Na-
turgasens möjligheter att medverka till reducerade
miljöutsläpp i Norden och närområdet. Den visar på
det okontroversiella faktumet att bytet av dansk, bal-
tisk och finsk kolkraft mot fossilgaskraft ger stora
miljövinster. Våra grannländer behöver fossilgasen. I
rapporten presenteras också beräkningar som visar
minskade utsläpp även i Sverige om fossilgasnäten
byggs ut.
Dessa beräkningar har dock utgått från att
biobränsleanvändningen inte kommer att påverkas vid
utbyggnad av gasnäten över Mellansverige. På denna
punkt råder minst sagt delade meningar. Många, där-
ibland jag själv, anser det helt klart att gasen skulle
konkurrera ut biobränslena, bl.a. i värmekraftverken,
på grund av den högre elproduktion som gasen med-
ger och det låga priset. Eftersom just värmeverken är
det stora underlaget för den växande biobränslean-
vändningen och den därmed stora möjligheten att
ytterligare minska kol- och oljeanvändningen, vore en
gasintroduktion dubbelt negativ för utsläppen av
koldioxid och möjligheterna för oss att bidra till den
globala klimaträddningen. Olja och kol skulle då
ersättas med fossilgas i stället för med biobränslen.
Just gasens effektivitet när det gäller elproduktion
är nog det egentliga skälet till regeringens helom-
vändning i gasfrågan. Man inser att kärnkraften inte
nu kan ersättas med något annat än fossilgas. Detta
kan dock inte uttalas högt. Vart skulle då det ekolo-
giskt hållbara Sverige ta vägen?
Vi i Folkpartiet motsätter oss bestämt en ytterliga-
re utbyggnad av gasledningar över Sverige. Vi vill
uppmana regeringen att återgå till denna linje i gas-
frågan, den som var gällande för Sverige tidigare.
Sverige behöver inte gasen, men det gör våra grannar.
Låt dem använda denna starkt begränsade naturresurs
i avvaktan på att forskning och utveckling ger världen
bättre alternativ, som inte skadar vår miljö. Gasled-
ningarna behöver inte dras över Sverige. Goda alter-
nativ finns både söder och öster om vårt land.
Fru talman! En liberal energipolitik utgår från den
enskilda människans behov och önskningar. Vårt
långsiktiga övergripande mål är ekologiskt hållbara
energisystem som inte ger skadliga utsläpp och avfall
och som inte förbrukar ändliga resurser. Vägen dit är
lång. Statens roll är att forma spelreglerna. De politis-
ka besluten bör begränsas till att fastställa övergri-
pande mål och de styrmedel som kan behövas för att
nå målen. I konsekvens med detta stödjer Folkpartiet
de delar av regeringens omställningsprogram som
avser energihushållning samt forskning om och ut-
veckling av ny energiteknik. Vi anser dock att takten i
dessa program inte behöver vara fullt så forcerad.
Vidare måste forskningen få bedrivas fritt utan tanke-
förbud. Forskning kring biobränslenas miljökon-
sekvenser är mycket angelägen.
Elmarknadens avreglering var ett steg på liberali-
seringsvägen. För oss liberaler är det en självklarhet
att man som energikonsument skall kunna välja elle-
verantör på samma sätt som bensinleverantör. Om
man inte gillar kärnkraft kan man i dag välja en elle-
verantör utan kärnkraft, och om man gillar vindkraft
kan man i dag välja en vindkraftsleverantör. Detta ger
elkonsumenterna en stor makt över produktionsmeto-
derna. Man kan säga att svenskarna folkomröstar
kontinuerligt om vilken sorts elproduktion man före-
drar.
Regeringen och stödpartierna Centern och Väns-
terpartiet anser uppenbarligen inte att elkonsumenter-
na är kapabla att själva välja utan har bestämt att
Barsebäck skall börja avvecklas nu. Detta skall ske
med lagstiftningsmakt, något som vi tidigare i dag
diskuterat här i kammaren. Det liberala alternativet är
konsumentmakt.
Fru talman! Folkpartiet kommer i valrörelsen att
argumentera för att energipolitiken ändras på väsent-
liga punkter. Vår politik för flera jobb och mer resur-
ser till vård och skola innebär bl.a. att våra kärnkraft-
verk används under hela sin ekonomiska och säker-
hetsmässiga livslängd. I våra reservationer vid betän-
kandet har vi redovisat fler inslag i vår energipolitik,
främst på de områden där den avviker från majorite-
tens uppfattning. För att undvika meningslösa vote-
ringar yrkar jag dock bifall endast till reservation 2.
I detta anförande instämde Carl B Hamilton (fp).