Fru talman! Jag har i likhet med alla andra riks-
dagsledamöter fått i min hand en skrift, eller något
som jag inte vet om man kan kalla för en skrift. Den
är stor och tung, och jag har tagit med den hit men
lämnade den i bänken. Den väckte faktiskt en sorg-
senhet hos mig. Den handlar om en massa myror.
Anledningen till att jag kände mig sorgsen över att
"tunga elefanter" - låt mig få använda det uttrycket -
utnyttjar en sådan propaganda i syfte att få en ändring
av det beslut som vi i dag har fattat. Det lyckades inte,
men vilket slöseri med resurser! Fem myror är dock
fler än fyra elefanter.
Jag har också en annan bok som i likhet med den
förra gör mig sorgsen - men på ett annat sätt. Bokens
titel är Bön för Tjernobyl. Det är inte en bok om den
händelse som vi känner till från mediernas nyhetsrap-
portering utan om Tjernobylvärlden som den är i dag
- en värld där äppelträden har slutat dofta och fåglar-
na har slutat sjunga.
När kärnkraftskatastofen inträffade 1986 hamnade
70 % av nedfallet i det lilla Vitryssland, ett land som
inte längre är ett territorium utan ett Tjernobyllabora-
torium.
Boken handlar om hur människor försöker överle-
va i dag. Man frågar sig: Var kan man handla sin mat,
och vart skall man ta vägen? Författaren säger att det
känns som om hon skildrar framtiden med temat: Vad
är människan? Varför finns hon? Hur mycket männi-
ska finns det egentligen i människan?
Jag måste säga att jag i dag, efter att ha lyssnat till
kärnkraftsanhängarna i den här kammaren, ställer mig
samma fråga: Var finns känslan för människan och för
livet?
Jag vill rekommendera boken Bön för Tjernobyl
till er alla. Läs den parallellt med "myrboken" och jag
tror ni får en större förståelse för oss som vill avveck-
la kärnkraften.
Fru talman! År 1986 var jag ledamot i säkerhets-
nämnden i Forsmark, eftersom jag var kommunalråd i
grannkommunen till Östhammar med Forsmarks
kärnkraftverk. Jag lärde mig väldigt mycket om kärn-
kraftverk, både i Sverige och utomlands, under de tio
år som jag hade förmånen att vara med där.
En aprildag 1986 rådde det något av kaos i vår
bygd och i hela Sverige. Radioaktivt nedfall kunde
konstateras i Forsmarks närhet. Oron var påtaglig.
Kom utsläppet från Forsmark? Så småningom kom
det lugnande beskedet: Nej, det kom från Tjernobyl.
Det syntes inte. Det luktade inte. Det smakade inte.
Det kändes över huvud taget inte alls. Men kontami-
neringen, nedsmutsningen av marken, var ett faktum
bl.a. i min hemkommun. Det sätter sina spår hos
människorna än i dag.
Sommaren 1986 släpptes djuren inte ut på bete
som man alltid hade gjort förut. Vi fick information
från lantbruksnämnden och säkerhetsnämnden om hur
det skulle bli med grödan så småningom. De grönsa-
ker som hade såtts åts inte. Den hösten och efterföl-
jande år åts inte heller det kött som jägarna hade fått
vid sin jakt. Människor på orten tog ut för kontroll av
hur mycket radioaktivitet som de hade fått i sig. Den
kontrollen fortsätter än i dag.
Har ni moderater, folkpartister och kristdemokra-
ter glömt detta? Per Bill, moderat från Uppsalabän-
ken, har jag förståelse för, eftersom han på den tiden
var för ung. Jag tycker inte att han har växt till sig
riktigt än i den här frågan.
Tage Danielsson sade att det osannolika hade
skett. Har ni glömt det?
Nu hör jag någon säga: Snälla Rigmor - vi har en
helt annat typ av reaktorer i Sverige. Jag kan tala om
att jag vet det. Jag är mycket medveten om det. Jag
har också väldigt stor respekt för dem och den kun-
nighet som de människor har som jobbar i svenska
kärnkraftverk. Men faktum kvarstår: de laddas med
exakt samma livsfarliga ämne som det i Tjernobyl. Så
länge allt fungerar är allt gott och väl. Men håll med
om att det är bra tokigt att vi skall använda oss av ett
så komplicerat, säkerhetskrävande sätt att koka vatten
på för att få energi.
Fru talman! Innan Tjernobylolyckan inträffade
möttes vi centerpartister i säkerhetsnämnden stundom
av total oförståelse för vår åsikt att kärnkraften skulle
avvecklas. Vad hade vi i säkerhetsnämden att göra?
Efter olyckan var olyckan stämmingen en helt annan.
T.o.m. moderater i den församlingen var mycket öd-
mjuka.
Fru talman! År 1980 vid folkomröstningen var jag
aktiv i linje 3 av två anledningar. För det första var
kärnkraften ett sårbart...