Energi

Fru talman! I våras lovade regeringen Bergslagen

och den elintensiva industrin att elpriserna inte skall

stiga när kärnkraften avvecklas. Vi moderater invände

att elpriset inte sätts av regeringen i Rosenbad utan på

en fri elmarknad och att Göran Perssons och Anders

Sundströms tal om att de skall garantera vissa elpriser

är uttryck för ren planekonomisk syn på saken.

När Barsebäck avvecklas kommer det att få kon-

sekvenser för Bergslagen och för alla andra delar av

Sverige som är beroende av elintensiv industri. Redan

nu står det klart att regeringens ersättningsprogram

saknar realism. Stängning av Barsebäck 1 ger ett

elbortfall på 4,1 TWh senast den 1 juli 1998. Stäng-

ningen av Barsebäck 2 ger ett bortfall på 3,9 TWh

senast år 2001, om regeringens politik förverkligas.

Alltså blir det ett sammantaget elbortfall motsvarande

8 TWh. Av de 8½ TWh som regeringens ersättnings-

plan gör anspråk på att klara skall 6½ TWh eller 75 %

komma från nya gaskraftverk i Göteborg och Malmö

genom att fjärrvärmeverk övergår till biobränslean-

vändning och genom konvertering av 75 000 småhus

till fjärrvärme.

Den som granskar dessa ersättningsplaner finner

snabbt att det rör sig om snömos. Regeringen har

tänkt att fram till år 2001 få fram ersättningsel enligt

följande.

Elproduktion i nya gaskraftverk i Göteborg och

Malmö skall ge 2 TWh. Det blir dock inget nytt

gaskraftverk i Malmö. Malmö Energi ansökte om

tillstånd för gaskombianläggningen för nio år sedan,

dvs. i slutet på 80-talet. Eftersom ärendet har dragit ut

så på tiden är någon ny anläggning inte aktuell. Bola-

get har i stället rustat upp det äldre Heleneholmsver-

ket. Det är knappast troligt att det blir något eltillskott

alls därifrån. Man har också tänkt att el från

biobränsle skall ge 0,75 TWh. För att ersätta Barse-

bäcks båda reaktorer skulle det behöva byggas ett

trettiotal anläggningar av Örebro Energis storlek till

en kostnad av drygt 30 miljarder kronor. Men framför

allt, för att det skall vara intressant att producera mer

el i kraftvärmeanläggningar, måste kraftbolagen ha

erforderligt värmeunderlag i sina fjärrvärmesystem. I

kraftbolagen styr man ju sina anläggningar så att man

skapar balans mellan el- och värmesidan. Ingen väljer

att producera el om värmen måste gå i spill. Så den

potential för ökad biobränslebaserad elproduktion

som regeringen föreställer sig finns inte. Därtill har

regeringen tänkt att minska elbehovet enligt följande.

Ökad biobränsleanvändning i fjärrvärmeverk tän-

ker man sig skall ge 3,0 TWh. Många kraftbolag

använder redan i dag en hög andel biobränsle i sin

produktion. I Örebro Energis fall är biobränsleande-

len ca 70 % om man räknar in torven. Det är knappast

möjligt att med bevarad ekonomi öka denna andel i

någon högre grad. Det finns däremot risk för att

biobränslemarknaden i Mellansverige kommer att

överhettas i framtiden, i alla fall fruktar bolagen det.

Tillgången till bränsle är helt enkelt inte tillräcklig,

och det blir väldigt långa transportsträckor.

Ett antal kraftbolag avser redan att bygga

biobränslebaserade anläggningar. Man har redan i dag

en påtaglig konkurrens mellan kraftbolagen och t.ex.

spånskiveindustrin och sågverksavfallen. Prisutveck-

lingen liksom miljökonsekvenserna är därför svårför-

utsebara.

Regeringen hade också en ambition att stänga el-

pannor i fjärrvärmeverk för att minska elanvändning-

en. Det skulle resultera i massivt resursslöseri. Dessa

pannor är avstängningsbara och används bara då det

finns ett elöverskott på marknaden. Stänger man dessa

pannor innebär det att vatten måste rinna förbi kraft-

verket utan att ge något eltillskott alls.

Nästa punkt är att man tänkte sig att konvertering

av 75 000 hushåll till fjärrvärme skulle ge motsvaran-

de 1,5 TWh. Det finns fjärrvärme i ungefär 200

svenska städer i dag. I de större städerna har under 40

år snart sagt alla större lokaler och hyreshus anslutits

till fjärrvärmenäten. Därtill kommer naturligtvis ett

antal villor. Men i de flesta fall har dessa anslutningar

styrts av att villorna har kunnat kopplas till kulvertar

som ändå passerat villorna på väg till hyreshus, större

lokaler eller industrier.

Fjärrvärmen är mest lönsam i områden som har

hög värmetäthet, dvs. där många människor bor sam-

lat eller där energibehovet av andra skäl är stort.

Spridd villabebyggelse är egentligen inte lämpad för

fjärrvärmeanslutning alls, då de fasta kostnaderna blir

mycket höga. Orter med låg värmetäthet visar redan i

dag lönsamhetsproblem och höga kostnader i sina

fjärrvärmenät.

När regeringen säger att man skall ansluta 75 000

villor, konvertera dem till fjärrvärme, har man utgått

från hus belägna inom en kilometers radio från existe-

rande kulvert. Varje kilometer ny kulvert kostar 5-10

miljoner att bygga. Det är mycket svårt att se någon

företagsekonomisk lönsamhet i sådana byggprojekt.

Bolagen är ju inte myndigheter vars investeringar kan

påverkas av regeringen.

Det är också svårt att se att ett antal villaägare

skulle bestämma sig för att göra investeringar som

man möjligen på ett livstidsperspektiv kan räkna hem.

Regeringen har alldeles missat att konverteringen

måste vara lönsam både för villaägarna och för kraft-

bolagen. Det finns starka tvivel på att så är fallet för

några av dessa parter. Lägg därtill att utbyggnader av

kulvertnäten och massiva anslutningar i nya hus och

lokaler kan leda till att nya pannor måste byggas av

kraftbolagen. Det kan man naturligtvis alltid göra,

men det är väldigt svårt att räkna hem.

Energibolagen tvivlar också på många villaägares

entusiasm för att byta ut fungerande värmesystem i

sina hus till en kostnad som knappt någon, som sagt,

kan räkna hem under sin livstid.

I min hemstad Örebro ger en optimistisk upp-

skattning vid handen att max 700 eluppvärmda villor

kan konverteras till fjärrvärme. Det rör sig då om

landets femte sjätte största stad. Lyckas man detta

kommer det att sänka Örebro Energis elförsörjning

med en enda procent.

Redan det faktum att investeringar i existerande

teknik för alternativ elproduktion tar fyra till sex år att

planera och genomföra talar emot regeringens tids-

plan för avvecklingen av de båda reaktorerna i Barse-

bäck. Det säger också att alternativet till reaktorerna i

Barsebäck i det korta perspektivet är import av dansk

kolkraft och rysk kärnkraftsel och så småningom

fossilgas, som nyss har diskuterats.

Vi ser att kärnkraftsavvecklingen ger dyrare elpri-

ser och en försämrad miljö. Det intressanta är att det

inte verkar finnas några kostnader när man hör hur

regeringen resonerar kring det här. Ersättningselen

blir dyrare än den som i dag tas fram i de båda Barse-

bäckreaktorerna - flerdubbelt dyrare bevisligen.

Vem skall då betala? Vi skall skydda industrin,

säger näringsministern och statsministern. Men vi

skall ju också skydda hushållen. Vilka återstår då som

skall betala? Vad är det då för kostnader? Först har vi

avvecklingskostnaden om kanske 20 miljarder eller

någonting sådant. Sedan skall det tas fram ny produk-

tion. Jag gav ett exempel förut. Om man skulle ersätta

Barsebäck med anläggningar av Örebro Energis typ,

skulle det behövas ett trettiotal liknande anläggningar.

Vi kommer att få löpande högre elpriser som någon

måste betala. Vi kommer att få kostnader för förlora-

de jobb och utebliven produktion.

Men vem talar om kostnaderna? Jag tycker att re-

geringens energipolitik påminner litet om Voltaires

Candide, där man på slutet talar om att man lever i

den bästa världar, och att man skall odla sin trädgård.

De exempel jag har givit på substansen i regering-

ens ersättningsplaner visar att denna substans är

mycket låg. Konkret för min del av landet innebär det

att löftena om att regeringen skulle kunna värna den

elintensiva industrins konkurrenskraft är värdelösa.

Verkligheten talar ett mycket tydligare språk än rege-

ringens deklarationer.

Nu blir det verkligen ett par år av "upp till bevis"

för regeringen vad gäller den elintensiva industrins

konkurrenskraft.