Fru talman! Jag tänkte säga några ord om solvär-
me, som jag anser helt har negligerats i regeringens
budget, och det nämns knappast alls i betänkandet.
Jag har motionerat om detta, vilket ger mig anledning
att säga några ord.
När det gäller växthuseffekt, försurning, över-
gödning och utsläpp av tungmetaller vet vi ju att det
till stora delar är ett resultat av förbränning av fossila
bränslen. Nu står vi inför en stor energiomställning.
Vi står på tröskeln till en stor process som vi kan se
som ett paradigmskifte, en öppning till en ny livsstil.
Vi har här talat om megawatt, och vi har talat om
förnyelsebara energikällor.
Bland dessa förnyelsebara energikällor är sole-
nergin en av de absolut viktigaste. Solvärmen består i
huvudsak av vattenburen solvärme eller luftburen
solvärme. Den vattenburna solvärmen, som är den
vanligaste, har sedan 70-talet erhållit olika former av
stöd. Det har varit nödvändigt, eftersom den inte har
kunnat konkurrera på samma villkor som de fossila
bränslena. Vid årsskiftet 1996/1997 upphörde plöts-
ligt allt stöd till solvärmen. Det har inneburit att byg-
gandet av solfångare har gått i stå, inte helt. Men hela
verksamheten har bromsats.
När vi skall inleda en energiomställningsprocess
är det viktigt att vi utnyttjar alla de alternativ som är
vettiga, bra och utvecklade och som har en utveck-
lingspotential som är väldigt stor. I betänkandet säger
man om solvärmen att det är något som man kanske
tar ut på sommaren och att man då har så billig el och
att det därför inte är så viktigt att få ett tillskott. Men
detta gäller ju att ställa om den vattenburna värmen i
husen till en energikälla som är förnyelsebar och
framför allt betydligt mindre sårbar ur alla aspekter.
Problemet är att det tidigare har utgått ett 25-
procentigt stöd men att det från 1997 inte utgår något
stöd alls. Det var t.o.m. så illa att 29 miljoner frös
inne vid årsskiftet. Det var en del av en sysselsätt-
ningsproposition.
Det är viktigt för oss, om vi skall kunna göra den-
na omställning, att vi utnyttjar alternativen optimalt.
Genom att ge solvärmen t.ex. ett 25-procentigt stöd
kan den utveckling av solfångarsystem som vi är
betjänta av och som betyder så mycket för dessa nya
alternativ fortsätta. Därför pläderar jag för ett fortsatt
stöd. Det kan också bestå i att det sker en momsåter-
betalning. Det finns många olika sätt att göra detta på.
Men det viktiga är att man i dag inte kan konkurrera
med de fossilbaserade bränslena, eftersom de inte
behöver stå för de reella kostnaderna som de orsakar
på lång sikt. De fossila bränslena står inte för sina
kostnader för samhället på lång sikt. Först när vi har
miljöskatter som gör konkurrensen likvärdig behöver
vi inget stöd för de förnyelsebara energikällorna.
Eftersom Miljöpartiets energisatsning ligger 433
miljoner kronor över regeringens har vi inte någon
reservation utan ett särskilt yttrande i betänkandet. Jag
vill bara nämna att vi vill anslå 50 miljoner kronor till
solvärmen per år under de närmaste fem åren, vilket
vi givetvis har finansierat.
I övrigt skulle jag kortfattat vilja ta upp en motion
som jag har skrivit om energi- och miljörådgivare. Nu
är det så lyckligt att regeringen satsar på energiråd-
givning i kommunerna. Det är ett grundbelopp på
150 000 kr per kommun under fem år. Det är jättebra.
Men min kritik gäller att det handlar om energi- och
miljörådgivning. Vi måste bredda kompetensen när
det gäller denna rådgivning. Rent energimässigt kan
vi ha en begränsad kompetens, vilken är nyttig och
bra. Men om den inte är kopplad till miljöproblemen
blir det ingen bra rådgivning. Den blir begränsad och
den kan t.o.m. slå snett. Därför anser jag att regering-
en i detta läge måste se till att den här rådgivningen
får denna breddning när det gäller kompetensen.