Fru talman! Jag kan ju ta vid där.
Johan Lönnroth sade alldeles nyss att det är tuffa
förhandlingar. Det har vi sett på TV och läst i tid-
ningarna. Det är ju ingen hemlighet hur det går till på
era förhandlingar.
Men att alternativet skulle vara att de "svagaste
och sjukaste" skulle få det ännu värre kan jag verkli-
gen inte hålla med om. De gamla som fick vård under
perioden 1994-97 fick den kraftigt nedskuren när
Vänsterpartiet var med i majoriteten i de flesta lands-
tingen. Det fick vi reda på i går. Det finns de som nu
får sitt högkostnadsskydd försämrat, de som har fått
se de handikappades assistansersättning skäras ned
och försämras. Vi har försämringarna i biståndet, i
änkepensioner. Det är vad jag kallar för de svagaste
och sjukaste och deras möjligheter. Ni kan ju inte å
ena sidan säga att ni tar ansvar, å andra sidan inte ta
ansvar för att ni faktiskt försämrar och avstår från att
förbättra och att uppfylla era egna vallöften just när
det gäller de svagaste och sjukaste. Johan Lönnroth
kan ju förklara hur det hänger ihop.
När det gäller våra förslag skulle jag vilja säga att
vi ju har lagt fram dem men de inte har fått någon
majoritet. Men det betyder ju inte att vi kan lägga ned
vår verksamhet och inte driva oppositionspolitik.
Med Lönnroths logik skulle vänsterpartisterna över
huvud taget inte ha lagt fram några förslag på decen-
nier när de en gång väl var nedröstade. Men vi måste
ju komma igen och hoppas att vi kan få en majoritet
för det paket av förändringar som vi vill genomföra.
Jag hoppas att vi inte skall behöva vänta ända till år
2002, för med Lönnroths logik när det gäller sats-
ningar på de svagaste och sjukaste kommer det här
landet att gå överstyr långt innan dess.