Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan i betänkandet.
Detta är en något paradoxal debatt. Vi har tre par-
tier - Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkparti-
et - som föreslog kraftigt sänkta utgiftstak för i år.
För nästa år vill Moderaterna spara ungefär 30 mil-
jarder yttterligare, och Kristdemokraterna ungefär 20
miljarder och Folkpartiet ungefär 15 miljarder mer än
majoriteten. Men här lägger de fram förslag som
totalt sett landar på plus minus noll för kd och fp och,
hör och häpna, plus 4,6 miljoner för moderaterna,
dvs. de lägger på ytterligare pengar.
Här står Anna Åkerhielm och talar varmt om mer
pengar till försvaret, Stefan Attefall beskärmar sig
över lönebidragen och Karin Pilsäter talar om bistån-
det och det förskräckliga som har hänt där. Karin
Pilsäter sade också att det gäller att undvika panikåt-
gärder. Anta nu att ni genom något slags underverk
skulle vinna voteringen här i kammaren om ett par
veckor om era budgetförslag. Tala om panikåtgärder!
Hur skall ni klara av de väldiga besparingarna om ni
inte börjar nu? Varför lägger ni inte fram förslag till
tilläggsbudgeten som inleder denna mycket svåra
process att dra ned på de offentliga utgifterna? Ni
skall tacka er lyckliga stjärna att det finns en majori-
tet som är villig att ta ansvar för den samlade budge-
ten!
Jag skall bara beröra en punkt i de olika frågor
som tas upp i det här betänkandet. Det gäller Postgi-
rot. Där finns en moderat reservation där moderaterna
vill ha en tidsplan för försäljningen. Det är en mycket
märklig reservation från ett parti som säger sig vilja
hylla marknaden. Skall man sälja ett företag måste
man ju titta på hur det ser ut på marknaden. Modera-
terna vill ha en tidsplan som ett bestämt datum kastar
Postgirot i gapet på, antar jag, de stora privata ban-
kerna. Det skulle verkligen vara bingo för dem om
man lade fram en sådan tidsplan.
Vi i Vänsterpartiet har accepterat bemyndigandet
till regeringen när det gäller rätten att sälja. Jag skall
gärna erkänna att det inte var alldeles lätt för oss att
acceptera det. Vårt huvudalternativ är det som nämns
i betänkandet, nämligen att utveckla Postgirot, inves-
tera i det och förvandla det till en samhällsägd bank.
Det skulle behövas en skärpt konkurrens. Det är fort-
farande oligopol som gäller. De stora privata banker-
na beter sig på ett sätt som man kan göra om man är
helt marknadsdomnierande.
Det skulle behövas ett samhällsägt företag som
skärpte konkurrensen även på de nya instrumenten
Internethandel med finansiella tjänster osv., och som
pressar räntemarginalerna. Vi behöver också ett sam-
hällsägt företag som kan förmedla dessa tjänster i
hela landet och ge en bra service till hela landet. Har
vi t.ex. ett samarbete mellan Postbanken, Postgirot
och SBAB skulle man kunna utveckla ett mycket
starkt sådant samhällsägt alternativ. Det kan man
också lägga in i försäljningen. I så fall får man bilda
ett nytt företag. Sedan kan man sälja såväl Postgirot
som kanske vissa andra bitar av det statliga ägandet
till detta nya företag. Det här kommer vi att fortsätta
att diskutera i de förhandlingar som skall börja nu i
sommar inför höstbudgeten. Det är en hjärtefråga för
oss.
Jag skall säga något som kanske förvånar några av
er. Om det nu blir en försäljning, vilka företag är då
acceptabla som köpare? Som ni redan har hört är vårt
huvudalternativ, huvudspåret, att vi skall ha ett sam-
hällsägt företag. Det är det bästa alternativet. Men
näst bästa alternativ är faktiskt ett utländskt företag
hellre än en av de svenska storbankerna.
Ta t.ex. ett nordiskt företag av den typ som nu är
på gång när det gäller Telia-Telenord. Det företaget
kommer att vara betydligt mer intresserat av att be-
hålla t.ex. postkontoren runt om i landet för att ut-
veckla alternativ till de privata bankerna. Om man
däremot kastar Postgirot i gapet på SE-banken, Han-
delsbanken eller Nordbanken innebär det döden för
de folkliga tjänsterna på det här området. Det skulle
vara väldigt dåligt för konsumenterna. Det är det allra
sämsta alternativet.
Jag vet att på den här punkten är vi överens med
de fackliga organisationerna på Postgirot. Man häv-
dar också där att det allra bästa är att vi behåller Post-
girot i samhällets ägo och utvecklar och investerar i
en sådan här bank. Men det näst bästa alternativet är
faktiskt att vi har ett utländskt företag.