Fru talman! Jag skall nöja mig med att för krist-
demokraternas räkning kommentera tilläggsbudgeten
när det gäller just anställningsstöd och lönebidrag.
Regeringen skryter med att det numera går bra för
Sverige. Ja, det är sant. Det går bättre i dag än det
gjorde i går. Sysselsättningen stiger men det sker från
en rekordlåg nivå eller, för att använda Björn Rosen-
grens ord i en interpellationsdebatt i måndags: Tidi-
gare var ju arbetsmarknaden helt död.
Fortfarande är mer än 10 % av arbetskraften utan
arbete eller i åtgärder. Förra året var 727 000 personer
i Sverige arbetslösa, i åtgärder eller undersysselsatta
på olika sätt. Sysselsättningen i dag är faktiskt tillba-
ka på den nivå som var 1994 när den här regeringen
tog över.
Vi har i dag kostnader, eller bristande intäkter, på
över 100 miljarder kronor för statskassan, eller 2 500
kr per yrkesarbetande - pengar som vi skulle kunna
sänka skatten med eller som vi kunde satsa på andra
områden, exempelvis vården och omsorgen, om vi
kom till rätta med arbetslösheten.
Vidare är jag rädd för att vi håller på att uppleva
att politikens fokus flyttar från just de arbetslösas
situation till andra problem. Regeringen är så ivrig att
peka på att det just nu går lite bättre att man glömmer
att vidta nödvändiga åtgärder för att utvecklingen
skall hålla i sig under en följd av år och också klara
de konjunktursvängningar som vi kommer att uppleva
framöver.
Som kontrast till den politik som vi kristdemo-
krater redovisat i vårt budgetalternativ står en hand-
lingsförlamad regering utan en politik för att stimule-
ra sysselsättning och tillväxt långsiktigt.
Det enda försöket till nya offensiva åtgärder från
regeringens sida i vårbudgeten och tilläggsbudgeten
är införandet av ett anställningsstöd vid anställning av
personer som varit långtidsinskrivna vid arbetsför-
medlingarna mer än tre år. Stödet skall uppgå till
75 % av lönekostnaden under de första sex månader-
na och sedan till 25 % i ytterligare 18 månader.
Mycket talar för att det här stödet inte kommer att
fungera. Det visar erfarenheterna från det riktade
anställningsstödet, RAS, som den socialdemokratiska
regeringen införde 1995 och som skulle ge 110 000
nya jobb men som bara gav ett fåtal.
System som ställer krav på att anställa vissa ar-
betssökande och som har svåröverblickbara regler
kommer inte till användning; det visar erfarenheterna.
Dessutom innebär inte stödet någon allmän stimulans
av efterfrågan på arbetskraft. På marginalen kan en
sådan här typ av stöd till en viss grupp ha en viss
effekt men då mer för att placera svårförmedlad ar-
betskraft på ett specifikt arbete i stället för en annan
arbetssökande.
Den fråga som jag gärna vill ställa till Jörgen An-
dersson som företrädare för socialdemokraterna och
majoriteten är: Tror du att det här anställningsstödet
kommer att skapa fler jobb? Det är nämligen så det
här har presenterats av många socialdemokrater och
regeringsföreträdare. Kommer det alltså att skapa fler
jobb eller kommer det möjligen bara att innebära att
en person får jobb på en annan persons bekostnad?
I ett försök att snabbt hitta en åtgärd som skulle
öka sysselsättningen genomförde den borgerliga rege-
ringen 1994 ett generellt anställningsstöd, GAS. Ty-
värr fanns det vissa brister i utformandet av GAS. En
av orsakerna till att GAS inte var så lyckosamt som
man kanske hade hoppats på var att stödet var starkt
tidsbegränsat. Rabatten på arbetsgivaravgiften var
bara 15 % och skulle gälla under en kort period under
1994.
Tanken var god men för att ett marginellt syssel-
sättningsstöd, som det kallas i forskningslitteraturen,
skall få avsedda effekter måste tydliga riktlinjer och
förutsättningar utstakas.
Den socialdemokratiska regeringen avskaffade
GAS och införde i stället år 1995 RAS, vilket, som
jag sagt, blev helt misslyckat. De bristande administ-
rativa rutinerna kring stödet och det praktiska krångel
som var förenat med att få del av stödet var de
främsta orsakerna.
Det finns ett marginellt sysselsättningsstöd, MSS,
som också har diskuterats i debatten. Det tycker vi
däremot kan vara ett intressant verktyg för att få fart
på sysselsättningen. Det innebär en kraftig skatte-
sänkning riktad till företag som nyanställer, utan att
det kostar staten särskilt mycket i form av lägre skat-
teintäkter. Dessutom skulle ett sysselsättningsstöd av
detta slag, i kombination med kanske uppmjukade
regler för prov- och visstidsanställningar, ge många
företag anledning att våga pröva att öka antalet sys-
selsatta.
Med en generell sänkning av arbetsgivaravgifter-
na för nyanställda skapas en större efterfrågan på
arbetsmarknaden, vilket också gynnar långtidsar-
betslösa och invandrare, för att nämna några grupper
som har det extra besvärligt att erhålla arbete.
När efterfrågan är låg är det just de här grupperna
som först slås ut. Särskilda åtgärder inom arbets-
marknadspolitikens ram måste givetvis vidtas för att
göra alla arbetslösa rustade för att möta den efterfrå-
geökning som blir följden av ett sysselsättningsstöd
av den här karaktären.
Ett generellt sysselsättningsstöd går ut på att varje
form av sysselsättningsökning i företagen skall upp-
muntras vare sig den karakteriseras av tillfällig eller
fast anställning eller den karakteriseras av deltids-
eller heltidsanställning. Alla befintliga företag skall
behandlas lika. Stödet skall vara ett generellt stöd,
vilket underlättar företagens och skattemyndigheter-
nas administration. Självklart skall det också vara
vissa spärregler.
Vi kristdemokrater anser att förslaget om ett mar-
ginellt sysselsättningsstöd seriöst borde övervägas av
regeringen. Vi har också föreslagit att regeringen i
samband med budgetpropositionen i höst återkommer
till riksdagen med ett förslag till utformning av ett
marginellt sysselsättningsstöd; just för att bryta den
massarbetslöshet som håller på att bita sig fast i det
svenska samhället.
I det sammanhanget kan man, tycker vi, också
överväga ett särskilt anställningsstöd till långtidsin-
skrivna på arbetsförmedlingarna. Då bör man också
diskutera finansieringen. Ett sätt kan vara att använda
sig av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Kostnaderna för detta har Fackföreningsrörelsens
Institut för Ekonomisk Forskning räknat på. Det visar
sig att det här är statsfinansiellt neutralt om 37 000
nya jobb skapas som en följd av sysselsättningsstödet.
Vårt bidrag för att försöka få regeringen att vidta
ytterligare åtgärder handlar om att överväga den här
typen av idéer som långsiktigt kan få fart på arbets-
marknaden, självklart tillsammans med övriga åtgär-
der som måste till - en ny näringspolitik, skattepolitik
osv. som vi ofta diskuterar i denna kammare.
Frågan är om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet inte vågar pröva den typen av förslag
grundligt, förslag som också många inom exempelvis
fackföreningsvärlden tycker är intressanta att diskute-
ra närmare.
En annan fråga jag vill kommentera är lönebidra-
gen. I tilläggsbudgeten som kom i våras står det på s.
99 att man tillför 90 miljoner kronor för att förbättra
möjligheterna för funktionshindrade att få arbete.
Vi kristdemokrater har krävt ökade anslag till lö-
nebidrag tidigare. Vi blev glada när vi såg detta i
budgetpropositionen och tyckte att regeringen nu
äntligen lyssnat på de krav som bl.a. vi har framfört.
Men när vi började granska det i arbetsmarknadsut-
skottet, där jag också sitter, upptäckte vi att dessa
plus 90 miljoner i själva verket är minus 200 miljoner
kronor. Orsaken är en del tidigare överdragningar på
anslag och indragna anslagsplaner från regeringens
sida.
Det här ger två problem. Det ena är att vi får total-
stopp på nya lönebidrag i vårt land, exempelvis i
Västra Götaland. Det här var uppe vid frågestunden
för en stund sedan. Till min förvåning säger statsrådet
Mona Sahlin att anställningsstödet skall vara ett slags
hjälp för människor som skulle behöva lönebidragen,
att det skulle vara något slags motivation till ned-
dragningen av lönebidragen. Mycket märkligt reso-
nemang. Det kanske Jörgen Andersson kan förklara
och utveckla.
Det andra som är mycket allvarligt är att det inte
finns någon redovisning i budgeten av att plus 90
miljoner skall bli minus 200 miljoner kronor. Det här
är inte enbart anmärkningsvärt. Det är skandalartat att
regeringen kan redovisa en ökad satsning som i själva
verket är en kraftig neddragning.
Jag skulle vilja veta vad socialdemokraterna har
för budskap att ge till alla de människor som nu hop-
pas på att kunna ta del av lönebidragen, till de myn-
digheter som jobbar med frågorna och ser alla männi-
skor med behov av en anställning, inte minst nu när
konjunkturläget är något bättre och det finns förut-
sättningar att placera ut människor på olika företag.
Då finns det inga pengar på grund av att plus 90 mil-
joner blev minus 200 miljoner kronor. Hur kan det
komma sig?
Fru talman! Jag vill avslutningsvis för tids vin-
nande yrka bifall bara till reservation 10 i FiU27.