Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan i betänkandet.
Tilläggsbudgeten är en del i en gemensam röd-
grön strävan att värna stabila statsfinanser. Det betän-
kande som vi diskuterar i dag berör ett antal omflytt-
ningar och enstaka satsningar som finansieras genom
att pengar överförs från andra konton. Domstolsvä-
sendet får t.ex. 10 miljoner kronor ytterligare för att
kunna täcka kostnader som uppstod i samband med
införandet av miljöbalken och inrättandet av särskilda
miljödomstolar. Det finns också andra påslag på mil-
jöområdet för miljöövervakning och kalkning som jag
tror att Gudrun Lindvall kommer att säga någonting
om efter mitt anförande.
Däremot, Karin Pilsäter, omfattar dagens betän-
kande inte de begränsningsbelopp som du tog upp i
ditt anförande. Frågan om begränsningsbeloppen
behandlas i ett annat betänkande, FiU20, som kom-
mer att debatteras här i kammaren om två veckor.
Därför väntar jag med att kommentera Karin Pilsäters
falska påståenden om nedskärningar i biståndet till
dess. Jag skall däremot nu kommentera en annan del i
Karin Pilsäters kritik.
Karin Pilsäter sade att hon godtog extra utgifter
för att täcka kostnader i samband med Estoniakatast-
rofen men att hon inte accepterade att vi tar pengarna
från anslaget som gäller köp av interregional tågtra-
fik. Jag undrar varför? Annars brukar folkpartister
tala sig varma för ökad konkurrens som en metod att
pressa priserna. Nu ökar konkurrensen och priserna
sjunker. Ett exempel är att ett paket Norrlandssträckor
nu kostar 99 miljoner kronor i stället för 140 miljoner
kronor. Nu sjunker alltså priserna. Varför skulle vi då
inte kunna minska anslaget med 10 miljoner kronor?
Trafikutskottet har också yttrat sig över det här för-
slaget. Trafikutskottet säger bl.a. mot bakgrund av
Ekonomistyrningsverkets budgetprognos, som pekade
på en utgående anslagsbehållning om 72 miljoner
kronor, att en minskning av anslaget med 10 miljoner
kronor inte kommer att få negativa återverkningar på
upphandlingen av interregional trafik under inneva-
rande år.
Slutligen vill jag ta upp lönebidragen. Jag tror att
Stefan Attefall vet hur plus 90 miljoner kronor kan bli
minus 200 miljoner kronor. Han borde veta det, efter-
som han sitter i arbetsmarknadsutskottet. Det här
beror på att anslagen för lönebidrag överskreds med
290 miljoner kronor under 1998. Om det inte hade
skett en övergång till en ny redovisningsmetod för
lönebidragen 1998 hade det varit en utgående an-
slagskredit 1998 på minus 290 miljoner, och det hade
inneburit en minskad möjlighet att förbruka anslag
1999 med 290 miljoner. På grund av redovisnings-
omläggningen blev det ingen utgående anslagskredit
utan överskridandet slår i stället igenom som en redu-
cering av anslaget 1999.
Det är naturligtvis problematiskt, men utan till-
skottet hade vi haft minus 290 miljoner i stället för
minus 200 miljoner. Jag vill ändå, fru talman, in-
stämma i kritiken när det gäller informationen till
riksdagen i den här frågan. Den bristen har vi från
Miljöpartiets sida också erfarit. När vi satt i förhand-
lingarna var vi inte på det klara med att dessa 90
miljoner plus skulle mötas av 290 miljoner minus.
Men jag tycker att jag har klargjort bakgrunden till
varför det är så här.