Fru talman! Jag kan försäkra Jörgen Andersson att
samtliga prognoser som den socialdemokratiska rege-
ringen har levererat över sysselsättningsökning, åt-
minstone fram till alldeles nyss, har varit överdrivna
och felaktiga. Vi skulle ha haft 150 000 fler männi-
skor i sysselsättning i dag om prognoserna hade fun-
gerat som man påstod att de skulle göra.
Prognosmissar kan många syssla med. Det är nog
lätt att göra prognosfel. Men det är inte det som är
intressant. Det intressanta är att vi i dag är tillbaka på
samma nivå som när Jörgen Anderssons regering
började efter valet 1994. Vi är på ungefär den nivån
när det gäller sysselsättningsintensitet, andel av be-
folkningen som är i arbete och liknande.
Frågan är hur vi går vidare från detta. Det räcker
inte med att vara nöjd med nuvarande politik. Vi
behöver förändra på en rad områden, såsom närings-
politik och skattepolitik. Men vi behöver också, tror
jag, en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vårt parti tillhör
dem som tror att även en aktiv arbetsmarknadspolitik
har en funktion att fylla. Men då måste det vara åt-
gärder som fyller sin funktion. Jag tvivlar på att det
batteri som socialdemokraterna hittills har presterat
räcker till.
Jag är faktiskt uppriktigt orolig över att vi håller
på att glömma bort den grupp som är utanför arbets-
marknaden och som inte omfattas av den uppgång vi
just nu upplever.
Vid nästa lågkonjunktur har vi inte kraften att
fortsätta uppgången på lång sikt. Det är en uppriktig
oro från mig och mitt partis sida över att vi inte har en
tillräckligt effektiv politik för att skapa långsiktigt
nya jobb.
Jag måste återigen be Jörgen Andersson: Kom-
mentera lönebidragen. Det är viktigt för många män-
niskor i landet att veta hur en satsning på plus
90 miljoner kronor blir minus 200 miljoner kronor
och totalstopp på länsarbetsnämnderna för nya löne-
bidrag. Svara på det, Jörgen Andersson.