Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet.
Jag går upp i talarstolen för att tala om något så
ovanligt och glädjande som att det i tilläggsbudgeten
finns mer pengar till miljön. Det brukar inte tillhöra
det vi kan se, men nu är det så. Jag vill påstå att skälet
till detta är att Miljöpartiet är med i det här samarbe-
tet.
Det jag talar om är alltså ett extra påslag på 23
miljoner till kalkningsverksamheten.
Bakgrunden är denna: Varje år diskuteras i miljö-
och jordbruksutskottets debatter just kalkningsansla-
get - dess storlek, hur det skall användas osv. Det
visar sig när man tittar närmare på kalkningsanslaget
att det inte är så lätt att bestämma hur stort det skall
vara. Behovet varierar mycket år från år, dels beroen-
de på hur vintern har varit och hur avsmältningen ser
ut, dels därför att vissa objekt kalkas varje år, andra
vartannat. Det finns t.o.m. sjöar och vattendrag som
kalkas vart tredje år. Det här innebär att man behöver
olika mycket pengar olika år. Det har också inneburit
att det på kalkningsanslaget ofta har legat reserver
kvar som har använts kommande år.
För det här året är det inte så. De pengar som an-
slagits, ungefär 160 miljoner, är det som finns -
punkt.
Det här var alltså de pengar som anslogs i höstas.
När pengarna skulle fördelas under vintern kunde vi
konstatera att de inte riktigt räckte. Från Miljöpartiets
sida tog vi då initiativ till att sammankalla s, v, mp
och Naturvårdsverket för att diskutera den uppkomna
situationen. I höstas slog vi ihop anslagen för bl.a.
kalkning och naturvård samt skogspengarna till ett
anslag, A 3, som ligger strax under 580 miljoner. Det
som skedde var att pengar till kalkningen på vårt
initiativ lånades ur skogsanslaget. Det gick ut en
skrivelse till länsstyrelserna om att det nu fanns möj-
lighet att ansöka om pengar, om man behövde, för
objekt som man inte med de bidrag som anslagits i
budgeten i höstas hade haft råd till. Sedan inkom
ansökningar. Den 5 mars gick Naturvårdsverket ut
med ett pressmeddelande och sade att man nu betala-
de ut ytterligare knappt 23 miljoner för 1999 för
kalkningsverksamheten. Det innebär alltså att ansla-
get i år kommer att vara ungefär 183 miljoner kronor,
och de här pengarna lånar man ur årets skogsanslag.
När vi sedan satt i budgetförhandlingar fann Mil-
jöpartiet det naturligt att de här pengarna skulle läg-
gas tillbaka till skogen. Tanken var ju, när vi höjde
skogsanslaget i höstas, att det skulle finnas möjlighet
att spara ur- och naturskog som varit hotad. Så blev
det nu. Vi lägger alltså på 1999 års budget de 23
miljoner till kalkning som har visat sig fattas.
I den debatt som kommer att hållas om 14 dagar
kommer vi också att se att det även i fortsättningen
kommer att läggas på pengar till kalkningen.
Varför är då det här så viktigt? Jo, vi befinner oss
fortfarande i en situation i Sverige där vi kan se att
försurningen är en realitet. Försurningen hotar många
sjöar och vattendrag. Den biologiska mångfalden
hotas. Det finns små kryp i vatten - sländor, snäckor,
mollusker och vad det nu kan vara, men även fisk -
som inte kan överleva i de vatten där pH-värdet
sänks. Man skulle naturligtvis önska att det här hotet
undanröjdes, att vi inte hade försurande nedsläpp.
Den dagen får vi hoppas kommer någon gång i fram-
tiden, för det här är naturligtvis en fråga som måste
lösas. Men i dag är det inte så. Försurningen fortgår,
och just Sverige är utsatt eftersom vi dessutom har en
sur berggrund. För att klara den biologiska mångfal-
den, för att klara de här värdena för kommande gene-
rationer, måste vi i dag kalka.
Det biologiska behovet har beräknats till ungefär
600 miljoner. Nu finns det alltså ett anslag på drygt
180 miljoner. Vi kommer säkert att stå här i kamma-
ren varje år och diskutera hur stort kalkningsanslaget
skall vara. Från Miljöpartiets sida är vi glada över att
vi i alla fall för 1999 har lyckats höja anslaget till en
nivå som är vad länsstyrelserna känner att man måste
ha för att klara en någorlunda acceptabel nivå.
Risken är nämligen att om man slutar att kalka
kommer de lager av metaller som har bundits i sedi-
menten i de kalkade sjöarna att släppas fria. Då får vi
en situation som är mycket, mycket allvarlig för den
miljö som slutat kalkas. Har man börjat kalka måste
man alltså fortsätta - för miljöns och för den biolo-
giska mångfaldens skull.
Från Miljöpartiets sida är vi mycket glada över att
det finns ett tillägg på 23 miljoner till kalkningen i
tilläggsbudgeten.