Fru talman! Moderata samlingspartiet begärde da-
gens debatt när regeringens energipolitik havererade
och regeringsrätten för knappt två veckor sedan beslöt
att förbjuda regeringen att verkställa en avstängning
av Barsebäck den 1 juli i år. I Dagens Nyheter kom-
menterade statsministern domstolsutslaget och sade:
"Det här är den första lagen av detta slag i hela väst-
världen och det vore rätt konstigt om den gled rakt
igenom domstolar och rättsinstanser, utan att man
ville ha lite tid att fundera."
Och så är det! I västvärlden är det inte brukligt att
stifta lagar som gör det möjligt för en regering att
godtyckligt konfiskera privat egendom värd mångmil-
jardbelopp. Men i Sverige skall sådana beslut kunna
fattas av regeringen från den ena dagen till den andra,
utan någon som helst motivering, utan hänsyn till
kostnader och andra konsekvenser och utan minsta
förvarning till ägarna.
Det är, fru talman, naturligtvis inte händelse att en
sådan lagstiftning är unik, inte existerar någon annan-
stans i västvärlden i länder som vi normalt rubricerar
som demokratiska rättsstater. Och visst vore det
konstigt om en sådan lagstiftning - med statsminis-
terns egna ord - bara "gled" igenom domstolar och
rättsinstanser. Den fråga vi har anledning att ställa oss
är dock: Hur kunde en sådan lagstiftning "glida"
igenom Göran Perssons regering utan att man tog sig
litet tid att fundera? Hur kunde riksdagsmajoriteten
tillåta en sådan lag att bara "glida" igenom utan att
riksdagsmajoriteten tog sig litet tid att fundera?
Vi vet inte var rättsprövningen kommer att sluta.
Vi behöver heller inte veta det. Det räcker med att
landets högsta förvaltningsdomstol har förklarat att
det är "ovisst" om landets regering och riksdagsma-
joritet handlar i överensstämmelse med svensk
grundlag, Europakonventionen och EG-rätten.
Regeringsrättens dom blir i realiteten ett ifrågasät-
tande av om Göran Perssons regering är kompetent att
styra landet i enlighet med regeringsformens krav.
Varningar saknades inte. När regeringen lade pro-
positionen på riksdagens bord sade Moderata sam-
lingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna att
den var i ett så erbarmligt skick att den inte ens kunde
läggas till grund för ett riksdagsbeslut. Så hårda om-
dömen är ovanliga i vårt parlament. Anders Sund-
ström uttalade sig trosvisst och berömde sig själv när
vi debatterade propositionen den 18 december och
sade att beredningen av ärendet "hade varit mycket
omfattande och skötts på ett mycket bra sätt".
Det visar sig nu att näringsministerns omdöme
sviktade något. Regeringsrätten har gett oss kritiker
rätt.
Oavsett vad man tycker om en förtida kärn-
kraftsavveckling i sak och oavsett hur den slutliga
rättsprövningen i slutändan kommer att utfalla finns
det skäl att hälsa domen med en viss tillfredsställelse.
Det finns tre skäl till detta.
Det första är att utslaget visar att rättssamhället
fungerar. Domstolarnas uppgift är att se till att politi-
ken utövas under lagarna. Den är att garantera att
demokratin skyddar medborgarnas och inte bara poli-
tikernas intressen.
En del uttalanden de senaste dagarna, framför allt
från miljöpartihåll om domstolar som sätter sig över
lagen, avslöjar en skrämmande brist på förståelse för
och insikt i hur en rättsstat måste fungera.
Det andra är att flertalet svenskar tycker att det är
dumt att stänga av strömmen och förlora flera jobb
när nära en miljon människor står utanför den reguljä-
ra arbetsmarknaden. Flertalet svenskar tycker också
att det är dumt att ersätta ren och utsläppsfri svensk
kärnkraft med smutsig dansk kolkraft.
Flertalet svenskar inser nämligen att kärnkraften
inte alls är vår tids Titanic - som en annan talare
kommer att hävda om en stund - utan i stället ett
högteknologiskt bidrag till att göra Sveriges elför-
sörjningssystem till ett av de renaste och mest effekti-
va i hela världen. Det är någonting som vi borde be-
vara och vara stolta över.
Trots detta ville socialdemokraterna driva igenom
en kontroversiell stängning mot väljarkårens, fackfö-
reningsrörelsens och industrins vilja endast två måna-
der före ett riksdagsval. Med domen får vi ett visst
rådrum, och risken minskar att en motsträvig väljarkår
och fackföreningsrörelse kan ställas inför fullbordat
faktum. Då är det en framgång för demokratin.
Det tredje skälet är att vi får ett rådrum som kan-
ske gör att vi äntligen kan få svar på den avgörande
och viktiga frågan: Vad kommer socialdemokraternas
partitaktiska spel i energifrågan att kosta för det
svenska folkhushållet och skattebetalarna?
Vi vet att den samhällsekonomiska kostnaden är
gigantisk. Den räknas i uteblivna investeringar och
förlorade jobb, i ökade koldioxidutsläpp och ökad
försurning - bara för att ersätta en reaktor i Barsebäck
måste man elda tre ton dansk stenkol i minuten - i
ökade pålagor på hushållen i form av höjda energis-
katter och stigande elpriser och i framtida ökat bero-
ende av osäker och farlig rysk och litauisk kärnkraft.
Hittills har regeringen vägrat att uppskatta dessa
samhällsekonomiska kostnader. Man har inte ens
mäktat med att antyda hur statsbudgeten kommer att
belastas redan i år. De beloppen är betydligt mer
"blygsamma" - om man kan använda ordet "blygsam"
i detta sammanhang. Det handlar om mångmiljardbe-
lopp. De är inte mer blygsamma än att de vida över-
skrider t.ex. kostnaden för den vårdgaranti som rege-
ringen inte vill införa. Det är uppenbarligen viktigare
att stänga fullt fungerande kärnkraftverk än att rädda
ett antal gamla och sjuka människor undan årslånga
vårdköer. Det är, fru talman, också en prioritering.
I stället för att öppet och ärligt redovisa kostna-
derna låter socialdemokraterna riksdagen fatta energi-
beslut efter energibeslut helt i blindo. Nu har man
sprängt alla anständighetens gränser och begär att
riksdagen skall ge ett bemyndigande, en in blanco-
fullmakt, till regeringen att träffa vilka förhandlings-
överenskommelser som helst med Sydkraft och till
vilka kostnader som helst. Först i efterhand är det
tänkt att nästa riksdag i nåder skall bli informerad om
det ekonomiska utfallet av regeringens göranden och
låtanden och få möjlighet att expediera de erforderli-
ga tilläggsanslagen.
Det är möjligt, fru talman, att Regeringsrättens
dom snart är överspelad. Det är möjligt att regeringen
inom en ganska kort tid kommer att träffa en förhand-
lingsuppgörelse med Sydkraft. Vattenfalls kon-
cernchef antydde häromdagen att en sådan i princip
ligger färdig i en byrålåda.
Det är möjligt att socialdemokraterna är beredda
att betala priset till Sydkraft för att ta sig ur den
klämma som man försatt sig själv i. Jag utesluter
ingenting av detta. Men det vore uppseendeväckande
om Sveriges folkvalda parlament i det läget inte fick
möjlighet att pröva avtalet, dess kostnader och dess
finansiering.
Jag vill påpeka att när konstitutionsutskottet hade
en utfrågning med näringsministern i november förra
året ställde Anders Björck en fråga om rimligheten i
att riksdagen fattar beslut utan att ha en aning om
kostnaderna. Då svarade näringsministern så här:
"Riksdagen kommer så småningom att få ta ställning
till ersättningsbeloppet."
Att få ta ställning till är naturligtvis något helt an-
nat än att i efterhand bli informerad om ett utfall som
man inte kan påverka.
Mot den bakgrunden har jag två konkreta frågor
att ställa till Anders Sundström:
Avser Anders Sundström att hålla ord och se till
att riksdagen verkligen får ta ställning till ersättnings-
beloppet, dvs. att regeringen kommer att återkalla sin
begäran om en fullmakt som gör att riksdagen först i
efterhand blir informerad?
Min andra fråga, ställd många gånger, hittills ald-
rig besvarad, är: Vad kommer en förtida avveckling
av Barsebäck att kosta de svenska skattebetalarna?
(Applåder)