Fru talman! Det är ett ganska intressant samtal
som pågår i denna sal. I denna sal sitter företrädare
för sju partier som alla vill avveckla kärnkraften.
Dessa sju partier har på ett eller annat sätt deltagit i en
folkomröstningskampanj där samtliga tre alternativ
innebar en avveckling av kärnkraften. Det är 18 år
sedan. När vi nu börjar med att stänga den första och
den minsta reaktorn hotar jordens undergång.
Ni som lyssnar på den här TV-sända debatten
måste naturligtvis fundera: Dessa trovärdiga männi-
skor som sitter i riksdagen och som för 18 år sedan
rekommenderade oss att rösta på en linje för avveck-
ling av kärnkraften, hur kan det komma sig att flera av
dem har suttit i riksdagen i alla dessa 18 år och inte
åstadkommit ens så mycket att man efter 18 år litet
försiktigt kan påbörja det jobb som vi gav dessa
människor för 18 år sedan? Det tål att fundera på
vilka valda som väljarna har.
För mig är detta ganska enkelt. Sverige är ett land
som behöver mycket el. Vi kommer att behöva
mycket el också i framtiden. Det beror på att Sverige
ser ut som det gör: geografi, klimat och avstånd. Vi
behöver långsiktig trygg försörjning av el därför att
Sverige är ett land där vi är väldigt beroende av våra
tunga basindustrier. Det är industrier som bestämmer
sig för investeringar som skrivs av på 15-20 års tid.
Det är klart att vi måste förnya en sådan viktig del
av vår produktionsapparat som den som producerar
elen. Det är inte så märkvärdigt. Vi behöver konkur-
renskraftiga elpriser. Sverige är ett av de länder i
världen som förbrukar mest el. Det gör vi framför allt
genom att vi stoppar in elen i våra bilar, i våra stål-
verk och i våra pappersmaskiner för att på det sättet
exportera varor och tjänster ut över världen.
Vi behöver faktiskt bygga undan för undan en ny
elproduktionsapparat. Det är vårt ansvar, riksdag och
regering, att se till att vi har en långsiktig försörjning.
Vi alla sju partier har rekommenderat svenska folket i
tre alternativ i folkomröstningen att ersätta kärnkraf-
ten med något annat för att klara försörjningen lång-
siktigt. Det är vårt uppdrag att se till att vi gör det.
För mig är det inte alls speciellt dramatiskt att nu
börja denna omställning. Det kanske är litet sent. 18
år är en lång tid. Jag kan förstå att många funderar
över varför vi folkomröstade för 18 år sedan och
valde en mängd människor som skulle genomföra det
- göra detta möjligt, som det stod på våra valsedlar -
om vi inte kan börja förrän nu.
Men nu kan vi börja. Vi har nu en produktionsap-
parat som tål att vi stänger av den första reaktorn. Det
är faktiskt så att Sverige över en klimat- och konjunk-
turcykel har ett överskott av el som motsvarar den
första Barsebäcksreaktorn. Det är därför vi nu kan
börja. Det är inte märkvärdigare än någonting annat.
Flygbolag byter flygmaskiner när de börjar bli
gamla. De byter dem inte alla samma dag, utan de
byter dem kontinuerligt. Bilindustrin tar fram nya
bilmodeller utan att man för den skull slutar att an-
vända eller ens tillverka de gamla modellerna. Det är
inte märkvärdigt. Så gör man inom andra områden,
och så måste vi naturligtvis också göra när det gäller
elen.
Varför det är speciellt viktigt att vi gör det i vårt
land är att vi i vårt land har hälften av vår elproduk-
tion uppbyggd på kärnkraft. Det finns nästan inget
annat land i världen som är så beroende av kärnkraft.
Samtidigt är Sverige det land i världen där hela riks-
dagen på folkets uppdrag vill avveckla kärnkraften.
Det är klart att vi måste börja att göra det på ett för-
nuftigt, långsiktigt och bra sätt.
Beslutet att avveckla är alltså enigt. Litet förvånad
blev jag när jag hörde Leijonborg kritisera socialde-
mokratin för att vara ett avvecklingsparti. Är inte
Leijonborgs parti också ett avvecklingsparti? Visst
var det det ni sade - att ni också ville avveckla kärn-
kraften? Eller har ni någon annan ståndpunkt som ni
aldrig har berättat om för någon? Berätta om den nu,
då! Visst är det fortfarande så att Folkpartiet vill av-
veckla kärnkraften? I den meningen står vi faktiskt på
samma sida, Lars Leijonborg och jag, hand i hand.
Varför vill vi avveckla kärnkraften? Det tål att
upprepas några gånger.
För det första är inte kärnkraften riskfri. De äldsta
reaktorerna är snart 25 år gamla. Olycksrisken ökar
med ålder. Det är inget märkvärdigt. Så är det med
allting annat här i världen också. Det gör att det finns
starka skäl för Sverige att avveckla.
För det andra är kärnkraften omstridd. En olycka
som inträffar i vårt eller i något annat land skulle
påverka opinionen i Sverige, kanske på ett mycket
dramatiskt sätt. Sverige är som jag sade ett av de
länder som är mest beroende av kärnkraft.
För det tredje är kärnkraften inte ekologiskt uthål-
lig. Den bygger trots allt på att vi producerar el ge-
nom att använda ändliga resurser. Den bygger också
på att vi producerar el för vår generation, och lägger
ansvaret för att hantera avfallet på kommande genera-
tioner. Det är faktiskt på det sättet.
Jag och många med mig har en vision om ett helt
annat samhälle - ett samhälle som är anpassat till de
villkor som vår natur ställer upp. Det är för mig vik-
tigt att man kan hitta lösningar där man, när man går
till jobbet på sågverket i Norrlands inland och kör i
gång sågklingan, skall veta detta: Vi använder inte
bara en råvara för att tillverka möbler, snickerier eller
vad det är, utan vi använder också en elproduk-
tionsanläggning som är i harmoni med miljö och
natur.
På samma sätt vill jag hitta en lösning där jag de
gånger jag skjutsar ungarna till fotbollsträningen - det
blir inte så ofta nu för tiden - skulle kunna göra det i
en bil som drivs av ett bränsle i harmoni med naturen.
Vi har bara en jord, och vi får ingen ny. Det är vår
generations ansvar att se till att vi också ställer om
elproduktionen på ett sådant sätt att den blir ekolo-
giskt uthållig.
För det fjärde är kärnkraften och kärnkraftsreakto-
rerna inga evighetsmaskiner. Vi vet alla att kärnkraf-
ten förr eller senare tar slut. Den sista reaktorn blir en
dag oundvikligen för gammal. Då är det väl ganska
klokt att nu lugnt och försiktigt planera och påbörja
omställningen.
För oss i de tre partier, regeringspartiet, Centern
och Vänstern, som kom överens om att nu påbörja
omställningen ser alternativet ut på det här sättet. Mot
detta står två stycken andra ståndpunkter.
Den ena företräds av Miljöpartiet. Den går ut på
att man genom att höja elpriset kraftigt stänger alla
reaktorer nu. Jag måste ställa en fråga till Miljöparti-
et. Hur mycket måste vi höja elpriset för att Barse-
bäck skall stängas den 1 juli? Är det med två, fyra
eller tio öre? Det är en ganska intressant fråga. Hur
mycket måste man höja elpriset för att Barsebäck
skall stanna nu? Den frågan skulle jag vilja ha svar
på. Miljöpartiet vet säkert detta - det låter ju så.
Den andra ståndpunkten intas av Moderaterna,
Folkpartiet och numera också Kristdemokraterna. De
skall stänga alla reaktorer samtidigt - inte nu, men
sen.
Regeringens, Centerns och Vänsterns position,
nämligen att vi nu börjar omställningen, att vi tar god
tid på oss och att vi sprider kostnaderna över tiden
genom att sprida också investeringarna ökar förut-
sättningarna för att klara att ställa om till det ekolo-
giskt uthålliga, eftersom vi gör det under lång tid. Det
tycker jag är det alternativ som är det kloka och för-
nuftiga. Att göra allt nu, som Miljöpartiet, eller att
göra allt sedan, som Moderaterna och Folkpartiet, är
inte speciellt förnuftigt. Det kan egentligen inte någon
hävda.
Det är viktigt att komma ihåg att vi inte bara
stänger Barsebäck, utan att vi samtidigt presenterar ett
omfattande program för att ta fram alternativen. Vi
stänger den första reaktorn i Barsebäck därför att vi
har ett överskott på el motsvarande en Barsebäcksre-
aktor över en konjunktur- och klimatcykel. Trots detta
redovisar vi ett omfattande program på 9 miljarder
kronor i form av stimulansbidrag för att ta fram de
ekologiskt uthålliga alternativen. Vi har också ett
mycket omfattande forskningsprogram som innebär
en fördubbling av forskningsanslagen för att finna
mer av den nya och moderna tekniken. Den gör inte
bara att vi hittar det som är ekologiskt uthålligt för oss
själva, utan att vi också hittar de varor och tjänster
som vi vill kunna sälja till andra länder och till andra
marknader. Detta gör att Sverige också långsiktigt blir
en stark industrination. Det tycker jag är viktigt att få
säga.
Jag skulle vilja sluta med att säga att regeringen är
övertygad om, och har bestämt sig för, att vi nu skall
påbörja omställningen. Vi skall göra det, vi skall
starta med Barsebäck och vi skall göra det på ett lugnt
och planerat sätt.
Moderaterna gick till val på linje 1 år 1980. Då
sade de så här: Kärnkraften avvecklas i den takt som
är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft
för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. Vi
kan hålla på och tvista om huruvida det är möjligt just
nu.
Men mina frågor till Moderaterna är: Vad vill
Moderaterna göra? Vad har Moderaterna gjort för att
det skall bli möjligt att påbörja omställningen? Vilka
förslag har Moderaterna och vilka åtgärder vill man
vidta för att göra det möjligt att nu påbörja omställ-
ningen så här 18 år efter det att man tryckte den där
valsedeln och gick till svenska folket? Det var väl inte
bara någon lek, något spel eller någon taktik? Vad vill
Moderaterna göra för att det skall bli möjligt att nu
påbörja detta?
(Applåder)