Fru talman! Så är det då dags igen för en energi-
politisk debatt. Det är en i raden av dessa debatter
som ju har haft ett väldigt stort utrymme i svensk
politik i över 20 år. Det här är en fråga, energifrågan,
som används som bricka i det politiska spelet om
regeringsmakten. Vi hörde ju nyss, fru talman, Len-
nart Beijer. Vad var det han talade om? Jo, han talade
om valtaktik. Det är vad den här frågan har reducerats
till i stället för att man diskuterar fakta kring ener-
gifrågan.
Energipolitiken är viktig. Den är central. Den är
en väsentlig del i villkoren för företagande och där-
med för tillväxt. Men låt oss då se till att vi får lång-
siktiga och stabila spelregler så att företag och indivi-
der vet vad som gäller!
Nu har vi genom regeringens agerande, som fått
stöd av Centern och Vänstern, fått ett energipolitiskt
och juridiskt moras. Ingen vet vad som gäller och vad
som kommer att hända. Regeringen har vare sig re-
dovisat miljökonsekvenserna eller kostnaderna för det
beslut som man har drivit igenom - ett beslut som nu
tills vidare har upphävts av domstol.
Hela energipolitiken har därmed gått i stå. Det är
klart att det är regeringen som ytterst bär ansvaret för
detta fiasko. Hur kan regeringen begära att svenska
folket skall få respekt för politiken när ni inte har
redovisat miljökonsekvenser eller kostnader för detta
beslut? Men, fru talman, vi är inte långsinta. Vi vill
försöka finna nya vägar ur detta. Låt oss hjälpas åt att
ta oss ur det här moraset. Låt oss finna nya infalls-
vinklar som kan lösa upp knutar och blockeringar och
ge långsiktighet.
Varför inte gå tillbaka, Anders Sundström, till den
linje som regeringen hade strax före det att den här
olyckliga energiöverenskommelsen slöts? Det kan jag
också säga till Lennart Beijer. Han var ju också med
på ungefär samma hållning som regeringen och vi
kristdemokrater då hade; att vi skulle stänga reaktorer
när vi hade fått fram det förnybara och när vi kunde
spara bort el.
Men det är klart, Lennart Beijer hade väl ställt upp
på vilken överenskommelse som helst. Det viktiga för
honom var ju att få vara med. Det hörde ni ju tidigare
i hans inlägg. Det handlar om valtaktik för hans del.
Varför inte gå tillbaka, Anders Sundström, till den
egentligen självklara hållningen att fasa ut kärnkrafts-
reaktorer i takt med att inhemsk förnybar elproduk-
tion tillkommer och att el sparas och effektiviseras
bort? En sådan linje skulle få starkt och brett stöd här
i denna kammare - och inte minst hos svenska folket.
Varför inte nu säga nej till ökad olje-, kol- och fossil-
gasanvändning och verkligen bestämma att det är det
ekologiskt hållbara energisystemet vi skall ha?
Vad gäller klimatpolitiken uppenbarades ju rege-
ringens nakenhet mycket tydligt häromveckan när den
här s.k. miljöpropositionen presenterades. Det fanns
inga förslag till åtgärder och inga förslag till målsätt-
ningar på det här området. Som alla förstår hänger det
här samman med energiuppgörelsen. Det är en uppgö-
relse som leder till dramatiskt ökade utsläpp av koldi-
oxid. Detta späder på den förödande växthuseffekten
och bidrar enligt nya rön också till att trasa sönder
jordens skyddande ozonlager.
Jag kunde konstatera för några veckor sedan att
regeringens egen myndighet på området, energimyn-
digheten, har räknat fram att det om man skulle stänga
en reaktor omedelbart handlar om en ökning på 9 %
vad gäller koldioxidutsläppen. Detta är alltså rege-
ringens egen myndighet. Ändå försöker regeringen
mörka de här konsekvenserna.
Som bieffekt av ökad fossilförbränning får vi ock-
så ökad försurning. Det hämmar i sin tur skogens
tillväxt. Det handlar om en 50-procentig ökning av
svaveldepositionen i vissa områden i södra Sverige.
Det bidrar bl.a. till att minska skogstillväxten. Möj-
ligheten till biobränsleuttag minskar alltså genom
regeringens energipolitik. Det är tvärtemot vad man
säger; att man skall satsa på biobränslena. Vi får
alltså mindre tillväxt genom den här politiken. Vi får
sämre förutsättningar att lyfta fram bioenergin som ett
alternativ.
Vi från Kristdemokraternas sida vill nu föra fram
förslaget att regeringen gör en miljökonsekvensanalys
av det energibeslut man har fattat tillsammans med
Centern och Vänstern. Det är en stor skandal att man
har fattat beslut om stängning utan att redovisa miljö-
konsekvenserna. En miljökonsekvensanalys är ju
numera det normala vid allt beslutsfattande som kan
påverka miljön. Men i den här frågan har den lyst
med sin frånvaro.
Ni kanske minns energiministern ord i samband
med energiuppgörelsen för drygt ett år sedan? Det
skulle handla om någon droppe mer olja i systemet.
Det handlar faktiskt om en stor flod med olja. Det är
flera hundratusen kubikmeter det handlar om. Den
droppen olja är väldigt stor, näringsministern!
Också EU-kommissionen, om vi tittar litet utåt,
fäster stor vikt vid att policybeslut i medlemsländerna
föregås av miljökonsekvensstudier av olika beslutsal-
ternativ. Man vill ha en beräkning av de kostnader
som samhället och individerna åsamkas genom skador
på miljö och hälsa. Sådana analyser finns också för
kraftproduktion. Varför inte redovisa konsekvenserna
av användningen av olika energislag?
Trots att regeringen inte har gjort en sådan analys
kan jag i dag presentera en sådan som är gjort av
Elforsk och SMHI. Vad säger den om att stänga en
reaktor utan att ha förnybar elproduktion att tillgå?
Den säger att det blir oljekraft från Karlshamn och
kolkraft från Danmark och Tyskland med dramatiska
mängder koldioxidutsläpp som följd.
Till detta kommer utsläpp av svavel och kväve
som kan räknas i tusentals ton. Särskilt svaveldeposi-
tionen kommer att öka. Många års miljöarbete går
därmed till spillo vad gäller att minska försurnings-
trycket. Varför skall vi göra på det sättet? Var det
verkligen så kärnkraften skulle fasas ut? Nej, är sva-
ret. Det är faktiskt ett brott mot folkomröstningen år
1980.
Det har i debatten framförts krav om en ny säker-
hetsutredning gällande kärnkraftsreaktorerna. Det är
bra. Vi skall alltid se till att arbeta med säkerhetsfrå-
gorna. Samtidigt kan man konstatera att säkerhetsbil-
den inte har förändrats på senare tid. Man har i Os-
karshamn och Barsebäck gjort fördjupande analyser
som dock inte är jämförbara med varandra eller än
mindre med analyser för reaktorer av Ignalinatyp.
Det är bra att man jobbar vidare med detta. Men
att dra de förhastade slutsatser som bl.a. Lennart
Daléus och Eva Goës har gjort att O 2:an skulle vara
farligare än Ignalina är, fru talman, inte seriöst. Var-
för för man debatten på den nivån? Varför vill man
inte ha en seriös diskussion om det fortsatta säkerhet-
sarbetet? Det är det som säkerheten vinner på.
Diskuterar vi säkerhet kan vi också fråga oss and-
ra saker. Nu tänker man genomföra kabeln mellan
Sverige och Polen. Det innebär möjligheter att ta in
polsk brunkolskraft men också i förlängningen -
kanske det blir så - att importera kärnkraftsel österi-
från. Då kan man fråga sig om säkerheten: Är det att
bidra till ökad säkerhet? För detta bär också de partier
som var bakom energibeslutet ansvaret.
Fru talman! Är det inte dags att en gång för alla
försöka få stabilitet i den här frågan? Är det inte dags
att lösa upp onödiga politiska låsningar så att krafter-
na kan koncentreras på att få fart på Sverige genom
tillväxt och företagande? Varför inte åtminstone nu
diskutera om möjligheten att låta svenska folket på
nytt få ta ställning till hur vi skall komma vidare?
Skall vi stänga en kärnkraftsreaktor genom att
fortsätta med fossilkraft? Eller skall vi stänga i takt
med att förnybar elproduktion tillkommer? Man kan
också fråga sig om två miljoner röstberättigade perso-
ner inte skall ha något att säga till om i denna fråga,
de två miljoner som tillkommit sedan 1980.
Avslutningsvis till jag ställa en fråga till Anders
Sundström, Lennart Daléus och Lennart Beijer. Stäl-
ler ni upp på att göra en miljökonsekvensutredning
om stängningen av Barsebäcksreaktorerna?