Fru talman! Först vill jag säga till Siw Persson att
Vänsterpartiet inte ingår i vänstern i detta samman-
hang. Det är väl Socialdemokraterna som avses i den
frågan.
Upphävandet av det kommunala vetot när det
gäller mellanlagring och slutförvar av kärnbränsle
visar bara att trovärdigheten när det gäller säkerheten
inte är tillfredsställande. Man har försäkrat sig om att
någon kommun, om det inte kan ske frivilligt, kan
tvingas att ta emot kärnbränsle. Detta strider mot ett
demokratiskt synsätt. Man skall i stället anstränga sig
för att hitta säkra förvaringsmetoder som kan accepte-
ras av de tänkbara kommuner där avfallet kan förva-
ras. Kan man ge sådana löften behövs inga undantag i
den kommunala vetorätten i denna fråga.
Förhoppningsvis skall avfallshögen från kärnkraf-
ten snart börja minska i och med att vi sätter i gång
kärnkraftsavvecklingen. Det skall dock inte ske på
bekostnad av de orörda älvar och älvsträckor som
finns kvar, vilket även Energikommissionen slår fast i
sitt betänkande från december 1995. Den nöjer sig
dock med att ange de älvar och älvsträckor som riks-
dagen i nuläget skyddat i naturresurslagen. Det finns
dock fler som skall skyddas, t.ex. Gideälven, Brunns-
berg i Österdalälven och Jaurekaska i Stora Luleäl-
ven.
Gideälven skulle redan ha varit skyddad, men ett
misstag i beslutshanteringen i kammaren för några år
sedan gör att så inte är fallet. Vattendomstolen har
tyvärr ansett att en kraftutbyggnad är tillåtlig, men det
tilltänkta kraftverksbolaget har tagit tillbaka sin ansö-
kan. Det är av yttersta vikt att riksdagen i nuläget
skyddar älven även i lagen.
Brunnsberg i Österdalälven har redan fått ett in-
formellt skydd. En övertygande majoritet av befolk-
ningen i kommunen har i en folkomröstning sagt att
älven bör skyddas. Det borde även övertyga riksdagen
om att så skall ske och därmed göra regeringens
prövning av en eventuell kraftverksutbyggnad onödig.
Likaså bör prövningen av utbyggnaden av Jaure-
kaska i Stora Luleälven göras onödig genom att riks-
dagen fattar ett beslut om att den skall skyddas i na-
turresurslagen för att bespara regeringen ett onödigt
arbete. Jag stöder alltså Folkpartiets reservation i den
frågan.
Jag vill också ge till känna att Vänsterpartiet
kommer att stödja reservation 4, som Folkpartiet och
Miljöpartiet reserverat sig för i utskottet.
Vänsterpartiet har i alla tider betraktats som det
parti som stött älvräddarnas kamp hårdast här i riks-
dagen. Det skadar dock inte att ytterligare markera att
orörda älvsträckor och älvar även i framtiden skall
skyddas, oavsett vad som händer i energifrågan. Det
är en rättighet för kommande generationer och för den
biologiska mångfalden att detta klargörs. Det kan
också vara ett lämpligt tillfälle att göra den politiska
markeringen just nu, även om det på intet sätt föränd-
rat Vänsterpartiets inställning i denna fråga.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
1, 4, 6, 7 och 8.