Fru talman! Det hedrar Bengt-Ola Ryttar att han
talar om att han är tveksam när det gäller Österdaläl-
ven. Han hänvisade också i sitt anförande till att det är
lokala parter som kommer att stå för byggnaden och
driften och möjligen också kunna ge arbetstillfällen.
Men man bör inte glömma bort de arbetstillfällen
och de pengar som är i omlopp i dag i området. Fis-
keristyrelsen nämner t.ex. att det i området säljs
14 000 fiskedygn. Det kan jämföras med Mörrumsån,
där man säljer 20 000. Det här genererar förstås
pengar. Länsstyrelsen har beräknat samhällsnyttan av
sportfisket 1994, och det handlar om 7 miljoner kro-
nor. Det är alltså väldigt mycket pengar som under en
lång tid framöver skulle finnas i området och skapa
sysselsättning och arbetstillfällen, samtidigt som vi
skulle rädda den här fantastiska miljön.
Varför, Bengt-Ola Ryttar, skall ett kostnadskrä-
vande arbete utföras i onödan om området ändå med
största sannolikhet i slutändan kommer att skyddas?
Varför oroa människor i området om det inte är nöd-
vändigt? Varför krångla med vägbyggen som ligger
och väntar på att få fortsätta därför att man i dag inte
vet om det blir utbyggnad eller inte?
Skall vi inte dessutom lyssna på våra lokala parti-
kamrater och andra opinioner? Är det inte det som vi
brukar kalla demokrati? Är det inte värt någonting
vad människor tycker och vad Bengt-Ola Ryttars
partikamrater på orten säger?