Fru talman! Anledningen till mitt inlägg är den
motion som jag lämnade in tillsammans med Bruno
Poromaa under riksmötet 1993/94. Moderaten Olle
Lindström lämnade in en motion med samma inne-
håll. Man har väntat med betänkandet till nu, och jag
kan ha viss förståelse för den fördröjningen.
Motionen handlar om en vägförbindelse för Telma
sameby. Det är med förvåning jag ser att rubriken på
det avsnitt i utskottets betänkande där motionen be-
handlas avslutas med ett frågetecken. Det är svårt att
inte göra en tolkning av det. Kan det möjligen vara så
att man i utskottet allvarligt funderar på om det inte
borde byggas en väg till samebyn?
Det är märkligt att vi i Sverige, som är ett civilise-
rat land, har en by där det bor folk som bedriver en
näring och som inte har en vägförbindelse. Under den
tid jag har suttit i riksdagen har jag sett hur den här
frågan har valsat omkring i byråkratin mellan riksda-
gen, länsstyrelsen och regeringen. Jag tror att befolk-
ningen på orten har drivit frågan om att få till stånd en
vägförbindelse i ett halvt sekel. Svaret har varit nej i
de flesta instanserna. Det här är inte alls tillfredsstäl-
lande.
Naturligtvis har vi förståelse för att vi skall ha en
naturresurslag. Det har vi också uttryckt i motionen.
Men man kan inte ha en lagstiftning som sätter stopp
för allt in absurdum. Här finns det ju sådana skäl att
man faktiskt bör fundera både en och två gånger. Jag
har med tillfredsställelse noterat att utskottet har gjort
det.
Vid tidigare hanteringar i Sveriges riksdag har ut-
skottet ofta kommit med motiveringen: inget nytt
under solen, dvs. i princip samma argument som tidi-
gare, och yrkat avslag. Den här gången har faktiskt
utskottets ledamöter och kansli åkt upp till Kiruna och
samebyn och sett den verklighet som råder. I Kattu-
vuoma finns det faktiskt 22 personer. Jag skall vara
ärlig och säga att de icke är helt året-runt-boende,
men de bor nästan året runt i dessa ödemarker utan
väg. Detta grundar sig på Statistiska centralbyråns
beräkningar.
Utskottet har rest runt och tittat på alla alternati-
ven och även fått till stånd en annan skrivning, vilket
jag måste säga med viss tillfredsställelse. Här finns
det faktiskt en viss samsyn: Här måste vi hitta en
lösning för rennäringen i området. Rennäringen kan
väl ses som en liten näring här i landet, men den är
oerhört viktig för Kiruna kommun, och den är också
oerhört viktig för de människor som bor inom Telma
samebys område.
När det gäller helikoptertransporter kan man bara
titta på de kostnadsberäkningar som har gjorts av
alternativen väg och helikoptertransport. En vägför-
bindelse som är gjord enligt det mest skonsamma
alternativet enligt konsekvensbeskrivningen skulle
kosta 7 miljoner. Det skall ses mot bakgrund av att
kostnaden för helikoptertransport för att få ned de
slaktade renkropparna för försäljning ligger på 1,2-
1,5 miljoner per år. Normalt gör man en avskrivning
på 30 år för vägbyggen. Vem som helst kan utan
miniräknare räkna ut att det då är helt vansinnigt att
hålla på med helikoptertransporter. Inom en 30-
årsperiod skulle vi ha lagt ut 68 miljoner i helikopter-
transporter för näringen, och det skall ställas mot en
investering på 7 miljoner.
Jag utgår från att de uppgifter som utskottet har
samlat ligger till grund för dess skrivning, som åt-
minstone jag måste tolka så att man faktiskt föresprå-
kar vinterslakt, man förespråkar slakt i Norge, man
förespråkar svävare och man förespråkar helikopter-
transport. Men man tar egentligen aldrig upp de nya
slaktreglerna. Livsmedelsverket ställer ju lika hårda
krav när det gäller slakt av ren som när det gäller slakt
av annat. Då gäller ju mobila slakterier, som fraktas
med lastbil; det kan man inte göra med vare sig svä-
vare eller helikopter.
Men av den avslutande meningen kan man ändå
utläsa att det är utskottets avsikt att man skall få till
stånd en lösning av samebyns transportproblem. Man
förordar också olika typer av lösningar, som skall
övervägas. Detta tolkar jag faktiskt så, att man också
kan diskutera väglösningar, eftersom vi har en helt ny
typ av möjligheter till vägbyggnad.
Fru talman! Jag förstår av knackningen i talmans-
bordet att min tid är ute. Jag vill då avsluta med att
säga att jag avstår från att ställa något yrkande på
grund av bostadsutskottets något mjukare skrivning i
den här frågan. Men jag avser naturligtvis att följa
frågan och återkomma om vi inte hittar någon lösning.